Färg till huset

Haha, vi klarade det. Vi har köpt färg innan det är försent. En halv liter. Nu kanske ni skrattar, men för oss är det ett jättestort steg. Så just precis nu står Micke och provmålar några brädor på huset. Sen ska vi stöta och blöta det här några kvällar. Gå där med varsin öl i handen kanske och stå på olika avstånd från huset och tycka olika saker om färgen. Och kanske kanske att vi framåt fredag har bestämt oss för att den blir perfekt. Det är vad jag hoppas för på måndag kommer målarna.

Söndagsfiske mm

En härligt slö söndag är till ända. Sovmorgon omlott idag igen. Jag först, Micke sen. Släppte ut alla vildungar i trädgården vid halv tio och då kom Tuva och Jenny över och fick lite kaffe och smultron. Barnen länsade buskarna på allt som såg rött ut. Killarna lärde Tuva att fiska och Nea smällde i sig en hel vinbärsbuske.

Sen kom brorsan upp och skulle plocka mask i komposten. De är så fina ihop, min bror och min kille...

Två av fem medlemmar i fiskeklubben Salmoniderna. Dagen till ära utstyrade i sina jättefina klubbdräkter. (Den vita mössan är representationsmössa, den svarta mer till vardagslag). Det är kul med människor som brinner för något. De blir så härligt nördiga. :-)

Sen kom Chrille, Marina och Eddi-Lee och hälsade på och dagens aktivitet var inte helt otippat en fisketur. Det blåste för mycket så båten gick inte att använda. Men fiske från land funkar oftast bra det också.

Love visar sin fisk för lillasyster. En liten abborre var allt som fastnade på kroken idag. Sen började det regna så vi åkte hem igen och spelade fotbollsmatch.

På kvällen kom min svägerska Lena upp för att titta på barnens fina lillkusin Eddie-Lee. Nyaste medlemmen i Dowerfamiljen. Jack, Love och Nea känns plötsligt som tonåringar jämte det där lilla pyret.

Och sen vann Spanien EM och i morgon ska vi fixa färg till huset. På tisdag ska vi bestämma oss för plattor till uteplatsen. Och om en vecka kommer målarna och målar om huset. Som jag ser det kan det bli en spännande vecka.

Goa lördagar

Lördagar måste vara veckans goaste dag. Det skulle vara mer lördagar i Sverige. Den här lördagen började med sovmorgon omlott. Eller nåt. Först Micke och sen jag. Gick på den sedvanliga cykelpromenaden fram och tillbaka på trottoaren och efter ganska många rundor fram och tillbaka stack Jenny ut huvudet genom dörren och meddelade kaffe och bulle på trappan. De är ju så toppen de där grannarna vi har. Idag fick vi dessutom ett par nya. Kul, även om vi saknar de förra.

Efter den ganska slappa men goa förmiddagen bestämde vi oss (ovanligt fort för att vara vi) för att åka på utflykt till Basta kvarn för att mata fiskarna och äta korv och mos. Det första gick jättebra. Fiskarna åt upp all mat. Det andra gick dåligt. Ingen åt upp någon mat alls. Jack hade ont i magen och började gråta, samtidigt trillade Love baklänges och slog huvuet i väggen och fick hela bänken över sig. Sen började det regna. Då åkte vi hem.

Brorsan var här och drack em-kaffe och lämnade lite flugor till Micke som de beställt på nätet. Sen fotboll, klippa häck, göra pannkakor, åka och handla, äta kvällsmat bla bla bla och nu dags att säga hejdå till den här lördagen. Micke vann inte Gösanatta, men alla sov som kungar inatt. Och det känns som en bra mycket bättre vinst än en gös. :-)

Pappas killar. Fiskarkillar.

Jag berättar för Nea hur illa fiskmat smakar. Hon lyssnar inte.

Gösar och barn

Det var väl ett onödigt gnälligt inlägg jag fick till igår. Vad har väl jag för rätt att gnälla över de här coola små människorna?
Men nattetid funkar inte hjärnan exakt lika bra som på dagtid. Den funkar ovanligt dåligt. Det är inte jag och Micke som vandrar runt bland sängar och rum på nätterna, det är två alldeles extermt dåliga versioner av oss båda två som går omkring och muttrar dumma saker när vi möts lite här och var i huset. För barnen kan man ju inte skälla på, så då ligger vi övriga två ganska nära till hands.

