Min nya leksak

Haha, jag har fått en ny dator. En jättefin, vit och liten grej. Roligaste av alltihop är Photo Booth som jag inte hade på den gamla. Man kan ta hur mycket tramskort som helst på sig själv. Kolla vad roligt jag har haft idag...

Såhär...
och såhär
fast det här blev ju faktiskt rätt fint.
...och så bildbeviset på att jag faktiskt ibland, även om det sker mindre ofta, lagar mat. Idag blev det så för Micke gick till grannen för att prata lite för några timmar sen. Han har inte kommit tillbaka än. Det sitter fler grannar där. Och det står öl och pizzakartonger på bordet. Så jag hade inget val. Min kock has left the building. Det blir kyckling med sambal oelek, lök (om vi hade haft någon hemma), creme fraiche, avocado, riven ost och så tortillabröd. På något vis ska detta in i ugnen. Och sen ska jag stå där i mitt förkläde och ropa glatt på mannen i mitt liv att maten är klar och då kommer alla grannar att tro att - hon den där Nina, hon är inte dålig hon... Mmm, de skulle bara veta...

Inskolning

Sista inskolningsdagen. Och där fick jag väl på moppo för att jag sa att det hade vänt. Det var tydligen bara en tillfällig formtopp för idag var det kalabalik igen. Love är lugn som en filbunke men de andra två små yrmössorna skriker så luften tar slut. Och på måndag börjar den verkliga verkligheten. Och den skrämmer mig lite. Jag måste lida av någon svår form av separationsångest. Förmodligen är det den som gått i arv.

1,5 timme nu innan hämtning. På den tiden ska här hinnas röjjas, lagas mat, drickas kaffe, kolla över alla höst/vinterkläder, planera inför nästa helgs bröllop och göra bröllopshäfte till det, jobba lite, eventuellt äta något, tvätta, hänga tvätt, byta lakan, baka skorpor och gå på toa. Haha, jag skoja bara. Jag är glad om jag får gjort 1/10-del av det där. Redan det vore en bonus.

Imorgon kör vi annars på hårt med 40-årsfest. Precis vad en avdankad fd partypingla men numera utslagen 3-barnsmorsa behöver. Lite liv i luckan.

Det är ingen briljant bild men i brist på bättre... och det livar alltid upp ett inlägg som egentligen inte handlar om något viktigt alls :-) Här är de iallafall glada, för de har precis blivit mutade med glass. Men mutor upp till 5 år är OK har jag hört eller läst någonstans. Fint.

Längesen nu...

Nää, det var attans vad tyst det var här då. Inte ett inlägg på evigheter. Verkligheten har kommit ikapp. Inskolning, jobbstart, hus, barn, bröllop, livet och lite andra pryttlar kom emellan mig och blogglivet.

Inskolningen har gått från panik till ganska lungt läge på två veckor. Vilket känns skönt. Det tär på ett mammahjärta att höra "jag vill inte gå till dagis" från uppvaknande till lämning 10 dagar i rad. Dessutom i ett tonläge och skrikvolym i klass med en hårdrockkonsert. Men nu börjar det vända. Hurra!

Bröllopet var så fantastiskt roligt att jag fortfarande är helt matt 5 dagar efteråt. Klänningen hittade jag dagen innan, i Borås. Skulle bara gå in och köpa ett par strumpbyxor i affären jämte innan jag slog till. Köpte strumporna men glömde gå tillbaka och köpa klänningen. Åkte 4 mil hem. Med strumpor. Utan klänning. Inget läge att åka tillbaka. Gillade läget och tog snällt på mig en annan klänning. Hade kul ändå.

Har nu varit på Lager och handlat regnkläder till alla barn. Skulle handlat vinteruppsättning också. Men solen sken idag. Så det kändes inte rätt. Herregud, semestern har ju nyss slutat...

Bröllop

Nono, inte mitt som vanligt. Men på lördag ska här giftas ändå. Den här gången mellan Peter och Mia, och hon kommer vara århundradets finaste brud. Det ser jag fram emot.

Så vad gör man då så här någon dag innan den stora dagen. Jo, man kollar om det har dykt upp någon fin klänning i garderoben sen sist. Och kan bara konstatera att nej det hade det inte. Men ingen panik. Imorgon är också en dag innehållande massa timmar, och efter inskolning (värt ett eget kapitel) och innan Micke ska iväg på pappafest så kanske kanske man kan dunka in en tur till någon större stad för att se vad den har att erbjuda. Troligtvis inte så mycket eftersom det mest finns slutspurtsreasaker överallt. Och inte lär den innehålla en fin klänning i just min storlek. Eller?

