tisdag, januari 27, 2009

The Boss

Det är inget snack om vem som är chef i det här huset. Hon är söt som socker, knappt 2 år och styr familjen med järnhand. Hennes standardsvar är nej. Hon viglar upp sina bröder vid matbordet. Och när hon inte gör det så gör hon allt hon för att reta dem. Hon har slutat äta korv. "Dä ä äcklit" säger hon. Hon kan allt själv. Hon t o m bestämmer när syskonskaran ska göra sina toabesök. "Love bassa med mig" säger hon och vips så står 3 barn redo för ettan alternativ tvåan inne på toaletten. Alltid i samlad trupp. Det slår aldrig fel. Snacka om familjen rutin.

Idag slutade Micke tidigt. Efter en pannkaksmellis packade han in barnen i bilen och drog till skidbacken och åkte snowracer. Nea som är en tvärhand hög skulle absolut gå själv, både upp och ner i backen. Med ben som är 3 cm långa tar det en stund.
Dags att åka hem. Alla sitter i bilen och väntar. På Nea, som är någonstans halvvägs ner från backen. Micke går för att hämta henne men får ett tvärnej och ett
-"Pappa du ä liten för att bäda mig".

Söt som socker...

Klar att gå ut. Vadå saknas det något?



måndag, januari 26, 2009

Livets måsten

Yes, nu har jag livets goda framför mig. Betala ett ton räkningar, stryka något som jag kan ha på mig imorgon och hänga upp tvätten. Ibland är det ingen ände på vad roligt man kan ha.

Men så ligger också del 3 av Stieg Larsson och väntar på mig. 2/3-delar kvar. Tack gode gud för det. Låt den aldrig ta slut.

Har varit och piffat mig i håret idag hos min svägerska som inte bara är min svägerska och privata socialhjälp utan ÄVEN frisör.


söndag, januari 25, 2009

Statusen är god

Avsaknaden av inlägg i helgen och förra veckan har inget att göra med att livet är på neråtkurva. Snarare är det tidsbanken som är på spikrak kurva neråt. Dagen är ju slut innan den hunnit börja.

Och nu är det fullt slagsmål bakom ryggen på mig så jag får nog gå in och dela ut de röda och gula korten innan matchen helt spårar ur.

Viktig rättelse...

Alltså jag menade inte borren som man borren isen med. Utan det var abborren som vägde 1 175 gram.

Annika, du har en poäng där. Vem vet vad en borr väger... haha. Fast vid närmare eftertanke så
vet de nog det... :-)


tisdag, januari 20, 2009

Veckans fiskefilm

Nu finns det dokumenterat (i ärlighetens namn så är det väl redan rätt väldokumenterat) att Micke är en fiskenörd av det genuina slaget.

Filmen är från helgens fiske. Borren vägde 1 175 gram vilket i fiskesammanhang kan betecknas som en L-XL. Skulle gissa att han tog den ungefär samtidigt som jag brottades med tidigare nämda bålgetingar på en is på en helt annan sjö och i ett helt annat sammanhang. Med ett något sämre utfall...


Att se ljust på tillvaron

Veronica skrev att hon tyckte jag verkade se ljust på livet. Det gör jag för det mesta. Men inte alltid. Hemligheten är bara den att jag helt enkelt låter bli att skriva just de dagar det känns pissigt. Därför blev det inga inlägg i helgen... hehe. I helgen har det varit plågsamt tydligt vad det innebär att ha 3 barn under 3,5 år. De har spelat i en division långt under vad de borde prestera. Jag har inte heller spelat speciellt högt, tyvärr. Jag borde ju veta bättre eftersom jag är 32,5 år äldre än dem. Men det har inte alltid med ålder och mognad att göra. Mer om graden av trötthet. Både för dem och mig antar jag.

Micke har varit iväg hela helgen och jag borde ha lärt mig att då gör vi oss bäst på hemmaplan. Som någon sa, stanna hemma och mys istället. Jag gjorde tvärtom, satsade högt och packade in alla barn + fika och skridskoutrustning och åkte ner till isen på sjön. Aldrig, aldrig ever mer att jag gör om detta, ensam med tre små bålgetingar. Nea var skitarg för att hon inte hade några skridskor. Love trillade och slog sig i munnen med blod som följd. Jack blev vansinnig för att jag då inte hann med att hjälpa honom åka. Det var bara att packa in hela härligheten och åka hem igen. Och ta det lungt.

