Comeback i löppardojjan

Sitter med två små duvungar framöver mig vid bordet. Nova är här och leker med Nea. Vilka brudar. Coola och glada. Bajs verkar vara ämnet för dagen. De har just hjälpt mig klabba ihop en kladdkaka som står i ugnen och sprider väldoft.

Igår hände något spännande. Istället för fredagsmys vaknade jag upp på Tre rosors väg med löpardojjor på fötterna mitt på bästa sändningstid...

Så här var det... Stog i köket vid 17.30 och smögåt godis. Micke och barnen i rummet jämte. Micke kom på mig och förklarade vilken nivå han ansåg min karaktär befinna sig på. Jag höll med. "Ut och spring istället så fixar jag kvällsmaten säger han. Du har fem minuter på dig att byta om". Han känner mig väl. Får jag betänketid går allt åt hel.... Sladdade upp och i springkläderna, tog lite för mycket trodde det va kallare. Glömde att man visst svettas när man springer. Det är ju ändå 1,5 månad sen jag sprang senast. Och iväg. 35 minuter på ulricehamns gator. Och tänk vad tråkigt det kan vara. Men 35 minuters tråkigt på 1,5 månad är ändå acceptabelt.

Kommer hem svettig och ångande och möter 3 ivriga barn i hallen. " Vi har en överraskning" "vi har tagit upp något varmt till dig och tänt ljus" "kom upp". Följer med upp och blir inledd i badrummet där det vankas ett ångande skumbad med levande ljus. Världsklass!! Lägger mig där medans Mike tar hand om utfodringen av de tre minderåriga i familjen.

Med den behandlingen kan jag tänka mig att springa 5 gånger i veckan!

Hur är det att vara tvillingförälder?

Foto Louise Eleonore Örtlund

Den frågan får vi inte så ofta längre, den var vanligare när de var små. "Jobbet" var nog mer påtagligt då. Hur gör man när man ammar, matar, söver, leker, överlever?

BVC ringde för några veckor sedan och frågade om vi ville vara med på en tvillingträff för att berätta för nyblivna tvillingföräldrar hur det är att vara just nybliven tvillingförälder, sett lite i backspegelns vy. Jättekul, klart vi är med! Nu börjar det dra ihop sig och det känns som om det är läge att stanna upp och reflektera lite. Hur var det egentligen?

Det fina med att vara människa är att man många gånger glömmer det jobbiga. I alla fall funkar jag så, om det inte är något traumatiskt som inträffat såklart. Men att vi inte fick sova ordentligt på 1 år och 10 månader (det vände plötsligt en dag därför vet jag så exakt). Och då menar jag inte bara att vi inte fick sova ordentligt. Vi fick ta mig fan inte sova någonting. Två barn med kolik följt av grava sömnproblem toppat med nattskräck. Det var ingen dans på rosor och vi bad varandra fara till både varma och avlägsna ställen, där vi gick med varsin kille på armen mitt i natten i ett mörkt hus och möttes i någon dörröppning.

Men vad hände? Jag kan inte riktigt komma ihåg hur det var? I efterhand känns det som att – herregud det var väl inte så länge? Det gick ju över. Men grejjen är, att när du är mitt uppe i det så tror du aldrig att det blir annorlunda. Någonsin.

Jag glömmer aldrig när vi lämnade BB. Stolta och nöjda över att få åka hem efter att ha tillbringat första tiden på NEO. Vi kommer med varsin pytteliten bebis och möter två tanter i dörren. Istället för att säga ”å vad söta” säger de ”å vad jobbigt ni kommer få det, nu har ni minsann fått att göra”. Jag blev skitförbannad! Hormonstinn och arg. Vad är det för sätt!!! Men denna å vad jobbigt-kommentaren som följt med hela graviditeten och fram tills de fyllde typ 3 år blir jag inte ens lite upprörd över längre. För de som säger så vet inte vad de pratar om. Och de vet inte heller att vi kämpade som djur för att få just dessa små korvar. Behandlingar, sprutor, elände, ont, tårar och till slut happiness. Som min svägerska uttryckte det när jag en gång bröt ihop över att allt kändes väldigt mycket med två små barn. ”Du vill ju ha barn och nu har du två, vad är du ledsen för?” Lite hårt, men hård är så långt ifrån hur hon är och det är sagt med glimten i ögat så jag tog till mig. Vem sa att det är enkelt att vara förälder?

Jag är lite drygt en och en halv meter lång. Min mage var ungefär lika bred som jag var lång.

It´s a dirty job but someone has to do it...Amning, sondmatning och flaskmatning var 4:e timme. Dygnet runt. Däremellan en halvtimmes pumpning av mjölk inför kommande matning, flaskdisk och blandning av mer ersättning. Men som de kämpade! Ingen smickrande bild men den är tagen ur verkligheten. Den fåtöljen glömmer jag aldrig!

