Gott nytt år

Nu blir det lungt härinne ett tag. Men vi syns nästa år. Ha en fin nyårshelg!

Livekonsert

Trumsetet är en julklapp från farbror Ue, faster Lena och kusin Simon. Vi bockar och tackar. Om vi var oroliga för att det skulle bli lite tyst i huset ibland så kan vi sluta oroa oss nu :-)

Från klockan 7.30 och framåt är det kö till trumman. Eventuella konflikter löser vi med den rosa äggklockan. När det ringer får de byta. Millimeterrättvisa när den är som - rättvisast.

Gitarren har endast en hel sträng. Men såna oväsentligheter stör inte en rocker.

Manligt och kvinnligt

Micke och killarna ska ut och åka en sväng. Till fiskeaffären skulle jag gissa. Jag letar runt efter en mössa som passar till Jacks brun/orangea jacka. Micke slänger på honom en röd Manchester United-mössa. Jag säger att jag letar efter något som passar till jackan. Micke säger att mössan passar hans ideologi. Så var den diskussionen slut.

En till dag...

Som den multimediala (!) familj vi är sitter vi jämte varandra med varsin dator i knät. Det är ju en slags gemenskap det också. Något snedvriden dock, men vi är ju iallafall i samma rum. Micke gör någon form av utbildning på sin maskin. Och jag sitter här och skriver om honom. Kul.

Har varit ute och gått runt stan men hur långt man än går så tar det inte mer än 40 minuter ändå. Så nu sitter jag här på ändan igen och funderar på grejjer jag kunde göra. Inte måste. Kunde. Det är skillnad. Men snart "kunde" jag ingenting längre för klockan är för mycket.

Loppisfynden är inte helt färdigmålade men ingen av oss hade lust att vänta på att det skulle bli klart så vi bar helt enkelt upp dem från källaren. Och sa till varandra att "vi ställer de bara här för att se hur det blir och målar klart sen". HA, vem tror vi att vi lurar? Vi vet båda två att ställt skåp står. Det lär inte flytta på sig i första taget. Och vi kommer snart vänja oss vid det halvfärdiga skåpet. Eller rättare sagt, snart är det ändå dags att möblera om och fixa runt så det där löser sig nog snart ändå.

Nästa projekt blir ett skrivbord. Ett gammalt ett med svarvade ben. Har ni något undanstoppat så säg till. Micke behöver ha mer att måla...

Aaaaaaaaaaaaa

Idag blir det inget inlägg eftersom Micke Dower sitter 20 cm ifrån mig med sin dator, hörlurar med musik och sjunger så högt han kan. Han har jättekul men jag kan inte tänka, (var kommer allt understruket ifrån?)

Här får ni istället. En miniDower. Minsta versionen av knölsvanen som sitter jämte mig och ylar.

Rock´n roll och skidglasögon

Love Springsteen;

Lördagkväll

The kids sover och jag har sedan de la sig, lagt in kvällsväxeln och fixat en ansiktsmask, målat ett loppisfynd, hängt upp tvätt, gjort ytröjjet, fyllt på pellets och premiärtittat på Bonde söker Fru samt skickat ett sms (vilket tar ett teknikmonster som mig ca 20 minuter). Och klockan är inte mer än kvart i tio.

Micke är på fest. Jag är så ofestlig idag som man någonsin kan bli. Har ni någon gång hört en småbarnsförälder klaga på förlamande trötthet? ds, då slipper jag förklara den grejjen. Dagens lördagkväll har mycket litet med tidigare livs lördagkvällar att göra. Men så är det och värre lördagkvällar kan man ha. Jag har dessutom barnens överblivna godis i en skål framför mig vilket höjjer kvällen med ungefär 50%.
.
Har tillbringat dagen i grannens pulkabacke. Iallafall fm. Snön gör mig till en lite lite bättre människa. Den är vit, ren och kul. Och Micke skottar den. Så jag har inget agg mot snön. Tvärtom.

Nu ska jag ta och släcka ner huset. Förmodligen först på gatan. Men det bjuder jag på. Imorron vaknar jag upp som en ny människa medans mannen i mitt liv har huvudvärk. Och sovmorgon.

Cirkus

Hoho, är ni här? Eller ja, det ser jag ju att ni är... Ännu mer dåligt av mig då att bara ignorera inläggsknappen. Men det har varit rätt skönt att avblogga sig lite. För det är faktiskt lätt beroendeframkallande. Ni skulle prova!! Vissa har ju faktiskt börjat. Kul! Det betyder ännu lite mer kvällsunderhållning framför datorn :-). Om man nu mot alla odds skulle behöva mer av den varan än vad Cirkus Dower står till tjänst med. Det är en hyfsat välskött cirkus vi har men med vissa brister i struktur och organisation. De anställda är dock på kroniskt träningsläger men ibland hjälper detta föga. De kör sina egna föreställningar vare sig vi har dragit upp ridån eller inte. Funderar på att strejka här uppe i ledningen. De små clownerna kan väl MBL-förhandla med varandra istället vetja. Vad spelar det för roll om Nea absolut inte vill äta annat än pannkaka och lingonsylt, alltid. Eller för den delen bara lingonsylt. Eller om Love vill tillbringa dygnets alla timmar i fotbollsskor och shorts. Eller om Jack aldrig hinner äta maten eftersom han pratar hela tiden. Det pågår värre förbrytargrejjer här hemma men jag vill inte helt smutskasta de små oskyldiga änglarna helt och hållet. De är ju trots allt fina juveler. Lite oslipade här och var men riktigt fina ämnen.

Gonatt, hörs en annan dag.

Jaa, hörrni. Det ekar här inne på bloggen. Tyst som i graven.
Men jag kommer igen. Även om det inte blir precis just idag. Möjligtvis lite längre framåt helgen eller troligare nästa vecka, eller veckan därpå...
Otur, för just nu rör det sig, om möjligt, mer än någonsin inuti mitt huvud. Men det surrar så för jäkligt så jag kan omöjligt få ner det på pränt.
Önskar jag hade en inspelningsapparat som spelade in tankarna. Sorterade dem och skrev ut dem på skrivarn. Men nu är vi ännu inte där i den teknologiska utvecklingen - ännu.
Så surret svävar vidare därinne och jag hoppas ni forsätter sväva in här då och då. För snart är jag här igen.
Kram så länge!

Nu är två veckors underbart go semestern slut. Dags för mig att återigen inrätta mig i vardagsnormen. Väskor till dagis ska packas och jag ska packas i säng, så helgfilosofierna får väntas på till imorgon.
Imorgon som för övrigt är en ganska annorlunda imorgon eftersom jag åker till ett splångans nytt jobb. Så vi kan väl önska mig lycka till... ;-)

Jul - nu även hos familjen Dower

Julgardinerna hänger redan i köket. Jag har tjuvat. Jag som knappt julfixat innan har avancerat såpass att jag tjuvstartar... Vad säger det om mig?
Att en viss mognad har inträtt? Att familjen numera även innehåller barn? Eller att jag helt enkelt har insett det inte är farligt att vara lite tradiotionsbunden.
Och med tanke på att det är julfest på ikväll så är jag eventuellt och troligen inte helt kapabel att julpynta imorgon. Och på söndag är vi inte hemma. Så ska vi ha julstämning här hemma får det nog ske idag. Alltså går jag nu och sätter igång lite glögg, pyntar till det i fönstrena, pyntar till mig, väntar på att Micke ska komma hem och sen blir det julfest hela natten lång.

Prinsessan på stolen

Resan till Kungsbacka gick hur bra som helst. Mest glad var nog Nea som fick sin stol från IKEA. Vi hamrade ihop den igår morse. Så fort den var klar klättrade hon upp. Och där satt hon. Inte i 2 minuter men i 15. Mitt i rummet. Hon är så himmelskt glad över den där svarta pinngrejjen.
Efter ihopskruvningen ville hon bli buren nerför trappan till köket, sittande på stolen. Så det blev hon. Såklart. Är man prinsessa så är man!

Mitt komiska liv

Jag har semester. Och ju mer tid jag har ihop med barnen, desto mer komiskt blir mitt liv. Idag - en dag utan väckarklockor, inget dagis att passa osv då, just precis idag så bestämmer familjen för att starta igång kl 6. Det funkar ju. Men tittar man ut kl 6 möts man inte av något annat än ett massivt mörker. Precis som i min hjärna. Där är också ett massivt mörker vid denna tidpunkt. Jag vet att många går upp då varje dag, så det är inte okristligt. Eller jo, det är det. En dag utan måsten är det okristligt.
Så vi går upp och börjar bestyra och leka och fixa omkring. Sen frukost. Men innan dess ska alla helst hamnat på sin egen stol. Sitter en fel börjar någon annan gråta. Därefter ska alla välja vilken macka de ska ha och bestämma pålägg. De tar prickig korv, tar bort prickig korv, tar ost, tar bort ost och så slutar det med att jag brett smöret på fel sida och världen går mot sin undergång. Men så vänder det mot ljusare tider när det visar sig att vi har juice hemma och att ägget var rinnigt inuti. Så lite och allt vänder. Och så där håller det på och faktiskt är det ganska mysigt. Tända ljus gör susen.
Sen är det avdukning. Den går inte som på räls;

Jag börjar plocka undan.
Nea vill kissa på pottan. Jag hjälper Nea.
Jag fortsätter plocka undan.
Nea kissar på golvet också, för säkerhets skull. Jag torkar upp och snubblar på en bil på vägen till hallen. Samtidigt ringer telefonen och Nea är ledsen och blöt.
Sen fortsätter jag plocka undan.
Jack bajsar men glömmer säga till varvid jag springer på en potta med ja...ni hajjar.
Jag städar ur pottan.
Jag fortsätter plocka undan.
Love vill bajsa i en blöja. Jag bistår honom.
Jag fortsätter plocka undan..
Nea har också bajsat. Jag fixar.
Jag fortsätter plocka undan.
Telefonen ringer igen.
Jag fortsätter plocka undan.
Jag blir klar.
Och just det. Jag har även dragit igång ett morotskakebak där någonstans mitt i undanplocket.