Sen var det en liten hake till. Och det var det väl genomtänkta talet jag ska hålla...Mm, det kan bli ett spännande bröllop det här. Och vackert. Och snyftigt. Och satans skitkul.

Inga mer hål i trädgården

Nu är alla hål igenfyllda och man kan gå runt i trädgården utan att riskera livet. Trappan kom på plats idag vilket även det underlättar livet. Igår byggde vi (eller vi och vi...) ny mur på baksidan...


...och byggde en liten hög med stenar som ska bli fina med klängväxter och irisar vid uteplatsen mot södersolen;

Nu återstår bara att slänga ut matjord överallt, så gräs, lägga gatsten och fixa trädäck. Samt lite asfaltering på garageuppfarten. Småplock m a o.

Shit, shit, shit

Måndagar är ju som de är. De brukar dock gå rätt bra efter några koppar kaffe och en söndag i total förnekelse. Men imorgon är den riktigt ångestframkallande. Nea börjar sin inskolning. Den lilla, lilla ärtan... Har gjort mitt bästa för att blunda för fakta. Har inte ens tänkt på att semestern är slut imorgon. Förrän nu. Jag är skitbra på att stoppa huvudet i sanden. Ibland. Men när det gäller Nea som nyss föddes men som redan ska, typ flytta hemifrån, då kan jag inte blunda längre.

Det kommer såklart gå hur bra som helst. Men så vitt jag vet så kommer vi aldrig mer få några mer barn och det gör hela den här grejjen ännu jobbigare. Dessutom ska vi börja jobba båda två, lämna barnen på dagis och allt det där. Och jag inser ju själv att allt det där ju är en förutsättning för att kunna betala alla grävare och målare och trasiga toalettstolar som står och rinner. Att vi jobbar alltså. Men fan också. Visst är det väl ändå konstigt att man i princip delar mer tid med sina arbetskollegor än med familjen? Det känns spontant rätt tokigt.

Det är inte det att jag inte gillar att jobba. För jag har ett superkul jobb. Det bara känns konstigt, och idag känns det konstigare än vanligt. Så är det bara.

Men imorgon är en annan dag och jag bestämmer mig här och nu för att vakna med ett leende på läpparna och att det blir en kanondag imorgon. Bra så.

En lördag på landet

Noll personer av 3 möjliga tog någon hänsyn till att det var kalas igår. Klockan 6.20 var ettan utvilad och ville upp, 10 minuter senare tvåan och klockan 7 var hela barnaskaran helt fantastiskt onödigt vakna och började fråga efter frukost. Men frukost är gott och kaffe gör underverk. Tyvärr inte så mycket för det urlakade morgonspöket som mötte upp i spegeln men själva kroppen inuti piggnar ju till avsevärt efter första koppen.

Micke åkte på svensexa tidigt, tidigt och vi andra packade in oss i bussen, hämtade mormor och drog till brorsan i Gbg och hälsade på i deras lekland;

Simon körde runt på Nea i sin supercoola bil med 2 växlar och back.

Love och Jack körde såklart ihop. Jack tog hand om ratten och Love trampade på gasen.

Ue och Simon har byggt en koja i sommar. Högt upp i granarna. Där satt vi och pratade viktigheter, jag och de 4 småfisarna och värre kan man ha det en lördag.

Årets första kräftis

Nu är det snart. Om två timmar står cyklarna startklara för årets första kräftskiva. Men innan dess ska det fixas en paj. Västerbotten med kantareller. Hoppas den går att äta, har aldrig gjort den innan. Men nubben kan göra underverk även för sådant som inte smakar toppen. Den bedövar ju som bekant rätt friskt. På alla möjliga olika sätt. Det är det fina med nubbe. Men gott, det är det inte.

Nea sover. Nu. Det innebär att hon troligtvis inte kommer ha några planer på att somna före tolvslaget ikväll. Vet hon om att det är kräftskiva?

Stora hål i trädgården...

De pekar och gräver och mäter och fyller i och plattar till. Rena cirkusen. Och så går Micke ut och pekar lite ibland också. Jag sitter inne och tittar på. Förstår varför det tog tid att bygga pyramiderna. Grattis till oss för att vi lever i modern tid så vi slipper gräva alla dessa hål med spade.