Det är ingen dag som går till historien som topp 10. Möjligtvis på topp 10 över dagar vi helst vill glömma. Men såna dagar ska man ha ibland för att förstå hur de bra de bra dagarna faktiskt är!

onsdag, januari 14, 2009

Långkalsongerna på

Sitter här i de noppriga långkalsongerna efter en go kväll i skidbacken ihop med Charlie och Linda. Minusgrader och inga köer, toppat med en låååång fika. Har plötsligt massa energi. Alla skulle ha en backe. Det är inte Espace Killy, men vem orkar bry sig om såna detaljer. Det är ändå helt fantastiskt 5 min från huset, en onsdagkväll, helt spontant.

Dessutom har jag en portion mat att ta med till jobbet imorgon. Bara en sån sak gör livet lite ljusare.

tisdag, januari 13, 2009

Bra dag men jättetrasig bil

Det blev ingen sång denna morgon. Det glömde jag av mitt i all vråltrötthet. Och det var lika deprimerande som alltid att se sig själv i spegeln i morse. Vill man kan man lindra chocken genom att bara dimma på ljuset lite lite grann. Då blir det suddigare i spegeln.

Nea sjöng, Jack var glad och Love ville inte klä på sig. Mycket bra start på dagen faktiskt. Sen blev det jättedåligt för bilen skar ihop och jag åkte till bilverkstan för att få en dom. Glömde bort att jag faktiskt kunde samåka med min sambo till jobbet och hyrde en bil för 150 kr helt i onödan. Jaja, småskit i sammanhanget skulle det dock visa sig eftersom biljäv... kostar 11 500 kr att laga. Skit är vad det är! Dessutom tar det en vecka att fixa den lilla mutterbit som skurit ihop. Men happy, happy... sen har dagen varit totalt friktionsfri. Lunch med Annika, fika på stan med Micke och barnen efter jobbet, ihop goda grannar. 3 vuxna och 5 barn - vi slog helt enkelt till och köpte en hel smörgåstårta, bad om en kniv att dela med och åt upp rubbet.
Därefter gjorde barnen sitt bästa för att göra fiket folktomt genom att springa marathon mellan borden.

Promenerade hem i rusket, tände en brasa och grillade korv i kaminen till de tre små pruttarna som vägrade smörgåstårtan.

Bortsett från att eländet med bilen sänker poängen radikalt så måste ändå dagen få många Dowrar av många Dowrar. Och nu är det hög tid att packa ihop mig och micke och säga hejdå till den här dagen.

måndag, januari 12, 2009

Hej igen

Ojoj,
Nytt år. Inte helt färsk, redan 12 dagar gammalt. Men hur som, nytt år. Nytt år betraktas i mina ögon ungefär som en måndag. Även om den återkommer lite mer sällan. Måndag betyder, nytt liv, nya möjligheter. Ni skulle se min lista över nyårslöften. Fast nu finns den inte till allmän beskådan. Den finns varken muntligt eller skrifligt.

Det enda jag lovade högt och tydligt när vi satt med champagnen 00.30 den 1 januari och lovade runt var att jag skulle prova flugfiske. Det är en konkret grej. Den fixar jag utan problem. Sen lovade jag också att bli nöjdare. För livet är ju faktiskt rätt coolt, så lika bra att göra något av det så länge man har det. Så jag ska bli nöjdare med det. Med allt faktist. Exakt hur svårt kan det vara?

Jag ska göra som Nea. Varje morgon vaknar hon och sjunger lite för sig själv, sen tassar hon upp ur sängen, kommer in till oss och säger med sin allra vänaste lilla röst; "gomojjon, gomojjon, sovit gott?" och så kramas hon. Hon vaknar varje morgon och är lycklig. Det ska jag också göra.

Kul att se hur Micke reagerar när jag börjar sjunga bäbä vita lamm imorgon bitti. Kanske kan ta något rockigare.

Resten av listan tar vi en annan gång. När jag vet lite mer om hur det går för mig. Bad bad loser...