Sen kom Elle och Stella upp och fikade. Och plötsligt har halva dagen gått. Hur funkar det? Hur fort kan en timma gå? Kan den faktiskt gå fortare än just en timme. Om ni förstår vad jag menar...

Snön ligger kvar idag, så jag och killarna åkte till pulkabacken på em och lekte i allt vita härliga några timmar. Sen stan och lite fixa och så hem till Micke och Nea.

Desperate Housewifes är avklarat, barnen sover, livet är snällt och imorgon packar jag in alla barnen och åker till Kungsbacka och hälsar på fam Karin. Ska även in på IKEA och köpa ny matstol till Nea. Planerar att sätta dem i en kundvagn och springa runt fort. Planerar även att det ska vara folktomt på IKEA just imorgon. :-)

Heja Sverige

Landet lagom har slagit till igen och inte regnat bort den snö det gav oss igår. Eller om det är Gud som bestämmer om det där. Eller slumpen. Eller molnen. Mer än Sverige. Inte vet jag och det spelar mindre roll. Bara det är snö.

Efter att ha tränat lite skidåkning i trädgården på morgonen packade vi in oss, barnen, grill, korv och lite annat grejs och åkte till golfbanan som var helt översnöad och vacker. 16:e hålet är jäkligt långt och backigt på sommaren. Det är det på vintern också såklart men då uppskattar jag det betydligt mer. Annars är det bara massa vatten och långt som sjutton. Nu är det en fantastisk pulkabacke.

Åkte pulka och skidor och grillade upp korven ihop med Andreas, Oskar och Louise och ganska många fler.

Tog svängen förbi backen och kollade lite på nära håll hur vatten blir snö när det är minusgrader och annat viktigt.

Hem och lite slapp i myshörnan medans vi zappar mellan fäktning och konståkning på tv. Jag bestämmer inte. Det gör mellanlångkalsongerna. För såklart går vi omkring alla fem i långkalsonger idag igen.

Micke är och handlar färg till skåpen. En bedrift i all sin enkelhet. Jag menar, vi köpte möblerna igår. Och köper färg redan idag. Det tar sig.

Om en stund ska vi packa in oss i bussen igen och åka till fam Friberg och dela pizzakvällsmat.

Och denna söndag får redan innan den är slut 5 Dowrar av 5 möjliga.

Ny vecka imorgon. Nya möjligheter. Nya projekt att ta tag i. Nya liv att påbörja och se hur länge de håller den här gången. Förmodligen inte längre än till tisdag kväll. Men det fina är att det alltid dyker upp nya måndagar. Hela tiden.

Rödvin och långkalsonger

Var glada att vår kamera inte funkar. För då hade ni fått se två långkalsonger med varsitt glas rödvin i handen och en skål nötter i knät. Och en stor balja kläder som väntar på att bli vikt på soffbordet. De tre små långkalsongerna sover. Det brinner i kaminen.

Idag var det snö. Jag blir lycklig på riktigt när det är snö. Och kallt. Klockan 6 började dagen för minsta långkalsongen. Och klockan 8 ville de andra två långkalsongerna ut och åka skidor. Vi väntade till 10. Först laddade vi genom att titta på deras favvofilm nr 2 "Seklets svenska pärlor" från SVT sport (Gäddfilmen kommer på 1:a plats). De valde avsnitt nr 10 Gunde Svan och nr 20 Ingemar Stenmark.

Sen klädde vi på oss i ungefär en halvtimme för det är vad det tar att klä på 3 galningar plus mig själv. Trots att vi var två vuxna som hjälpte till. Sen tog vi på skidorna. Sen blev Love vansinnig och kastade stavor och skidor åt helsicke. Men Jack, han åkte runt på sina skidor och var skitnöjd -"Jag är faktiskt jättebra på att åka skidor. Jag ska göra rekord". Nea satt i sin pulka och kommenderade mig runt runt i trädgården. Så jag sprang. Jack åkte skidor och Love var arg som ett bi. Det är härligt med snö!!! Imorgon åker vi ut till skidbacken. För att känna lite på atmosfären. De måste ju vänja sig!!

Sen gick vi in och bakade lite olika grejs. Mycket chokladkladd blev det iallafall, men det är ju trots allt lördag. Så skit samma.

Micke har varit och fyndat två skåp på Second Hand. Tanken var väl att vi skulle fixa till dem ikväll. Såga av ben, slipa och tvätta. Men så vitt jag vet så är det ingen av oss som har börjat än. De står i hallen, liksom i hela hallen för de är rätt stora. Vi sitter kvar i långkalsongerna, bland vinglas, nötter och ovikt tvätt. Värre lördag kunde man ha.

Hejdå och tack och avsked

Anledningen till att jag inte skrivit något på en vecka är att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. Vad skriver man när man lider av sanslös separationsnojja och precis sagt ajöken till sin numera fd arbetsplats? Äh, jag gillar inte sånt. Jag gillar inte att säga hejdå. Jag vill vara överallt samtidigt. Slippa säga tack och hej och dra. Samtidigt vill jag vara någonannanstans och prova något nytt. Så jag kom helt enkelt inte på något vettigt att säga om förra veckan, för den kändes så mycket.

Men jag måste bara säga lite till, för i torsdags, mitt bland pannkakor, svärmor, kusiner och egna barn blev jag lurad, grundlurad. I tron om att jag skulle få gå på hejdåfest den 5 december satt jag där bland pannkakorna och drack kaffe.
Men se där kom Annika galopperande och styrde upp mig i underställ och ytterställ, mössa och vantar. Och istället för att diska upp i köket fick jag åka iväg på min egen avskedsfest. Den finaste jag kunde få. Ut i skogen, mitt i mörkret, med tusen marschaller lysande och en äventyrsbana med klättring, pilbåge, linbana, öppen eld, korvgrillning, öl, varm choklad, hembakat godis, tal, presenter, stjärnklar himmel och fullmåne. Där sa vi hejdå och tack och allt. Jag fick vinna klätterväggsklättringen och jag fick höra fina ord och jag kände mig jätteglad och jätteledsen samtidigt.

Så nu känner jag mig lite svajjig. Och om några veckor börjar jag mitt nya jobb. Ska bli fantastiskt kul! Ser fram emot det massor. Men tills dess tror jag att det blir lite tyst och tomt här inne. Jag har så mycket att hinna med!!
Vi får se. Det ger sig.

Försäsongsträning

Vi kollade Anja på tv på fm och sen gick killarna raka vägen ner till källaren och körde igång försäsongsträningen.

Fars dag utan farsdagspresent

Fars dag började utan far hemma men med en drös barn i sängen. De flesta uppe vid huvudkudden. Själv låg jag på tvärsen nere i fotändan för att få någon form av plats i min egen säng.

Salmoniderna hade en av sina årliga fiskresor i helgen och vi som inte fick åka med, dvs fruar och barn var hos Annika igår och hade en mysig fiskefrukväll.
Men tre små barn kräver sin logistik och eftersom jag var vinsugen så tog jag inte bilen utan två vagnar dit. Min svägerska och tillika privata socialhjälp ställde upp och drog hem en av dem mitt i natten. So far jättebra, men såklart vaknade de vid överflyttningen från vagn till säng. Och som de vaknade... De var vansinniga. Båda skulle sova i min säng och trots att jag låg mellan dem så lyckades de bli osams och skrek lite till för den skull också. Och där låg jag och tänkte att jag skulle vara glad som har barn som kan skrika. De kunde ju varit stumma, eller döva eller något annat.

Men glad var jag inte jättemycket när de trots allt skulle upp i ottan. Jack gjorde en jätteinsats och lekte med Nea i en timme innan jag behövde rycka in. Dagen utvecklade sig så sakteliga åt det bättre hållet och efter en trög start kom vi iväg upp till Sporthallen alla fyra för att kolla storkusinens handbollsmatch, dricka en stor mugg kaffe och några festisar. Sen kom Micke hem. Till sitt ganska mediokra farsdagsfirande. Ingen present, bara en vråltrött mamma och en samling duracell-kaniner. Han verkade ta det bra. Vi får ta farsdagen imorgon istället. Alla behöver väl inte göra samma alltid?

För övrigt;
Nea har kissat på pottan hundra gånger idag. Och någon liten skvätt utanför.

Love och Jack måste vara universums snällaste storebröder. De springer benen av sig för att hämta nappar, gosedjur, trösta, klappa, busa och få Nea att skratta. I det läget förlåter jag dem snabbt en natt i krigsberedskap. De är jättegoa. Helt objektivt.

Nea sjunger blinka lilla stjärna som Celine Dion.

Micke vann Flugbågens vandringspokal med en regnbåge på 1,85 kg (känns inte som så mycket eller?)

Det är skönt att Micke är hemma igen. Jag ska gå och säga det till honom nu. Om jag inte varit så tydlig med det innan idag...

Fredagsmys; drömmen vs verklighet

Fredagsmys i min hjärna; Kommer hem från jobbet, värmer på lite glögg. Lagar god kvällsmat som vi äter ihop alla fem, alla är glada, det är ju fredag, plockar fram smarrig efterrätt eftersom alla har ätit så himla bra. Barnen skrattar och jag och Micke sitter i och ler mot varandra som Lady och Lufsen. Sen fredagsmys i soffan.

Fredagsmys i verkligheten; Kommer hem från jobbet, värmer på lite glögg. Lagar god kvällsmat som jag och Micke äter. Jack vägrar ens lägga upp på tallriken och vill absolut inte smaka. På något alls förutom gurka. Love smakar men börjar gråta och spottar ut. Nea ska absolut inte ha potatis när jag ger henne. Men sen ska hon absolut ha när jag tar bort dem igen. Skrik, kris och gråt. Och där sitter jag och Micke och försöker behålla lugnet. Vi har ju iallafall druckit lite glögg ihop. Innan det bröt lös. Kastar i oss maten för att ta tag i kriserna som avlöser varandra. När en krisat färdigt, börjar nästa två och så fortsätter det i ett slutet kretslopp. Plötsligt känns det som om vi är i programmet Debatts studio. Alla är föbannade, alla pratar i mun på varandra och mitt i står Janne J och pratar för döva öron.

Tårar, tårar, tårar

Men så plötsligt slutar alla krisa och istället kör vi lite basket i sovrummet. Tvättkorgen agerar basketkorg och så är vi en alldeles fin happy family igen. Allt är som vanligt; Nea vill ha bollen hela tiden men hinner aldrig ta den innan J och L tar den, Micke blir irriterad för att jag blir så ärligt jätteglad varje gång jag prickar korgen, Jack sätter alla mitt i prick, Love fuskar och ställer sig för nära korgen, Micke stajlar och kastar tvåhandskast över hela sovrummet. Och så krasch och bang i säng för alla under 3,5 år.

Micke har åkt och handlat snacks inför helgens fiskeresa som startar imorgonbitti kl 5.30. Jag nallar på killarnas lördagsgodis och funderar som bäst på hur jättegott det hade varit om det plötsligt dök upp lite glögg till i muggen som står här jämte mig och ekar. Och glöggen heter Blossa... Go helg alla!

Basketmatch.

Bankbesök med tre barn

Sitter och kollar på Debatt på tv. Folk är galna. Intressant ämne men de pratar i mun på varandra HELA tiden. Får man göra så på tv? Orkar någon titta? Jag får lust att kasta en kastrull på tv:n. Men då går den eventuellt sönder och jag vill höra klart vad de galna människorna säger. Kan de inte vänta på sin tur??? Ingen får prata till punkt och jag skulle bli väldigt förvånad om någon alls kände sig nöjd efteråt. Och vilken är Jannes funktion?. Jäkla program att va gapigt. Synd.

Innan vi satte oss här har sysslat med lite traditionell könsrollsfördelningsysslor här hemma. Micke har bytt däck och sotat pannan. Jag har lagat kvällsmat, badat barnen och strykt. Stryker gör jag en gång om året, bara för att. Idag var en sån dag.

Hämtade Jack, Love och Nea vid lunch idag och med en hel lång härlig eftermiddag att fylla med något kul åkte vi hem och hämtade alla spargrisar och födelsedagskuvert och åkte till Sparbankens "Barnspardagar". Man lämnar in pengar och får heliumfyllda ballonger, ficklampor och godispåsar i utbyte. Detta var mina barn ytterst nöjda med.

När vi tagit emot allt detta fina skulle jag ta mig ut från banken. Med tre yra höns i släptåg. På banken har de dörrar som öppnar sig självt och man måste igenom två såna för att komma ut. Och man kan inte gå ut genom indörren eller in genom utdörren. Däremot kan man smita in när någon annan går ut osv. Och då fastnar man mittemellan de där två slussdörrarna. Gissa hur många vändor jag fick ta innan alla befann sig på samma sida? Bankfolket log och log. Jag förstår precis varför.

Med alla pengar på banken åkte vi ner till sjön och Bryggan och tog en fika med Elle och Stella. Mysigt. De här halvdagarna är guld värda. Riktigt guld.

Zlatan och Svensson fiskar

Zlatan till vänster i bild är gädda. Svensson till höger är fiskare. Den leken leker de 50% av sin vakna tid. De andra 50 spelar de fotboll.

Vissen liten

Var hemma med liten vissen Nea igår. Gjorde äpplemos av en bråkdel av alla äpplen vi har samlat in. Gick en sväng och handlade och sen la jag mig tätt tätt och snusade den här lilla prinsessan i nacken. Så somnade vi.

Baka, baka...

Vilket väder!!! Sol, spegelblank sjö. Så vad gör man bäst med spegelblanka sjöar? Kastar sten i dem ju. Så Micke som slutade tidigt idag hämtade småfisarna och åkte till sjön och kastade i delar av strandpromenaden i den. Sen toppade Mickepappan till det genom att gå in på Bryggan och fika fralla och chokladboll. Mannen som i vanliga fall är så emot att barnen äter söta grejjer ville bara ha lite mysigt... Det är bra, man ska inte hålla för hårt på sina principer :-))

Sen kom jag hem, Micke och Brorsson åkte till Borås för att handla lite till flugor och linor till det redan ganska överfulla flugor- och linförrådet. Ni skulle se hans "fiskerum" (för övrigt det enda rum i källaren som har matta) det är spön och spösaker överallt, en walk-in-closet för fiskeprylar helt enkelt.

Medans de var och handlade hade vi andra lite teamwork här hemma. Vi bakade skorpor.

De bakar och bakar...

...vispar och vispar och så fort jag vänder ryggen till är de där med sina små fingrar och slickar i sig ägg, socker, smör, bakpulver och mjöl. Det kan omöjligt smaka gott. De bara gör det för att.

Lillflisan gjorde ett bra jobb vid bakbordet.

Och sen satte vi oss i myshörnan och kollade Bollibompa och åt upp riktigt jättemånga skorpor.

Dagens motivation

Oavsett hur fint man försöker tänka på sitt liv så är det jobbigt att gå upp på morgonen. Jag vaknar, oftast av att någon skriker "mamma, mitt gosedjur!!!!!!!!!!!!!!!!" Oftast ligger det fjorton cm från den som hojjar, ibland på golvet. Innan jag snubblar iväg för att rädda upp situationen som lätt kan urarta om man inte agerar tillräckligt fort, så måste jag tänka ut varför jag ska gå upp ur sängen just idag. Det behövs inte så mycket motivation. Bara något litet. Idag ska vi baka efter jobb och dagis. Tända lite ljus och baka skorpor. Det är good enough. Det är faktiskt riktigt jättebra.

Lite om livet

Förutom allt annat som är trasigt hemma så har kameran också gått lite sönder. Därav bristen på bilder. Visst blir det lite tråkigt. Så himla mycket ordbajs och ingen färg. Men livet är inte alltid festligt och färgigt. Även om det för det mesta är bra ändå. Just det där skulle jag kunna ägna ungefär hur många spaltmeter åt som helst just nu. Om hur bra livet är ändå. Trots att det inte alltid är solsken. Men letar man så glittrar det nog till lite i avgrundshålet ändå.

För så här är det, hur mycket man försöker blunda för all skit i världen så går det inte att bortse från att den där skiten är en del av verkligheten. Man blundar, men tankarna blundar inte. De finns där alltid. Ibland kan man klippa tvärt och sluta tänka. Börja tänka på en orörd brant skidbacke med sjukt mycket nysnö istället. Men ibland går det riktigt dåligt. Verkligheten kommer ikapp. Det finns så mycket som kan hända. Galna skitsjukdomar och fruktansvärda olyckor. Den finaste starkaste blogg jag läst är Maddes. Hon kämpade mot cancer. Men förlorade. Förutom att jag känner stor sorg för Maddes familj och vänner så har den fått mig att dagligen fundera på varför vi slösar bort tid på att tjafsa om onödigheter? En dag kanske vi inte har varandra längre. Skulle jag då vara nöjd med att ha ödslat tid på att inte vara nöjd med allt jag faktiskt har?
Man kan inte alltid gå runt och vara lycklig. Endast dårar kan sägs det. Det måste vara okej att vara arg, sur och tjurig. Men det är inte okej att stanna i det. En stund bara. Sen får det gå över.

Den där listan...

