Och så ska jag berätta om hur det går till när man är 3 år och ska gå till tandläkaren. Man pratar jättepositivt om det i en veckas tid. För att lura i modren och fadren att det här är helt i sin ordning. Klart jag ska öppna munnen liksom och så vidare...
Och så är det tandläkardagen. Allt bra på morgonen, man visar hur stort man kan gapa och är noga med att borsta tänderna och säger att vi ska lura tandis att det är Zlatan och Svensson som kommer. Inte Jack och Love.
Sen åker man dit. Och precis där när mamman sitter helt nöjd och invaggad i en falsk övertygelse om att det här kommer gå vägen. Precis då sätter man in nådastöten och börjar skrika och gorma om att man absolut inte alls vill gå till tandis. Inte ens lite.
Men mamman står på sig och får ut alla ur bilen och in i lokalen. Börjar leka med alla leksaker för att skingra tankarn på de små banditerna. Sen kommer Bengt, världens snällaste tandläkare som börjar prata både fotboll och fiske. Men vad hjälper det. Efter 30 minuter av ihopknipta munnar och bläng så gav även han upp. Vi får komma tillbaka någon annan gång.
Så grattis killar. Ni vann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar