Onödigt inlägg

Godnatt, inom kort kommer jag göra en kraschlandning i sängen, är helt sjukt trött. Förstår inte hur man kan vara trött när solen skiner och livet leker. Men man ska kanske inte förstå allt heller. Jag är ju trots allt blondin.
Goa drömmar!

Veckans citat

Micke drömmer om en båt. Jättemycket. Han t o m köpte Båtbörsen i helgen. Så nu är det allvar i faggorna. Han försöker indoktrinera barnen i planerna. Hittar de en hittepeng säger han, "bra den sparar vi till en båt". Men de är ju ändå mammas barn också så när Jack hittade en peng häromdagen sa han; Mamma, den här får du så du kan köpa lite kläder.

Midsommardag

Midsommardagen 2009. Morups Tånge.

Ett av de finaste ställen man kan visa sina barn.

Ett naturreservat med finaste utsikt...

...och bästa tallar att klättra i. Fast egentligen får man kanske inte klättra i träd i ett naturreservat? Fast inget gick sönder. Däremot kändes det lite som att se in i apburen på Borås Djurpark. Det hängde små apungar överallt. Dessutom matade vi dem med...

...bananer.

Livet är gött!

Å härlighet. Klockan är nio. Det är ljust ute. Solen har inte gått och lagt sig än och inte en molntuss på himlastycket. Jag går i shorts och smutsiga barfotafötter. Går och pysslar lite i köket, dörren ut står på vid gavel. Micke går i trädgården och vattnar och jag har just öppnat en liten öl att gå ut och dela med honom. Det är inte semester än än, men det känns fasen så. Livet är bra härligt i all sin enkelhet.

En tvättkorg på väg

Någon har ställt en tvättkorg i hallen. Som ni ser ligger det en tiger och vaktar. Så jag vågar inte röra den. Den får stå kvar tills tigern har kommit på bättre tankar. Förhoppningsvis självrenas tvätten under tiden.


Gonatt, fina drömma!

Kassler och rekordfiskar

Ojoj, vilken miserabel helg det blev av vår roadtrip... Fotbollen förlust. Sen blev jag fullständigt toksjuk och fick frossa och feber på en kvart. Låg sedan mitt ute i urskogen långt från någon form av civilisation och tillika alvedon och ipren eller dylikt. I 48° feber och frossa. Ungefär som i Robinson kan jag tänka mig. Micke försökte hålla stämningen på topp för de tre små och sig själv medans jag låg och huttrade och hallicunerade på övervåningen. Vad gör febern med hjärnan?

Söndagmorgon kom farmor och farfar farande med alvedon och bullar i högsta hugg. Micke, barnen och farmorn gick på upptäcksfärd och jag frossade i värktabletter och sov. Hem - sov. Måndag - sov. Men här är vi nu och det är tisdag och livet börjar återvända. Såpass att jag håller på att laga middag till M. Han har gjort sig förtjänt av det som han servat mig i helgen. Och småfisarna.
Nu återstår då bara att huvudgästen ämnar komma hem och äta den kulinariska grej jag åstadkommit av ett tomt kylskåp. Eller tomt och tomt men det är inte lätt att laga middag på frukt, ketchup och jäst. Den hade dessutom gått ut såg jag. Men så låg där en liten förlovad kasslerbit längst in i kylskåpet, lite färska örter, creme fraiche och riven ost och sånt där. Ni hör ju... Har aldrig utgett mig för att vara någon Leila heller så...
Men var är han tro... Vill ni veta en kul grej? Att han är och tittar på en bild. Av en fisk. Men nänä, inte vilken som helst, en personbästa-fisk nämligen. Gös kanske? Eller gädda eller abborre. (Förlåt Oscarssons att jag lyssnade dåligt på hela historien). Jamen vad gör man då? Jo man måste såklart åka och titta på den! Höra historien bakom...och passa på att ösa båten och känna lite på motorn och dunka lite i båtplåten eller plasten och...
Fast innerst inne är jag nog lite avundsjuk på att ha ett sådant brinnande intresse för någonting. Men som jag sagt tidigare, det ligger kanske ett blivande intresse och brinner i mig utan att jag vet om det. Man måste ju testa sig fram. Matlagning - nja. Men jag har inte gett upp än. Kasslern är klar.