Men nu är det ny natt igen (de går fort de där dagarna) och hoppet är det sista som överger människan så inatt kommer nog bli natten när alla sover som kungar.

Micke är ute och fiskar Gösanatta´ikväll. En vinst där och helgen hade liksom varit fixad från början. Så kom igen nu Micke, på med vadarbrallorna, i med skeddragen och så plocka upp en bamsegös. Hur svårt kan det va?

Tvillingfakta

Vill ni veta hur det är att ha tvillingar som inte sover på natten. Läs då detta; Klockan är 00 och du har somnat för en stund sen. Då börjar det - "mamma uähhhhhhhhh". Kille nr 1 skriker som om någon stuckit en kniv i honom. Micke flyger upp för att förhindra att kille nr 2 som ligger i sängen helt intill också ska vakna. Försent. Så där ligger två gallskrikande 3-åringar. Micke försöker med lite vatten. Men då blir de förbannade på varandra istället och Love ryter i med ett "nej Jack, du får inte dricka ur min flaska". Varvid Jack skriker tillbaka och börjar gråta ännu högre. De skäller på varandra i sömnen t o m! Här byter jag av Micke och sen följer några intressanta timmar där jag flyttar mellan sängarna för att båda vill att jag ska ligga jämte just honom. Och det där känns lite trixigt. Så jag sätter mig helt enkelt på en stol mellan sängarna och börjar berätta om när jag var liten.
Sen blir det tyst. I 3 minuter och så sätter det igång igen. "Ligg jämte mig vrålar nr 1, nej jämte mig vrålar 2:an. Och så vaknar Nea och Micke springer in dit och försöker dämpa henne så hon inte vaknar för mycket. Då och alltid då känner man att vi är en man kort i hushållet. Försöker få Love att gå in och lägga sig jämte Micke istället och sova där. Men inte. Han ska ligga i sin säng, med mig jämte. Och det ska Jack också och då undrar jag hur fort man kan drabbas av total galenskap och möjligtvis få läggas in på dårhus. Men det var igårnatt. Idag har de varit bedårande goa och nu är det en ny natt på gång. Kanske är det just den här natten alla sover som kungar.

Kvällen outfit

Här är de - nyss hemkomna från affären. De nya vadarbrallorna med Micke i. Men jag är lite orolig för vart de där moonbootsen ska ta vägen med honom.

Vardagsglamour

Hurra, nu är de hemma allihop igen. Det var så himla mysigt att komma hem från jobbet idag. Så mycket kramar och pussar ökar på energiförrådet med iallafall - en halvtimme.
Spelade fotbollsmatch med "Sverigebollen", en nykomling i det dignande bollförrådet, sen drog Micke till Borås med Salmoniderna för att prova ut nya andasvadare eller neoprenvadare eller gäddvadare, vad vet jag. Och det var bråttom - 1 timme behövde de minst - i fiskeaffären!! Vem någonsin behöver 1 timme för att prova ut ett par vadare som man redan bestämt sig för att köpa? Det kan ju omöjligt ta mer än 10 minuter. Det är ju inte direkt någon passform på sånt där. Vad hände resten av timmen? Utbytte de flugtafs-tips eller övade på att binda knutar? Sen följde klubbmöte och planering av fjällfisket i sommar. Troligt är att de just nu sitter och beställer flugor och tafsar och tjofsar och krokar på nätet. Iförda representations- mössor. De är roliga våra Salmoniderna.

Vi andra 4 tog cykelkärran till parken och gungade igenom hela gungprogrammet innan vi åkte hem och firade med chicken nuggets. Sen bad och så slocknade hela högen efter lite Lotta på Bråkmakargatan.

Sprutan idag var den 3:e och än så länge känner jag mig inte ett dugg piggare. Dessutom blev jag spruträdd idag och fick lägga mig ner. Lite tramsigt kan man tycka så här i efterhand.