... ligger kvar i väskan och väntar. Och det blev pannkakor till kvällsmat. Självdiciplin? Jag? Jodå men inte just på den där grejjen.

Veckomatsedlar och annat

Helgen har varit ett socialt mirakel. På ett lugnt plan. Därför känns det så helt okej att det är måndag idag.

Var på 4-årskalas hos Ebba igår. Killarna valde ju sin present själva. Det blev riddarutrustning. Jag valde min och Mickes själv. Det blev ett armband. Och hon gillade båda.

Efter kalaset så sken solen varmt och starkt, så jag, Love och Jack tog en promenad till ICA för att handla kvällsmat. Eftersom jag nu dyrt och heligt lovat att jag för fan visst ska laga middag på kvällarna var det läge att uppdatera kylskåpet. Man svänger inte ihop så mycket gott av ketchup, banan och leverpastej. Så vi handlade på oss både det ena och det andra. Tog sen ut alla de cyklar och Bobbycars huset förmår (en ansenlig mängd) och åkte ett oräkneligt gäng vändor på gatan innan solen gick ner och kylan gjorde sig påmind.

Tuva och Jenny kom över och lekte en stund.

Därefter duschade de tre vilddjuren. Själva. Vet ni hur lång tid det tar? Som värsta tonåringarna stog de och hängde i duschen och vägrade komma ut. För att inte tala om tandborstning på tre fisar som först prompt ska borsta själva. Och sen kommer den kanske största prövningen. Pyjamaspåklädning. Ty det finns endast en pyjamas som duger. Är den i tvätten rasar världen för liten 3-åring. Och så småningom även för en stor 35-åring. Och mitt i kaoset sitter pytteliten 1,5-åring och säger "annan pyjamas" och "inte pyjamas" för så säger ju de heliga storebröderna. Men vi tog oss igenom även detta och satt sedan alla 5 och läste saga i Jacks säng innan lampsläckning.

Tände en brasa och gjorde te. Hamnade framför någon creepy serie på tv som jag inte kunde kolla färdigt på. Så istället satte jag mig i soffan och gjorde veckomatsedel... Själva veckomatsedeln var väl inga problem att klura ihop. Det är ju bara att göra en önskelista på goa rätter. Den ligger nu i min väska och väntar på att bli verklighet. Det är väl själva inköpslistan som tar en stund att fundera ut. För att inte tala om att laga till listan. För att inte tala om att försöka övertala barnen om att det är goda grejjer på den där listan. För den här gången innehåller den inte prinskorv, köttbullar och falukorv. Men jag ska verkligen försöka hålla mig till den där listan. För jag inbillar mig att livet kommer bli så mycket lättare då.

Veckans citat:

"Har man överlevt det 30-åriga kriget kan man lika gärna hålla ihop resten av livet".
Jag återkommer till detta...

Den stora kalashelgen har inletts med dunder och brak. Ett precis lagom vilt 3-årskalas hos Emil som bor några hus längre bort på gatan. Killarna tog sina racerhojjar (trehjulingar...) och mc-handskar (skidhandskar) dit. 8 st 3-åringar hade glass/bulle- och buspartaj i några timmar innan vi hojjade hemåt för att packa in oss i bilen och åka till Limmared och farmor och farfar för att fira deras 37-åriga bröllopsdag. Absolut något man ska fira. Eller som min svärfar skrockade under middagen; "Har man överlevt det 30-åriga kriget kan man lika gärna hålla ihop resten av livet".

Vi var där allihop. Alltså även Chrille, Marina och minkusinen Eddie-Lee, som inte är så liten längre men fortfarande jordens snällaste unge. Och söt. Såklart! Supergod mat, efterrät, em-kaffe, och kvällste. Bus och mys och lungt och skönt. Lite go julaftonsstämning sådär.

Åkte ner till gammelfarmor Gerda och gammelmorfar Lennart en stund efter middagen och sa hej. Farmor Gerda 95 är världens tuffaste farmor Gerda. Hon har full koll på fotbollsvärlden, iallafall Italien, England och allsvenskan. Vilket är en bra bit mer än jag har. Morfar Lennart piggnade till när vi kom och barnen använde hans säng som studsmatta innan vi studsade tillbaka hem till farmor och farfar för kvällste, macka och godisjakt. Och fotboll på tv såklart. Den är helig i Dowerfamiljen.

Sen in i bilen och hem till U-hamn igen för att ladda om inför 4-årskalas hos vår guddotter Ebba imorgon. Killarna har valt sin present själva och jag har valt min och Mickes. Det är ingen vild gissning att hon troligen kommer bli gladast för killarnas. I morgon. En vacker dag uppskattar hon kanske även vår :-)

Svensson och Zlatan i någon form av träningsmoment.

Happy Friday

Har så lite batteri kvar. Och ingen sladd hemma. Så jag tar fredag och stänger av den här lilla vita lådan nu för att prata lite hela meningar med mannen i mitt liv istället. Som jag hör och häpna har lagat en riktig middag till ikväll. Han sitter fortfarande och skakar av chocken, medans jag mer känner mig som Moder Teresa som gjort världen till ett lite bättre ställe.

Så alltså, som en liten kort sammafattning av den här veckans försök till nystart i livet så är det mesta fortfarande på drömstadiet. Men några grejjer har jag fixat. Och det är jag skitnöjd med!! Jag har lagat mat iallafall en gång den här veckan. Ätit lagad mat ett flertal gånger, vilket innebär att andra har lagat mat till mig. Igår hade vi tjejmiddag hos Mia och det var som vanligt supergott, jättemysigt och sent innan jag tog cykeln hem i snöblasket. Vi avhandlade i vanlig ordning en rad viktigheter och en rad oviktigheter och gick igenom alla kort från Mia och Peters bröllop i augusti. Och precis som vanligt satt jag och Linda där och var lika ogifta som vi brukar. Men någon ska ju vara det också.

Jag har även tagit tag i mitt begynnande åldrande och investerat i en gedigen samling fina flaskor med dundercremer. För första gången i mitt liv. Så det var väl också på tiden. No more Nivea. Hur det har gått på avdelningen - no more sötsaker - tänker jag inte ens berätta. För det gick snett redan andra dagen. Redan klockan 9 hoppade första godisbiten in i munnen. Och då är ju dagen redan förstörd och man kan lika gärna frossa. Helt vanlig Ninalogik. Dagarna då det går åt h.... redan klockan 9 är på tok för många. Men jag har haft en toppenvecka för övrigt så jag tänker inte hänga upp mig på sånt trams.

Idag har jag haft en riktig mysdag med barnen. Först öppna förskolan som är succé i mina barns ögon. Mina med. Sen middag hos mamma med pappa, brorsan och hans barn och kompisar till dem. Sen stan med Love och Jack på jakt efter födelsedagspresenter till helgens tre (!) kalas. Därefter hem och byta barn, tog med mig Nea till ICA och handlade kvällsmat.

Och det som gör mig så jäkla glad just nu är att det är fredag och att vi har en hel härlig helg framför oss. Igen.

Te, brasa och IKEA

Har precis vaknat upp jämte Jack. Vi låg och pratade lite viktigheter innan han somnade. Om hur mycket skidor vi ska åka i vinter, att man inte får kasta hårda snöbollar, att man kan använda morot för att göra snögubbens näsa och att pappa också har en Ferarri-rumpa. Sen somnade Jack och sen somnade jag. Det är så jäkla mysigt att somna jämte en gosig liten unge. Men klockan är bara åtta och jag kan inte gå och lägga mig åtta!! Så Micke kom och väckte mig, dessutom hade han gjort te och tänt en brasa. Så det kändes inte alltför svårt att kliva ur sängen och över i soffan :-)

Så här sitter vi nu och ugglar och det är också rätt mysigt. På TV är det "Rakt på med K-G Bergström" som intervjuar Ingvar Kamprad. Undrar just vad han tänkte när han startade IKEA. Undrar om han kunde föreställa sig att han skulle finnas i 44 länder och göra en katalog i 168 miljoner ex år 2008? Lite av den driftigheten hitåt tack. Men idag har jag ju i och för sig tvättat. Bara en sån sak. Kanske inte helt i paritet med IKEA i 44 länder. Men det för min vardag framåt och det känns driftigt så det räcker för idag.

Snart läggdags

Vilken start på veckan. Vintertid är ju ett stort trams för familjer med småbarn. Vuxna tycker att yes vad toppen med en extra timme. Men vad händer med 3- och 1-åringar? De vaknar klockan 5.15 på måndagmorgonen och vill upp och äta frukost. De har hunnit bråka och bryta ihop 5 gånger innan klockan orkat fram till 6.30.
Klockan 7.30 lämnade jag den osedvanligt pigga skaran barn ihop med den inte lika pigga pappan som börjar sitt novemberlov idag. Detta firade de in genom att åka till Dammen i skogen och grilla korv och meta ihop med Jesper, Stella, Hans och Vendela.
Jag jobbade. Klart. Sen gick jag hem och packade in den fortfarande pigga barnaskaran och åkte upp till pappa, alltså morfar och kollade in hans klockverkstad, hans modellflygplan och hans gamla fotoalbum. Morfar bjöd på banan med riven chocklad, en måndag. Jaja, man släpper lätt på sina principer när man blir pensionär. Kan aldrig tänka mig att jag fick chocklad en måndag när jag var 2 eller 3... Sen rev de ner morfars dörrklocka och så åkte vi hem.