Roadtrip

Vad ska vi göra idag?
Överläggning vid frukost. Resultatet en roadtrip till Lagmanshaga via Limmared. Derbymatch Limmared - Gällstad idag. Kom igen nu LIF! När jag för en gångs skull är där och tittar så sutte det fint med lite målkalas.

Sen vidare till paradiset i Lagmanshaga. Inget rinnande vatten, inget nätverk, inga datorer, inget folk, inga måsten, ingenting.

Så ha en härlig lördag. Nu drar vi, vår fullpackade buss och resande cirkus vidare på nya äventyr...

Snart gonatt

VAB idag med liten feberhet Love. Myste till det ordentligt i morse med nybakade scones och varm Oboy. Dagen har sedan passerat i lungt tempo, tills vi hämtade Jack och Nea vid ett-tiden och tempot därmed steg till max på noll sekunder. Nu däremot är det lugnet självt. Har inte ens tänt en lampa. Har inte hunnit reflektera över att det börjar bli mörkt. Känns skönt att jag ute och planterade pelargoner i igårkväll så jag iallafall fick 20 minuters friskluftsintag detta dygn. Har inte varit utanför dörren idag. Mer än mellan huset och bilen och en sväng på ICA för att handla ägg och mjölk och sylt (gissa kvällsmaten...).

Micke är hos familjen B och kollar fotbollen. Han frågade om han skulle kolla den hemma så jag kunde gå ut och gå, men jag slängde ett hastigt öga ut genom fönstret och ett hastigt öga in i själen och frågade hur stort mitt gå-ut-behov var just ikväll. Det var noll. Regn ute och ingen ork inne. Så han släpptes fri :-)
Nu ska jag istället plocka fram en splångans ny bok och lägga mig i badkaret. Det lockar ungefär hundra gånger mer. Sen om det ger samma verkan är väl en annan grej. Men jag kommer iallafall lukta gott när M kommer hem. Alltid något.

Tååårta

Näärå, ingen träning idag heller så långt ögat kan nå. Och joodå både tårta och annat sötsliskigt har slunkit ner. Vad härligt det är med sötsaker. Och så har jag fördelen att jobba på ett Bolon där det serveras tårta mellan 1-3 gånger i veckan. Minst. Och finns där ingen tårta så finns där garanterat något annat ohälsosamt.
Ska jogga uppför trappan nu och gör ett svanhopp ner i sängen. Det får bli dagens träningsprogram.

Sommarfest på dagis idag. Mysigt och imponerande att se dem sjunga. Jag är ju tramsigt nöjd med att både Jack och Love pallade trycket och stog med och sjöng. Det är första gången. Hittills i sin dagiskarriär har de vägrat stå på scen. Vägrat lussefirande, vägrat allt som betyder att de är i fokus för någons blickar. Men idag jäklar sjöng de för full hals. Underbart. Men det tog musten ur Love för väl hemma igen steg febern i raketfart och nu är han stekhet. Hoppas på en snabbt övergående sjukdom.

Har hunnit plantera lite Pelargoner också. Det är vi och Anrell. Pelargoner överallt. För en gångs skull skötte jag planterandet. Micke är annars världens bästa trädgårdsmästare och när en dröm om att jag ska dela intresset med honom. Det och intresset för flugfiske. Ett av mina nyårslöften är faktiskt att prova flugfiske. Kanske ett nytt intresse ligger och gror i mig utan att jag har en aning...

Fotboll, danstävling och 4-årskalas

Det var laddat med grill, fotboll och en herrans massa vin, mysigt sällskap och annat gott hemma hos Josse och Jörgen i lördags. Vi började gå hem vid midnatt men konstigt nog var klockan flera timmar senare innan vi faktiskt började gå hem på riktigt. Taxi hade såklart ingen ledig taxi men som tur var vi på fest hos en familj som har hela garaget fullt av vagnar. Så tre (!) kärror letades fram utan problem, men eftersom vi endast är två så fick vi även körhjälp av Jörgen hela vägen hem. Tack! En go kväll om man bortser från själva fobollen då. Och huvudvärken dagen efter.

Ett tugga för Norge...

...och en tugga för Sverige...

Paulina och Ulle har kul... :-)

Sen kom småtjejernas överraskning. Danstävling på nysnickrat trädäck. Såklart. Charlie och Frank kom sist vilket Charlie var missnöjd med. "Du ska vara glad att du fick 15 poäng" svarade Smilla som var domare. Och hör sen liksom... Tjejerna är inte dumma heller för papporna dansstrejkade först. Då tog de helt enkelt och lockade med varsin öl som pris. Och vem kan tacka nej till sådant pris?