För att knyta ihop allt det här babblet så vill jag bara säga att - shit vilken fin familj jag har. Vad hade jag gjort utan dem. Glassat runt på en strand i ett varmare land och vägrat bli vuxen? Och vad är väl det jämfört med lite äkta vardagsglamour? Ingenting!

Lite helt vanlig Svenssonglamour i stugan.

Lite banaliteter

Det här är ju min blogg så här kan jag tillåta mig själv att vara precis så banal som jag känner mig för stunden. Inte som på jobbet där man måste tänka hela tiden. Ibland önskar jag såklart att även jag kunde slänga mig med lite politik och världsviktiga funderingar. Men mina världsviktiga funderingar sträcker sig som längst till om jag ska sopa upp jordhögen i sovrummet (se tidigare inlägg) eller om vi klarar livhanken på bara smör och bröd imorgonbitti eftersom jag glömt handla.

Men just precis nu så står jag som en mamma i någon slags ny modern generation och lagar mat och bloggar. Samtidigt. Jag som inte ens kan laga mat. Men Micke kommer hem om en stund och jag älskar honom så otroligt mycket så jag tänkte chocka honom totalt genom att ha maten klar när han kommer hem. Det vankas brända små kycklingbitar, vad jag ska bjuda på till har jag inte riktigt kommit fram till än. Det är som sagt extremt tomt i kylskåpet...

Efter att ha fört 2 dagars fullständig lyxtillvaro i ett tyst och tomt hus längtar jag mig nu halvt fördärvad efter min kaotiska fina familj. Nu får det vara slut på allt det tysta. Nu vill jag ha blöta pussar, stora kramar och brottningsmatch i myshörnan. Jag vill läsa Lotta på Bråkmakargatan för 74:e gången och gå på cykelpromenad fram och tillbaka på gatan hundra gånger. Och ligga jämte små gosiga miniskruttar och berätta om när jag var liten. Det är ju det som är livet.

Micke, vad sägs om lite kyckling, senap och youghurt? Välkommen hem.

Never ending skafferiröjj

Näää, det är ju så typiskt! Skafferiet är urrivet, urröjjt och under städning och jag vill gå och lägga mig. Men vem vill ta hand om allt skafferiinnehåll som sprider ut sig som ett vresigt virus i köket? Varför, varför passar det aldrig ihop att man är klar när man vill gå och lägga sig. Men eftersom Micke inte är hemma och ingen annan heller så får det helt enkelt stå kvar. Och om jag har tur har Gud trollat bort det lagom tills jag kommer upp imorgonbitti. Det vore spännande att komma och berätta om på jobbet imorgon. I brist på annat.

Aldrig mer strumbyxor

Jag har lärt mig en läxa. Ha aldrig strumbyxor när du går till doktorn. Intet ont anande kommer jag till doktorn och tror att det ska tas lite blodprover i armvecket. Men så kommer han in och brister ut i ett klassiskt "då kan du ta av dig på överkroppen". Så där satt jag och försökte se oberörd och naturlig ut. I strumbyxor och bh. Big big mistake.

Huset känns tomt utan familjen. Jag har verkligen verkligen inte gjort något alls nyttigt mer än sovit. Och är det något jag är i kraftigt behov av just nu så är det sömn. Micke och barnen har det toppen i stugan och har varit i stan och fikat och är på solskenshumör. Pratade nyss med både Love och Jack. När Jack inleder med ett "jag älskar dig" och Love med "jag saknar dig" så får jag fåniga tårar i ögonen. Här längtar man ihjäl sig efter lite tyst och lugn och ro. Och sen längtar jag ihjäl mig efter allt som inte är tyst och lugn och ro. Hur tramsigt får det bli?