En dag full av fika

Nä va fasen vad det går undan. Tisdagen är slut också. Eller är det onsdag? Vi turbokör sovmorgon varannan dag nu för att verkligen klämma det bästa ur sista semesterveckan. Om man nu tycker sovmorgon är det bästa, vilket vi gör. Med ett bunt nattsömns-sabotörer i huset så har sovmorgon relativt hög prioriterat. Om inte högsta. Den här dagen var det min tur. Grattis till mig.

Kaffegästerna har sedan vandrat ut och in under dagen. Fam Brorsson blev först, tätt följda av farmor Bodil. Nästa - morbror Lars. Sen Jenny, Anders och Tuva. Och mot slutet av dagen så även Stella och Elle. Har jag sagt att fika är min hobby?

Däremellan har vi klämt in lite bakning, en tur till soptippen, en tur till Weland, målat friggan och ja... sen var det inte så mycket mer, förutom sedvanlig barnfamiljsgrejs såsom matlagning, sanering kök efter middag 1 och middag 2, tvätteriet, dammsugning, plockeliplock av ungefär en miljon prylar, racerbilskörning, hojja på trottoaren med trehjulingar, fotbollsmatch och klädbyten tills man blir galen. Byter alla 3-åringar kläder 48 gånger om dagen? Från Sverigestället till Argentinastället till badbyxor till kalsonger till bara fotbollsskor till shorts och mössa till... De vinner lätt klädbytsligan.

Just nu är Anders och Micke ute på sjön och ljuger ihop fiskehistorier för varandra. Jag tänker slänga mig i soffan, äta upp scones-rester och läsa ut en bok. Det fina är att klockan inte är mycket alls så här i semestertidermått mätt. Det tokiga är att det bara är 5 dagar kvar av semestertiden. Vad händer sen? Hur ställer man om sig till jobbtid? Och framförallt, hur ställer man om de tre minifisarna till dagistid? Men det grunnar vi på imorgon. Inte idag.

Hål i trädgården

Måndag is måndag. Och regn är regn. Och 58 grävmaskiner som gräver upp hela trädgården i fullaste spöregn betyder lervällingskatastrofområde. Ett sånt ser ut så här;

Och utanför dörren ser det ut så här;

Det blir festligt för den som glömmer bort att det är ett 3 meter djupt hål utanför dörren och öppnar och går ut och hoooopsan ingen mark! Och risigast till ligger väl jag. Micke funderar nu som bäst på hur han ska motverka en katastrof. En stol under handtaget verkar ju som en rimlig varning. Då skulle även jag börja fundera på vad den eventuellt innebär. Innan jag låser upp dörren och kliver ut. Ner i hålet. Sen blir jag liggande där med brutna armar och ben för grävarna är säkert på lunch och ingen hör hur jag skriker. Troligtvis regnar det också så jag får lunginflammation. Då skulle jag få läggas in på sjukhus. Få bli serverad mat på regelbundna tider och sova. Hur mycket jag ville. What a dream!

Veckan som gick

1) Micke kom hem från fjällen.

2) Grävmaskinerna invaderade trädgården och gjorde stans största jordhög av den.

3) Några goedagar i stugan med sol, bad, Chrille, Marina, Eddie-Lee och kusinklanen Kleivard.

Så här fint ser det ut när man vaknar i stugan.

4) Huset blev färdigmålat.

5) Möhippa förbereddes.

6) Sommarfiske i Marbäck med efterföljande traditionsenlig köttfärssoppa hos Pia och Rickard. Love och Jack kammade hem 3:e priset i barnklassen med sina tre mörtar som sammanlagt vägde 76 gram. Men jäklar så nära de var ett första pris när Braxen fastnade på kroken. En stund. Sen trilla den av;

Micke - "Nej, jädrar nu tappade vi den".
Love - "Å nej, brax som är så gott".

De fick själva gå fram och väja varsitt pris från prisbordet. Jack tog en fotboll och Love en godispåse. Toppen.

7) Möhippa för Charlie. Fantastiskt roligt och himla lyckat. Bruden genomförde en triathlon med 7 km rullskidor, 1 km kajak och sen vattenskidor. Själv. Jättejobbigt för någon som leder ligan för sällskapsjuka. Efter halva skidsträckan började hon prata med sig själv i brist på bättre. Sen relax, bubbelbad, bastu och grill hemma hos Josefin, singstar och en rad bekännelser och kommentarer som kommer gå till historien. Hon är så himla bäst på sånt! :-)

Veckan gick fort. Hoppas nästa går långsammare eller att den består av 9 dagar för en gångs skull. Det skulle göra den skitlånga attgöralistan lite mer realistisk...

Koko