Sammanfattningsvis så tycker jag som alla andra föräldrar att just vi har de allra coolaste barn man kan tänka sig. Det är speciellt med tvillingar. Och jag är stolt över att vi lyckades fixa matchen!

Från fredag till tisdag

Lite spots från senaste dagarna. Allt illustrerat med de sämsta bilder man kan möjligen åstadkomma. Men håll till godo.

5 pinnstolar, 5 bästa vänner, 1 torp i en becksvart skog långt ute på landet med massa vin och god mat. Det var inledningen på helgen som gick. Så himla mysigt. 6 timmar på en pinnstol märktes inte ens. Vi blev bjudna till Mias torp i Handvik. Vilket ställe!!! Världsklass.

Johanna, Mia, Charlie och Linda.

Världens coolaste 11-åring har fyllt 11 (såklart). Han heter Martin och ska bli rockstjärna. Vi gör vårt bästa för att hjälpa till, så han fick en elgitarr i lördag när det vankades middag och diskussionsforum hemma hos min bror.

Jag har en övertro på mig själv och loppisar och önskar att jag vore mer hängiven loppisfan än vad jag är. Den önskan delar jag inte med min sambo. Men hur som helst så svängde jag förbi en second hand på vägen hem igår och fyndade en lampa för några kronor. Lite sprayfärg på det så blev den som så här snygg. Även här går våra omdömen isär. Mikes och mina. Men skadan är skedd. Lampan har redan kommit innanför husets dörrar... Och väl här hemma lever man ett säkert liv som pryl.


Höstens sista fotbollsträning skedde utomhus i spöregn idag. Jag och Nea som de hängivna fans vi är till killarna tittade givetvis på. I samma spöregn. Det var blött. Jag försökte få på Jack och Love regnjackor men fick ett "har du sett Zlatan i regnjacka" till svar och la ner den diskussionen. Överraskade sen Mike som jobbade sent ikväll med soppa och goa tillbehör. Det hör inte till hans vanliga inslag i vardagen att bjudas på kvällsmat av mig så överraskningen tog. Det är det fina med att slå ur underläge!

Och så har det varit höst. Har aldrig förstått vitsen med att kratta löv. Förrän i lördags. Man har högarna till att hoppa i såklart. Och sen är det ingen hög längre utan lika utspridd lövsörja som tidigare. Mission impossible.
Och imorgon väntar kvällsmat hos min alltiallo tillika svägerska/frisör/socialhjälp ihop med en salig blandning av andra töser. Vin och gott tjöt att se fram emot. Det artar sig till en bra vecka :-)

Oddbirds och Lager 157...

1 enda timme tog det att göra åt barnbidraget. Innan det ens har kommit.

Hämtade barnen från dagis och drog raka spåret till Lager 157 med mitt relativt högljudda gäng. Raka vägen till barnavdelningen och sen var det högprioriterad ekipering. skor, kängor, stövlar, underställ, överställ, mellanställ....i all oändlighet.

Lager 157 är ett coolt stället att vara på om det är folktomt och man är mellan 3 och 5 år. Gigantiska ytor att springa gatlopp på. Perfekt för brottning. Ljudet försvinner i evinnerligheten. Dessutom ligger fiket helt välplanerat efter kassan och säljer överdimensionerade chokladbollar som får vilken unge som helst att bli from som ett lamm i butiken. En väl fungerande muta.

Ska nu stryka ett tjockt fett streck över denna rad på listan. Och blunda för de andra som inte fått det feta strecket än.

Har dessutom piffat till soffan med diverse finsaker från Oddbirds. Världens bästa kombination av kreativa människor. Ni är grymma!!!

Finkuddar och finman. Honom tar jag fram när jag vill piffa soffan lite extra.

Denna kommer inom snar framtid hänga på en vägg nära mig. Blir glad så fort jag tittar på den. Det avgör saken. Den får flytta in.

18 eller 37?

I veckan har vi besök av vår partner i Dubai. Satt och pratade med en av dem, en arkitekt från Irland som flyttade till Dubai med sin fru för två år sedan och som precis fått sitt första barn. Han visade bilder på detta söta underverk och var så stolt. Jag är väl inte sämre än att jag halar upp telefonen och visar bild på min coola trio, varvid han blir helt chockad. "Do you have kids, your not old enough"! En vild gissning från hans sida landade på 18... Varvid jag blir helt skakad. Är det så illa ställt?

Bästa-vänners-fest

Piggar upp denna avsomnade trötta blogg med en bild på en hoper oerhört pigga brudar. Tagen på "Bästa-vänners-fest" i lördags för att fira Mimmi och Fredrik som smet iväg och gifte sig i våras. En hejdundrande skiva som inte slutade förrän frampå morgonkvisten. Stort tack för den till ett värdpar som var i toppform!

Eftersom jag inte hittar sladden till kameran (som för en gångs skull både kom med och hem igen) har jag snott denna bild från Saras blogg. Hoppas det är ok :-)

Vi ses längre fram när livet slutat gå i speedway-tempo. Kram tills dess.