Kvällsmat varvat med lite slagsmål brorsorna emellan. Ett bad och Jack tittar på sig själv i spegeln och undrar "vad är det för en liten Ferarrirumpa?". (Hm, var kom den ifrån...?)

Tandborstning och så sammanbrott över pyjamasshortsen som är i tvätten, läste djurboken och funderade på vad elefanterna gör när det regnar och att de väger minst 11,1 kg.
Micke bastade och kallbadade med Brorsson. Sen gick jag en halvlång promenad i regnet. Och nu kollar vi det oändligt roliga Boston Teaparty.
Gonatt, vi hörs imorgon.

Ny måndag, nya drömmar, nytt liv

Vänner, glöm inte att det är måndag. Måndagar = nytt liv. Sist höll det i 10 dagar. Den här gången tänkte jag slå mig själv med häpnad. Här ska icke vältras i godis och annat onyttigt. Här ska vältras i mat. Men den stora grejjen den här måndagen är väl att jag för hundrafemtionende gången lovar mig själv och Micke att jag ska bli den ultimata köksdrömmen. Jag ska sväva runt där mellan plattorna och kylskåpet och slänga ihop middagar till big family. Oavsett om det bara finns saltgurka, ketchup och bananer hemma. Jag ska fan bli en matlagare.

Och jag ska diska undan under tiden. Och jag ska vara glad jämt och jag ska inte låta bli att lägga tillbaka var sak på sin plats. Och jag ska inte ha alla skor framme samtidigt. Och jag ska avsluta alla påbörjade projekt. Vilka är för jäkla många just nu. Fast mest existerar de i mitt huvud tack och lov. Men jag ska sy klart små madrassgrejjer till förvaringslådorna i hallen. Sätta upp alla tavlor jag fyndat i min brors bagage på väg till soptippen, på loppisar och IKEA (de som inte åkte tillbaka i returen efter senaste IKEA-vändan). Sätta upp tidningshyllorna som jag skruvade ner häromkvällen. Sy klart nya gardiner. Sy klart alla hundra kuddfodral jag köpt tyg till. Måla om en byrå och möblera om Neas rum. Rensa på vinden och köra upp allt till sophålan. Rensa i köket - en förutsättning för att jag ska kunna sväva fram mellan plattor och kylskåp utan att tappa besinningen där emellan.

Så nu jäklar är det måndag - igen.

Och med detta ganska meningslösa inlägg vill jag bara säga;
Drömmar är ofta det skönaste i livet och den som inte kan drömma och vars själ inte drömmer sig bort i fjärran, han kan inte heller bli något stort.

Sophålan - ett underskattat vardagsnöje

Slutade tidigt idag och hämtade tre piggelinbarn på dagis vid halv ett. Åkte hem och tog på "jobbarkläder" och arbetshandskar och tog sen hand om all skit som förflyttats från källaren till garaget. Jack och Love gjorde en föredömlig insats och var väldigt nöjda med vilka starka "jobbarkillar" de var. Mamma kom också förbi och gjorde ett rejält handtag bland skräpet. Först åkte hon en vända, sen åkte jag och killarna, först till ICA för att panta tiotuen burkar och sen till tippen för att slänga allt från tjock-tvn till gamla tegelstenar och trasiga leksaker. De bar och bar och kastade och kastade och frågade och frågade och att ha dem med till tippen är betydligt roligare än att åka själv. Sen åkte vi hem och gjorde våfflor som vi bjöd mormor och morfar på. Det är man värd efter timmars slit i ett stinkande garage. Ni skulle förresten se spindlarna som bor där, i stinket. De är stora som dasslock och väser högt.

Lekte lite i kuddhögen. Jack och Love leker fiskare och gädda. En är gädda och den andre står i soffan och försöker dra upp "gäddan" och säger saker som "det är nåt stort på gång" eller "kolla, den väger 11,1 kg". Nea förvånade alla genom att gå och bajsa själv på pottan. Tänk den dagen även hon slutar med blöja. Vi har redan i och med Jack och Love slutat reducerat sopberget med 80%. Det är helt tokigt vad sällan vi behöver köpa blöjor nuförtiden. Innan gjorde vi åt minst 18 blöjor/dag.

M kom hem från jobbet, körde lite skotträning på övervåningen och åkte sen och spelade biljard med Brorsson. Därefter följde daglig procedur; bad, lite Pippi på tv, tandborstning, saga och läggdags. I med en tvätt, och på med en kanna te och nuuuu ska jag inte göra ett endaste röjj till utan sitta på min plattrumpa och tigga till mig lite axelmassage från biljardkillen som sitter i soffan och äter kycklingklubbor just nu.

Och där gick vi i mål för dagen. Sov gott alla. Vi hörs imorgon.

Akuten tur och retur

Livet är tufft för små lillasystrar. Igår gick det vilt till hemma, alla tre busade och hoppade i kuddarna. Och det är precis här man kan se hur en lillasyster inte har någon som tanke på att vara just LILLAsyster. För det finns inget som hon inte också kan klara. Gränsen är inte direkt knivskarp mellan stor och liten i hennes värld. Hon ska vara mitt i och göra samma. Samma av allt.

Så, mitt i allt gapskratt trillar hon och gör illa sig i handleden. Och får jätteont. Handen ser misstänkt sned ut. Jag och liten tapper Nea åkte inte till akuten i Borås, träffar en läkare som konstaterar handled ur led. Drar den till rätta och den lilla lilla smulan hamnar i någon slags tacksamhetslycka och charmade sen brallorna av alla i väntrummet innan vi fick åka hem igen. Är så himla glad över att hon slapp gips. Love var nästan precis lika gammal när han fick sin arm gipsad. (Det var det året när han hade RS-virus, lunginflammation, brände hela handflatan och toppade med en bruten arm.)

Micke stannade hemma med Zlatan och Svensson och körde skotträning på övervåningens fotbollsplan.

Före armledsincidenten. Happy, happy.

Kvällens källarröjj i bilder...

Vi har ett kanonsystem i källaren. Tryck in prylar i diverse tomrum där plats finnes. Källaren är ju inte hur stor som helst så därför blir ju då sökområdet ändå relativt begränsat när något eventuellt måste plockas fram. En liten hang-up jag inte brukar tänka på alls faktiskt.

Men, efter 6 dagar i sjuksäng finns det rätt gott om överskottsenergi i kroppen, så...

Hit går det alltid fort. Ut med allt. Sen kommer svackan och man hamnar i förnekelsefasen, vill helst av allt släcka, stänga dörren och gå och sätta sig i soffan och hoppas att det ordnat upp sig tills imorgon. Vilket det sällan gör.

Den här bilden imponerar väl inte på någon människa alls överhuvudtaget. Utom på mig själv. För jag gjorde klart. Jag började inga som helst andra projekt under tiden utan gjorde klart. Till the bitter end.
Källaren är fortfarande inte vitglänsande, den är inte felfri, mattan är trasig och Roy hänger på sné. Men den är fjorton fyllda ICA-kassar tommare. Bara en sån sak.

Sjuk

Man ska inte börja nya liv. Bättre att hålla sig på den trygga vägen. Se hur det gick... Jag började leva nyttigt igår. Idag är jag sjuk med feber och ont i hela kroppen.

Så tyvärr alla fina superläsare, mer än så här blir det inte idag.

Nya liv börjar på måndagar

Nya liv börjar alltid på måndagar. Och slutar i bästa fall på onsdagen. I värsta fall redan på måndagkvällen. Jag går ut hårt med vindruvor till kaffet. No more chokladkaka. Inte just idag iallafall.

Bildbevis.

H-borg eller Las Vegas?

Erkänn, ni tycker jag är helt galen. Helsingborg? Varför inte Palma, Las Vegas, Köpenhamn eller ett slott i Värmland? Helt enkelt eftersom jag inte kan tänka mig något mysigare än en stuga i Helsinborg för tillfället. Totalt isolerad från omvärlden.

Eventuellt är det en efterkonstruktion eftersom det är det enda alternativet nu när vi har lagt hela statskassan på att gräva upp trädgården. Men hur som helst, nu när vi har släppt bomben för barnen (som inte alls tog det som en bomb såklart utan istället var supernöjda med att få åka i mormors bil) så känns det bara jätteskönt att åka.

Jag har aldrig aldrig känt mig mer som urtypen för en hålögd småbarnsförälder än nu. Detta kommer göra under.

Skåne på gång

Vi har gjort det igen. Bestämt oss innan det är försent. Det blev Helsingborg.

Så förutom viss packning och instruktioner med farmor och mormor så är vi i princip klara för att åka. Den tuffaste biten blir nog att utbilda dem på fjärrkontrollerna till tvn och dvdn. Alternativet är att låta tv:n stå på hela helgen. Men det känns inte som någon vettig lösning. Vi får väl sätta lappar och pilar.
Resten löser de nog galant. Det finns inga problem som inte går att lösa med glass och chokladpengar.