Dagen efter var det fint väder blandat med lite granna grus i ögonen och killarnas barnkalas. Men 11 små knattar i trädgården är bästa medicinen mot trötthet :-) Det var ett glatt gäng som avslutade det hela med fiskdamm. Har sällan sett 11 så tysta barn som när alla håvat in varsin godispåse. Det är innan själva sockerchocken kommer. För sen säger det PANG och så är det racer som gäller igen. Härligt. Det var 3 slagna hjältar som stupade i soffan direkt efter Bolibompa. Och en stupad morsa som somnade i Loves säng klockan 19.00. Jag skojar inte.
Micke å andra sidan trotsade alla naturlagar och åkte och spelade fotbollsmatch ungefär samtidigt som jag somnade, och gjorde dessutom två mål! Obegripligt efter en sådan kväll och en sådan dag. Puh...

Sophålan tur och retur - 5 gånger

What to do med en ledig dag? Jorå, man tokåker till sophålan. Slänger, slänger, slänger. Blir helt förfärad över mängden. Snacka om konsumtionssamhälle. Det är såna här bilder som får Micke att vilja införa köpstopp. Iallfall köpfri månad. Men helst köpfritt för alltid.
Skulle hunnit till IKEA för att köpa garderober att stoppa in sånt som klarat sig från slänget. Inser att jag tyvärr inte hinner. Det tog sina timmar och ett antal vändor med bilen att bli av med det också. En sak att riva ut det. En helt annan att sortera och köra iväg det... Men nu väntar en kôpp och den ska bli jäkligt god. Vet inte om jag ska kosta på mig en dusch också innan Micke kommer hem. Ser inte ut som någon freschy precis. Luktar nog ungefär som jag ser ut.
Huh vilket revolutionerande inlägg. Men är det vardagliv så är det :-)

Och detta är bara hälften...

Att leta kompisar

Nää vilket förfall, blogg mitt på dan. Men håller på att röjja lunchen vilket ju är rätt trist. Och så står datorn här och lyser och den lockar ju mer. Tyvärr. Så jag tänkte bara säga hej.
Jack och Nea är där uppe och leker med grann-Anton. Jack har varit ute och letat kompisar hela dagen. Han har en liten lucka i det här med "hur man gör när ingen är hemma". Han gick först till Anton, öppnade dörren och stövlade in. Slängde alla sina kläder på golvet i hallen och gick upp till Antons rum och började leka. Enda felet var att ingen annan var hemma mer än husets pappa som var ute i trädgården och jobbade.
Sen gick han vidare upp till Emil för att kolla om de var hemma. Där hade han gjort samma sak. Öppnat dörren, tagit av sig och gått upp på Emils rum. Resten av familjen satt i köket och åt och så bara en skugga dra förbi utan att säga hej. Som sagt en liten lucka...
Micke och Love är i stugan och snickrar trappa, lägger i brygga och kollar när farfar målar. Vi andra har hunnit avverka en fika på stan, en tur till stallet, ett ogräsrens och allämnt röjj. Laddar nu för kvällens match och undrar om det är sverigetröja som gäller ikväll. Josse, dresscode?

Fredagkväll i Dowerhuset

Här är bildbeviset på att jag rör på mig ibland. Micke undrar varför jag alltid måste gå in så för all form av tävling. Trots att de jag tävlar mot är en halv meter höga... Det är ju för att det är de enda tillfällen till träning jag får. Gäller att ta vara på dem! Och är man tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna är det svårt att släppa bollen. Oavsett längd och ålder på med/motspelare. Träningen den här gången var förlagd till garageuppfarten. Hurra för asfalt! Solen kom fram och istället för att lägga kidsen släppte vi ut dem. Alla har lovat att ta sovmorgon imorgon. Så vi kör på det.

Sitter och väntar på att Micke ska bli kontaktbar igen. Det är sporten på tv. Jag sitter och skriva bröllopstelegram och vill få godkänt.

Har haft en go eftermiddag hemma. Kollat tennis alla i en hög i soffan. Skönt med en så soft stund, speciellt som alla tre sparvar varit sams. Lycka! Sen kom Anton och sen kom Adam och sen var vi 7 till kvällsmat. Som tur var hade vi mycket mat och det fina är att de äter som hästar när de har kompisar här. Härligt att se.