Livet är tillbaka

Skönt när såna där dagar är över.

Ville bara säga det.

Inget muntert inlägg...

Varför gick jag ens upp ur sängen idag??? Eventuellt för att barnen skulle till dagis och jag till jobbet. Troligen hade det varit bättre om vi stannat hemma allihop.
Idag var det korttagning på dagis. Vilka tror ni vägrade vara med på bild? Grattis till mig för det var mina barn. Alla tre. När jag lämnat dem för att gå och jobba klängde sig två av tre fast vid mina ben krampaktigt och skrek så mina öron trillade av. För de måste ju överrösta varandra. Jag gick. De skrek.

Men inte nog med det! Bilen är sönder och kostar 15 000 kr att laga. Ska jag vara glad för att det inte kostar 25 000 eller ledsen över att det inte kostade 2 000 kr. Livscoacherna säger alltid att man har två val. Och det är ju sant. Tänk positivt eller negativt. Egentligen är ju valet ganska enkelt.

Men skit är vad det är.

Nu funderar jag allvarligt på att sälja huset, flytta ut i en stuga i skogen och leva på självhushåll. Ingen bil. Ingen korttagning på dagis. Bara fågelkvitter och potatisland.

Men som man alltid ska säga till sig själv. Det kunde varit värre. Och det är klart att det kunde. Det här är ju I-landsproblem så det skriker om det. Inte ens det. Det är inga problem alls. För vem bryr sig om dagiskorten? Och en bil?

Men skit är det ändå.

En alldeles egen helg.

Jaja, vid det här laget har ni väl full koll på att vi lider av en smula beslutsamhetsångest. Men den här gången har vi överrumplat oss själva. På fredag ska vi åka bort. Utan barnen. Och vi har redan, alltså eoner av tid i förväg, bestämt vart. Det blir Helsingborg.

Helt ärligt så längtar jag halvt ihjäl mig efter en helt ansvarslös helg ihop med M. Å andra sidan så har jag redan nu ångest över att åka ifrån alla barn. Hur tramsig får man lov att vara utan att få på moppo??? Den bästa mormorn ska vara själv med alla tre småfisar natten mellan fredag och lördag. Och det är väl kanske där skon klämmer. Just för tillfället finns det inget som heter "sova en hel natt" i det här huset. Killarna lever rullan och häromnatten skrek Jack som en galning, mitt i natten, för att han inte hade "rätt" pyjamas på sig. Alltså, vem med vettet i behåll ödslar en halvtimmes nattsömn över fel pyjamas? Förutom vår son?

Missförstå mig inte nu, jag har världens finaste barn. Riktiga änglar. Men ibland är vingarna mer svarta än vita. Så är det bara. Så för att göra det här blabla-inlägget hyfsat kort så kan man säga så här; jag vill väldigt gärna åka iväg men jag är som den dramatiska mamma jag ibland kan vara, orolig för att de ska bryta ihop när jag inte finns tillgänglig och få men för livet. Tramsigt från början till slut. Men tyvärr sant.
Kanske är jag också lite orolig för att även min mamma ska få men för livet. Hur går det för henne att hantera två skrikande banditer mitt i natten. Som tur är så är lillasyster stabil och cool. Men så är hon ju tjej också... såatt...

Second hand-söndag

Söndagar är perfekta second hand-dagar. Man tar bilen, travar in barn och vänner i densamma och åker runt på diverse loppisar för att se om man eventuellt kan hitta mer skräp att fylla hemmet med. Idag fyndade jag endast en tavelram för 20 kr. Regeln, en sak in - en sak ut, är fin men har inte fått fäste i min hjärna (som för övrigt är tillverkad i teflon) än. Vad ska jag slänga? Räknas ett par trasiga strumpor, eller måste det nödvändigtvis vara en annan ram?

Efter loppisrundan så åkte M och killarna till ridhuset för att kolla hästar. Det var stängt så istället blev det en sväng till Vistafallet för att kolla fiskar. Surprise! Sen slog Sverige till och gav oss några timmar sol och blå himmel. Gick och pysslade i trädgården, hoppade i lövhögen, drack kaffe ute och jagade mask.

Stora lövhögen och lilla Nea

Efter detta packade vi in oss i bilen igen och åkte till mormor´n som bjöd på pannkakskvällsmat. Och den avslutningen kunde inte passat bättre på en mysig helg utan stress och press. Ibland känns livet med tre små små barn ganska jobbigt. Men ibland känns det som ett glidarliv. Inga träningar eller aktiviteter som styr. Bara vi och det vi känner för att göra för stunden. Ungefär så...

Nu - sofftime.

Coola trion på väg till mormor och morfar och hundra tusen pannkakor.

Breaking news!

Breaking news! Vi har tittat klart på en hel film - utan att somna. Och vi är fortfarande vakna en kvart efter att filmen är slut.

För övrigt har dagen varit solig. Em-kaffet serverades i trädgården, farmor kom med bullar. Mormor med äpplekaka och vaniljsås. Vi bidrog med kaffe och ett gäng kravallungar.

Som ni ser har gräset börjat gro där vi grävt upp, inte så man kan gå på det men ändå... Däremot lyser gatstenarna och asfalten med sin frånvaro. Gruset, som är för jäkla grusigt faktiskt, märks desto mer. Inte förrän i vår ska vi lägga dit finstenarna så det är bara att vänja sig vid sandens ständiga närvaro i huset. Faktiskt överallt i huset, eftersom ingen mer än möjligtvis M har vett nog att ta av sig skorna inomhus.

Efter kaffet hittade vi världens längsta mask. Nea jagade masken runt trädgården och sen packade jag in barnaskaran i bilen och åkte bort till fam Friberg och fick lite till kaffe i solen. Åkte några jobbärenden innan det var dags för hemfärd och fredagsfest.
Dagens roliga kom från barnen som har ett fantastiskt sätt att sköta sina toalettbestyr på. Varför bajsa ensam när man kan bajsa i klunga? Alla tre stängde in sig på toaletten samtidigt. Jack och Love står med blöja och läser i en och samma fisketidning. Nea sitter på pottan. Trippelbajs - ett rent nöje.

Med detta bajssnack säger jag nu tack och hej och godnatt. Syns imorgon.

Ensam på kontoret - med en spindel!!

På em var kontoret tomt så när som på mig och om ni visste hur ensamt det känns. Kände mig lite som killen i "Ensam hemma".

- Jag har druckit kaffe och ätit en glass jag hittade i frysen.
- Jag har inte ätit upp det godis som Sussi handlat till kundmötena nästa vecka.
- Men framförallt har jag fångat världens största spindel under en kastrull. Kastrullen syns nere i bildens högra hörn och står mellan min och Patriks plats. Just nu sitter jag och stirrar på kastrullen och väntar på att den ska börja röra på sig. Förstår ni hur skitstor den där ludna grejjen är?

Spindeljakten är över. Fångad under en kastrull (längst ner till höger i bild...)

Veckans recept

Alltså, det har inte hänt så mycket idag. Med andra ord inte så mycket att berätta om. Förutom en småkaotisk morgon då jag än en gång skulle försöka få med alla banditer till dagis - i tid - på egen hand. Med hjälp av en enkelvagn och en ståbräda. Dvs två platser till tre barn. Jag kan inte skryta med att vi faktiskt kom i tid, men vi kom dit utan onödig stress och tjöt. Och innan frukosten var slut. Så det får väl ändå räknas som helt ok.

Sen jobb och så lite lunch med Johanna som jag inte träffat på flera månader så vi avhandlade det viktigaste på en timme och sen tillbaks på jobbet igen. Jobb, jobb några timmar till och sen hem till 3 upprymda barn, en halvsjuk man/kille/sambo (vad kallar man någon man inte är förlovad med men ändå har 3 barn, hus och ett 13 år långt förhållande med?), och en kaffesugen farmor. Drack kaffe och gick några brottningronder med småpruttarna. Sen kvällsmat, gråt och bråk och så somnade killarna, utan att ha ätit, i soffan. Nea mådde sedan toppen av att ha vår fulla uppmärksamhet några timmar till.

Ja, det var väl ungefär det. Dessutom har vi surfat runt på hela nätet i jakten på den perfekta weekendresan. Tror ni vi hittade den? Nä, såklart inte. För hur vet man att det blir det bästa? Varför ska det vara så jäkla svårt att ta ett beslut? Det är väl bara att boka och åka. Hur svårt kan det va???
Imorron bokar jag. Så är det bara. Jag använder tärningen.

Det blev inget recept - men jag har ett på gång - tar det imorron. För nu måste jag röjja lite innan jag kraschar i säng.

Födelsedag - hurra!

Jag gillar verkligen att fylla år! Jag är tramsigt glad i att fira födelsedag. Jag har inte vuxit ifrån glädjen över att få paket. Jag erkänner utan omsvep att överraskningar och presenter är en av mina hobbies... Så vi har firat födelsedag ganska mycket i helgen. För nu har jag klivit över strecket och är plötsligt närmre 40 än 30. Moget.

Men först var det fredag. Och den firade vi av genom att äta på Kallbadhuset på kvällen - dit vi blivit bjudna av Andreas och Charlie. Drack vin, åt jättemycket god mat och gick sedan till Bryggan och drack öl. Supermysig kväll. Konstaterade att det var längesen vi pratade hela meningar med varandra sist. Ca 4 år sen. Andreas och Micke fick eventuellt ändå inte prata några hela meningar, för den biten skötte jag och Charlie rätt bra själva.

Lördag och födelsedag. Firades av min fina Dowerfamilj med frukost och levande ljus och presenter och rätt mycket sång vid frukostbordet. Sen tog Micke med sig barnen och åkte på roadshow och jag tog på mig förklädet och lagade mat till kvällen. Buffé med lite blandat blev det och jag är ogenerat stolt över att ha fixat allt mat själv. Det hör inte till vanligheten i vårt hushåll. Tror alla var rätt förvånade ärligt talat.

Söndag och sol. Hängde i parken med Jennie och barnaskaran på fm. Micke planterade lökar och fixade i trädgården. Efter middagen delade vi upp oss i traditionell kill- och tjejgrupp. Micke och killarna åkte till Dalstorp och kollade fotboll. Jag och Nea stannade hemma och bakade och gick sen en långpromenad. Fast i ärlighetens namn blev den väldigt kort. Vi fastnade först hos Lars och Lena (efter 500 meter) och efter det hos Elle, Jesper och Stella (efter 500 meter till). Och sen gick vi hem.

Min finaste tjej gillar såklart att baka. Sådan mor sådan dotter.

I dessa istider så blev jag otroligt glad över dessa vuxensockiplast som jag fick av Micke. Han har väl tröttnat på mitt ständiga tjöt om att det är för kallt. De goa "strumptofflorna" är från Lisbeth Dahl (lisbethdahl.com)

Sol!!!

Idag har varit bästa dagen på länge. Kanske inte helt friktionsfri i de lägre åldrarna men med strålande sol känns även skrikkonflikterna lättare. Hämtade tidigt på dagis, gick hem, men hade glömt ståbrädan vilket gjorde att det blev en låååååång vandring trots att vi bor nästan granne med förskolan. För vet ni hur mycket det finns att göra på vägen. Jag skulle ge min högra hand för den inlevelseförmågan mina barn besitter. Halvdagen är guld värd för det känns extremt bra att inte vara en stressad förälder utan istället lägga sig ner på alla fyra och kolla på alla intressanta myror och prylar precis som de små minisarna jag har sällskap med gör.

Väl hemma packade vi mellanmål för att ta med och gå till parken. Men innan vi hann iväg gick vi såklart igenom klassikern. Trippelbajsning. Alla tre på en gång. Effektivt iofs men precis när man ska gå! Mia, Noel och Nora kom och hämtade upp oss och hade sällskap till parken. Sen kom även Charlie, Lollo, Oscar, Helena, Gurra och Ville.

Det fina är att man alltid är så gott naiv i sin tro om att just den här gången kommer vi sitta där med hundra barn som lungt sitter och fika mellis vid bordet. Och varje gång går det hål på rosa illusionsballongen med ett pang. Efter en halvtimme hade jag knappt hört ett ord av det Mia försökt berätta om fruhippa och annat. Det var youghurt, festis och macka överallt. Men det lilla som eventuellt hamnade i någon mage gjorde nog susen för sen var det myror i brallan.

Väl hemma somnade Jack inte helt lägligt i soffan kl 18, lagom precis före kvällsmaten. Love och Nea har busat, badat, kramats och sjungit igenom hela sångboken för mig nu. Och jag kan inte annat än känna mig så himla superlycklig över alla fina småknoddar som springer runt och skriker som galningar ena stunden för att i nästa stryka med handen över kinden och säga - jag älskar dig.

Myers Briggs

Personlighetstester är intressant... Att bli analyserad är kul. Sen kan man ju fråga sig varför det egentligen är roligt att bli stämplad och stoppad i ett fack? Ja inte vet jag men underhållande är det iallafall. Vi har gått igenom Myers Briggs test på jobbet och fått en personlighetsanalys/beskrivning i handen. 4 sidor som beskriver mig skrattretande klarsynt. Hur kan någon hamna så på spiken när jag knappt vet själv vem jag är?

I min personbeskrivning: "Kan dra igång nya projekt utan att avsluta de gamla".
Alltså, när jag tittar mig omkring ser jag följande; gardiner provuppslängda över gardinstången, symaskinen framme, alla nya ramar framme, två gamla fåtöljer från vinden i ett hörn halvöverdragna med nytt tyg (på prov, här bestäms inget på en kvart), soffan halvt om halvt ommöblerad. Ja ett litet axplock bara. I källaren finns dessutom ett x antal saker halvommålade. Projekt på gång som man säger.

Och hur kommer jag undan med allt detta utan att få något hårt i huvet av mannen i mitt liv? Jo, han är på Elfsborgsmatch. Lyckligt ovetande om denna smärre röra (hade jag vetat var kameran var skulle jag ta ett kort och visa er). Enda lilla lilla problemet är hur jag ska hinna klart med allt plus plocka undan på en timme. Men som det också står i min profil. Ett viktigt ledord i mitt liv är; "det löser sig".

Ikeafynd

Sådärja, nu har jag plockat upp allt jag hittade på IKEA. Och därmed också gjort den vanliga vändan av; sätta upp nya gardiner, titta på dem en stund, ångra mig, plocka ner dem, packa ihop dem igen, sätta upp de gamla och försöka glömma ytterligare ett dåligt försök.

Men med ett undantag, för den här gången var jag extremt nöjd själv. MEN (igen) det var inte den andre som bor i detta hus. Han undrade om jag menade allvar alternativt var riktigt slipad. Så nu ligger de nerpackade igen och ansvaret för nya gardiner ligger numera på Micke. Intressant.

Jag forsätter pyssla med övriga inköp.

Lördag e snart slut

Briljant lördag till ända efter; lördagsfika på stan, lördagsglasvin i solen hos Lena, lördagsgodis hemma i soffan och lördagsfiske (för Micke).

Och imorgon blir det söndagsfiske för min del. På Ikea.

Fredagsfilmen

Om någon undrar så vann jag överlägset. Det är Micke som sitter på andra sidan och inte syns i bild. Han killen i mitten, som syns hela tiden, heter Zlatan.

Det går fort...

Mitt i veckan igen. Hur gick det till. Igår var det ju lördag.

Min bror Urban och hans son Simon var här i helgen, alltså hängde vi i en hel del i parken i lördags. Under tiden hade Micke stenhårt arbetsläger i trädgården men lyckades även håva in en bit nybakad äppelpaj och kaffe i solen på Jenny och Anders trappa. Har jag sagt förr att vi har stans bästa grannar?

Inflyttningsfest hos Jesper och Matilda på lördagkvällen. Och söndagen började då som man kan ana. Med huvudvärk, torr mun och lite lätt yrsel. Men det är inget man kan ta hänsyn till med tre kravallungar i huset och en obakis man. Så dagen gick trots detta i hundraåtti med korvgrill och friluftsliv i skogen och dammen.

Sen vidare på Stellas 1-årskalas, efter det in med alla fotbollsfansen i bilen och iväg och kolla på Mickepappan som spelade någon form av semifinalmatch. Förlust tyvärr men kul att se ändå. Och söndagskvällen toppades så med en storshopping på ICA. Sen höll jag på att falla död ner. Fortfarande med en lätt touch av yrsel.

Men nu är det onsdag och två av tre barn ligger hemma i feber. Lillsyrran är på dagis och M hemma med killarna.

Och jag fortsätter fundera på mitt (förmodligen allas) stora vardagsmysterium. Kommer man någonsin i kapp? Med sig själv, sitt hem, sin familj, sitt liv. För fortfarande består dygnet bara av ynka 24 skitsnabba timmar.

Någon som vet hur man gör?

Kväll hos Dowerfamiljen

Kom hem från jobbet och kände lukten av pannkakor på långt håll...Me like. Micke hämtade från dagis idag och stod och fixade kvällsmat. Pannkakor står högt upp på kvällsmatslistan i det här huset...

Sen satt vi som lilla familjen på Prärien och pysslade i flock. Micke och Jack lagade radiostyrda racerbilen (sluta-med- napp-mutan) och vi andra byggde vanliga hederliga legotorn. Efter det lite fotbollsmatch, lite rocka loss till Bruce Springsteen (Loves önskemål), bad och sovsäcksmys innan saga och läggdags. Puh...

Och nu har Micke åkt till Brorsson för att kolla fotboll och äta pizza. Jag sitter framför brasan och ska... jobba. Roligare än så blir det inte idag. Men helt ok. Det är ju varmt i huset iallafall. Och i någon gömma hittade jag lite kanelskorpor. Världens superenklaste att baka och ett fint tillskott till kostcirkeln som jag följer slaviskt. Eller vad sägs om tre mackor och en lång godisgrej till lunch. Följt av storbulle till em-fikat. Men jag toppade med kassler, fullkornsris och sås till kvällsmat. Så det blev rätt godkänt till slut ändå. Eller va?

Micke och Jack mekar med kaputt racebil

Nea, Love och Turning Torso

Här ser det ev ut som om Micke dammsuger. Men det är ingen dammsugare, det är en gitarr ser ni väl.
Och i bakgrunden är det Bruce Springsteen.

Tandläkarfiasko nr 2

Vi gjorde ett nytt försök hos tandläkarn igår. Ni får gissa hur det gick!

Ledtråd. Det såg inte ut så här...

Morgonstund har väldigt lite guld i mun...

Tokstädade halva natten. Resten av halvan var Nea ledsen, förkyld och kunde inte komma till ro. Så jag, Jack och Nea delade säng inatt. Micke låg ute vid tv:n och Love i sitt rum. Det är spännande att se vilka konstellationer det blir under natten. Även om vi är väldigt förskonade från spring i sovrummet.

Jag var hur som helst allt annat än pigg i morse. Micke började tidigt så jag genomförde mission impossible att få iväg alla tre till dagis i tid. Och mycket riktigt. Klockan halv åtta var alla utanför dörren och på väg. Men vilken röra. Jack och Love med varsin mugg med frukostpuffar (muta). Med dessa skulle de förska samsas om att stå på ståbrädan båda två. Redan där kan man ana trubbel. Det är inte alltid lätt att samsas om såna banala saker som en ståbräda. Det blev bråk hela vägen till dagis. Grattis till mig att det inte är allt för långt dit...

Love fick, som grädde på moset, århundradets utbrott när han tappade alla puffar på trottoaren och inte fick plocka upp dem. Så jag hade en tokskrikande kille med mig in på dagis. Så sur och tvär att han vägrade sätta sig vid frukostbordet. När jag lämnat Nea tjuvtittade jag in på killarnas avdelning. Och mycket riktigt, där stog han, vid sidan och blängde på de andra som åt. Det är min kille det. Sur som ättika.

Men så är det , ibland vaknar man med fel fot före som de säger i Norge...

Lite stök och Anna Lindh

Sitter här och har lite småont i kroppen pga ett plötsligt infall av träningsmani igår. Slökollar lite på Roomservice och drömmer om att de ska komma hit snart och fixa iordning huset. När kommer de egentligen?? Vem vill inreda Anja Pärsons våning i Monaco när man kan få röjja runt i ett gammalt hus i Ulricehamn???

Ibland blir jag så ledsen över att aldrig aldrig kommer ikapp. Hur gör alla andra? Finns det någon som någonsin hinner ikapp? Det känns inte som om det hjälper med 1 eller 2 timmar då och då. Det skulle behövas flera dagar i sträck för att skapa någon form av ordning här. En timme räcker ju på sin höjd till att plocka upp översta lagret av saker på golvet.

Min högsta önskan brukar alltid handla om att få sova. Men jag har ändrat mig. Min högsta önskan är att få några dagar för att röjja och fixa hemma - i lugn och ro. Och helst en kappsäck full av pengar också.

Å andra sidan - nu började de precis sända ett minnesprogram för Anna Lindh på fyran, och vad fan spelar lite stök för roll när folk går runt och mördar folk????

Skit

Igår kom pappret vi väntat nervöst på senaste veckorna; grävfakturan. Micke öppnade och konstaterade sen helt krasst att vi kan glömma weekendresan till Palma.

Men vi har en jäkligt fin trädgård!

Eller snart har vi en jäkligt fin trädgård. För nu är det sått. Men sen de små gräsfröna såddes har det regnat konstant. Vilket innebär att gräsfröna inte ligger fint utspritt längre. Det ligger i klumpar lite här och var. Men i min hjärna är det en jäkligt fin trädgård.

Dagens musiksnutt

Jag är ingen musikkännare av rang. Och jag är defintivt inte modernt lagd på den fronten. Men killen här nedan sjunger så jag får gåshud.

Mer lek

Idag har mamsen varit här och lekt lite med datorn. Eller ja, eventuellt tyckte jag det var roligare än hon. Jag måste ha fastnat någonstans i början av tonåren. Men det fina är när lite roar. För då har man kul nästan jämt.

Idag är min korta dag. Hämtade barnen efter lunch och sen drog vi på stan för att köpa byxor till killarna. De valde varsitt par själva, så förhoppningsvis vill de även använda dem fortsättningsvis. Annars är det alltid ett jäkla tjat om Argentinadräkten eller Zlatandräkten eller Sverigedräkten eller Manchester United mössan. Men alla FINA kläder då? När har de tänkt använda dem?

Efter klädinköp blev det ICA. Ner med alla tre i kundvagnen och så gjorde vi varvet på rekordtid. Skulle bara ha smör och kiwi, men vagnen är i det läget ändå ganska smidig. Om inte smidigast. Då har man dem i samlad tropp. Annars hittar man dem alltid vid smågodiset. Längre än så går de aldrig.

Sen åkte vi hem och bjöd mormor på kaffe. Och med sig hade den bästa mormorn bullar, äpplepaj och äpplekaka. Hon hade långtråkigt idag så hon tänkte att hon kunde fylla upp vår frys. Fantastiskt lyxigt.

Var ute och gick en timme i mörker och regn med Jennie när barnen lagt sig. Har glömt hur skönt det kan vara att röra på sig ibland. Inte gå och lägga sig kl 20.15 utan skaffa lite energi genom att faktiskt göra något. Så nu ligger Micke i soffan och sover. Och jag är vaken. Inte den vanligaste fördelningen i det här huset.

Tandläkarfiasko

Och så ska jag berätta om hur det går till när man är 3 år och ska gå till tandläkaren. Man pratar jättepositivt om det i en veckas tid. För att lura i modren och fadren att det här är helt i sin ordning. Klart jag ska öppna munnen liksom och så vidare...

Och så är det tandläkardagen. Allt bra på morgonen, man visar hur stort man kan gapa och är noga med att borsta tänderna och säger att vi ska lura tandis att det är Zlatan och Svensson som kommer. Inte Jack och Love.

Sen åker man dit. Och precis där när mamman sitter helt nöjd och invaggad i en falsk övertygelse om att det här kommer gå vägen. Precis då sätter man in nådastöten och börjar skrika och gorma om att man absolut inte alls vill gå till tandis. Inte ens lite.

Men mamman står på sig och får ut alla ur bilen och in i lokalen. Börjar leka med alla leksaker för att skingra tankarn på de små banditerna. Sen kommer Bengt, världens snällaste tandläkare som börjar prata både fotboll och fiske. Men vad hjälper det. Efter 30 minuter av ihopknipta munnar och bläng så gav även han upp. Vi får komma tillbaka någon annan gång.

Så grattis killar. Ni vann!

Zzzzz

OK, så här är det. Vissa dagar känner man sig inte som om man svävar på moln. Idag känner jag mig mer invirad i moln. Ont i halsen, trött som fan och ja...det var väl ungefär det. Vad jag önskar mig mest av allt i hela världen just nu är att få gå och lägga mig och sova. Bara några timmar. Utan att tiden för den skull gick. Jag önskar jag kunde lägga mig nu kl 11.00 och sova flera timmar. Och när jag vaknar är jag pigg, men klockan är fortfarande bara 11.00 och jag kan fortsätta jobba. Jag skulle se ut som en midsommarnatssdröm, utan ringar och påsar under ögonen, och ingen har blivit lidande.

Igår var det annat ljud i skällan, hade jag skrivit då hade det låtit annorlunda. Då var jag pigg. Och glad. Och hade inte ont i halsen. Kom hem efter jobbet och hittade hela familjen borta i en annan trädgård. Så vi började em där. Fick kaffe och gick sedan raskt genom häcken över till nästa trädgård där vi satt och tjötade lite och åt upp alla smultron vi kunde hitta. Sen kom farmor och farfar och vi genom en häck till och hamnade i vår egen trädgård. Farmor och farfar var här för att köpa bil. Så det gjorde de. Så enkelt; Man ser en bil. Och så köper man den. Vi har helt klart en del att lära. Inget velande här inte.

Barnen la sig och vi åkte och köpte kinamat och kollade färdigt på filmen som vi började kolla på den 17/8. Sen vaknade den lilla bruttan i familjen kl 05.45 och så vips är vi här. Nu. Med ett stort gäsp.

Min nya leksak

Haha, jag har fått en ny dator. En jättefin, vit och liten grej. Roligaste av alltihop är Photo Booth som jag inte hade på den gamla. Man kan ta hur mycket tramskort som helst på sig själv. Kolla vad roligt jag har haft idag...

Såhär...
och såhär
fast det här blev ju faktiskt rätt fint.
...och så bildbeviset på att jag faktiskt ibland, även om det sker mindre ofta, lagar mat. Idag blev det så för Micke gick till grannen för att prata lite för några timmar sen. Han har inte kommit tillbaka än. Det sitter fler grannar där. Och det står öl och pizzakartonger på bordet. Så jag hade inget val. Min kock has left the building. Det blir kyckling med sambal oelek, lök (om vi hade haft någon hemma), creme fraiche, avocado, riven ost och så tortillabröd. På något vis ska detta in i ugnen. Och sen ska jag stå där i mitt förkläde och ropa glatt på mannen i mitt liv att maten är klar och då kommer alla grannar att tro att - hon den där Nina, hon är inte dålig hon... Mmm, de skulle bara veta...