Sen kom solen fram och vi gick ut och lekte av oss innan sovdags.

Sporten är slut. Dags för telegramskrivning.

Veckans "måste-film"

Har just sett en film - Pojken i randig pyjamas. Ett krigsdrama som går precis rätt in i hjärtat. Den handlar om nazityskland, kriget och vänskapen mellan en pojke i koncentrationsläger och en pojke vars far är officer och ansvarig för lägret. Det är så oerhört. Och det värsta är att den här filmen kan du inte bara skaka av dig och tänka, det är inte på riktigt. För det här är jävligt riktigt. Och vad som är ännu värre är att det pågår över hela världen. Nu, fortfarande.
Man blir totalt omskakad. Här har jag gått och mått dåligt över att jag har barn som bråkar, ett hus som aldrig hinner fixas och konstant tidsbrist bla bla. Ilandsproblem. Det är ju egentligen hur enkelt som helst, jag ska vara jäkligt glad över att jag har barn som kan bråka. Dessutom har jag haft en underbar dag. Och både vi och huset överlever nog lite sömnbrist och tjafs.

Men filmen - se den!

Passa på! Unna dig!

Så många gånger man uppmanas till detta. Har aldrig hört det så många gånger som precis innan vi fick barn. Skynda er att passa på för sen finns minsann ingen tid. Löjligt tänkte jag. Men klyschiga uttryck till trots så ligger det en gnutta i dem. För tid är hårdvaluta, den försvinner snabbare än jag trycker i mig en 100g chokladkaka. Sketfort med andra ord. Så idag både passar jag på och unnar mig. Har ledig fm. Började med frukost på fiket. Sen var jag laddad till tusen och har kört jätteröjjet här hemma. Garaget är nu fullt, härinne är lite luftigare bland sakerna. Hämtar barnen om en stund och innan dess ska jag "unna mig" en kôpp i lugn och ro. Försöker att inte känna stress över att jag inte alls hunnit klart utan istället se det som om jag är en bra bit på väg. Hura för soptippen!!

Happy 4-årskalas :-)

Sådärja... då har även dessa små sparvar i Barcelonadräkt blivit 4 år. Helt otroligt. Tänker ofta på:

a) när vi fick reda på att vi skulle få tvillingar. Vi blev helt spralliga och gick på stan och fnissade som två tonåringar och undrade om det syntes hur coolt det var i min mage.

b) när vi tog bilen en tidigt morgon för 4 år sen för att åka in till BB och plocka ut dem. Hur vi spelade U2 i bilen och var helt upprymda. Hur de fick åka till NEO med Micke ochjag fick ligga kvar på uppvaket. Själv. Så snopet och ensamt när man just fått värsta guldskatten. Hur pyttesmå de var. Hur svårt det var att våga ta i dem. Hur allt gick i ett, sondmatning, dubbelammning, skedmatning, pumpa mer mjölk, vila en timme och sen köra igång igen. Dygnet runt.

c) hur lång tid det tog innan vi bestämde namn. Hur de gick under smeknamnet ketchup och senap och TV1 och TV2 på NEO.

d) hur otroligt speciellt det kändes att komma hem med två små sparvar. Faktiskt. Det känns troligen lika speciellt med en. Men att se två små korvar ligga ihop på kortänden i en spjälsäng. Det var helt fantastiskt mysigt.

Två små tomtar i lånad vagn på NEO.

Och nu är de stora fotbollsspelare som har fotsvett och som snart flyttar hemifrån.... Vad gjorde vi innan de kom? Hur var det egentligen att helt och hållet bestämma själv hur dagarna skulle se ut. Kommer inte ihåg. Saknar det inte heller. (OK, vissa dagar då...).

Hur som helst en mysig födelsedag som började med paket på sängen, jobb, sen dagis med drop-in fika på Neas avdelning. Sen hem och fixa för kalas med familj. Bästa mamma och mormor hade knåpat ihåg så här fina tårtor! Sen droppade de in och därmed även presenterna. Så här har spelats innebandy, inomhus såklart. Vi får fräscha upp här när de flyttat hemifrån. Jäklar vad vi sliter på vårt hus. Bobbycar-race, fotbollsmatcher och nu även innebandyträning inomhus sliter på´t. Men det är kul och de har kul. Och har de kul så bråkar de inte och då blir alla gladare. Så varsågod och slit...

Och nu ligger de och sover alla 3 och det gör nog vi snart också. Zzzz...