Doktorn gav mig iallafall domen akut B12-brist så nu jag injeceras i 10 dagar och sen äta piller i flera år. Långvarig B12-bris leder till kronisk demens. (Så man ser, där finns kanske en förklaring till mitt eländiga minne). I och med detta börjar mitt nya liv med ordentligt matintag. Helst varje dag. Inga mer 100 grams chokladkakor till lunch. Inga mer leva på mackor-veckor, inga mer äh, jag äter imorgon, inga mer äh jag åt ju riktig mat i förrgår. Nu jäklar ska jag bli en ansvarstagande vuxen människa som lagar riktig mat åt min familj. Frågan är bara exakt när jag ska börja. Men det behöver jag inte bestämma idag. Jag såg att det fanns bröd i frysen och en dag till i detta ohälsosamma tillstånd kan väl inte göra varken till eller från.

Midsommarhelgen i bilder

Äntligen midsommar. För midsomrar firas vid kusten och dit längtade vi allihop. Men, och ett stort men. Man kommer inte till kusten utan att behöva gå igenom packningsfasen. Efteråt konstaterade dock Micke att den hade gått jättebra, själv var jag totalt sönderstressad. Men börjar man 3 timmar innan man ska åka så blir det såklart lite pyrt tidsmässig

Om packningsfasen är jobbig så är inpackningsfasen spännande. Kommer allt få plats, hur många gånger kommer vi behöva packa om...? Den här gången gick det hur bra som helst med flera meter kvar till biltaket. Och då ska man veta att i den här högen ligger fiskespö, andasvadargrejjer, bobbycarar, sparkcyklar, bollar till förbannelse, kläder för sol, regn, halvsol, halvregn, badväder, blåsväder. Allt.

Lillasyster petade vi in i framsätet ihop med...

...chaffispappan. Han funderade och funderade och...

...sen var vi plötsligt framme vid restaurangernas restaurang. Som får 5 Dowrar av 5 möjliga. Eventuellt något litet minus för leksakerna i Happy Meal som i sann Micke-anda lämnades tillbaka med en kommentar i stil med "sån skit etc etc..."! Alla barn åt som hästar. Städpersonalen fick sätta in extrapersonal för att sanera efter oss men det fina med restauranger är att man inte behöver bry sig.

Fram kom vi och upp packade vi och trångt blev det. Men efter att ha burit ut en del av stugans möbler i bagaget på bilen så löste det sig väldigt bra ändå. Neas resesäng tog upp halva stugan men vet ni hur mycket roligt man kan ha i en resesäng? Man kan låtsas att man är gäddor och fiska upp varandra. Man kan lägga ett täcke över så blir det en koja. Man kan brottas i den. Och man kan sova i den. Faktiskt.

Sen blev det midsommarafton och fotbollsträning med Peter Svensson. Av någon anledning har han blivit en stor idol i yngre delen av vår familj. Fråga dem vilket märke han har på sina fotbollsskor och de vet. Fråga dem något om fotboll. Och de vet. Tror de. För fel, det har de aldrig mina killar.

Peter och Peter stog för midsommargrillningen och fick ta skydd under trädet i brist på bättre. För regnade gjorde det såklart. Det är lag i Sverige på att det ska regna på midsommar.

Och som det regnade och regnade och regnade och efter en hel fömiddag inuti vår lilla stuga gick vi ner till havet och kollade efter hajar. Man kan även se hur långt ut i vattnet man kan gå innan det blir vatten i stövlarna. Trots piskande regn på vertikalen bet änglaungarna ihop och hade jättekul. Men får inte roligare än man gör sig.

Och det är klart att man inte vet hur roligt man kan ha i en vattenpöl förrän man har provat. Jack hade simskola utanför stugan.

Sen tog midsommarhelgen slut och jag åkte hem. Själv. Micke och barnen stannar kvar några dagar. Och DET känns helt knasigt. När senast var jag ensam i mitt eget hus? Det var definitivt innan alla barn kom. Så nu ska jag njuta.

Paj, sömn och landskamp

Sa jag att jag skulle sitta med en tidning i soffan igårkväll? Mmm, det lät ju mysigt. Men kl nio i gårkväll kom jag på att jag lovat bjuda på rabarberpaj på jobbet idag. Har man fikaveckan så har man och det finns värre saker i livet än att baka. Så ut och skära rabarber och in och baka paj.

Sen var jag så uppe i varv så jag gjorde iordning ett av de gamla skafferierna uppe till Neas garderob. Nu har lilla fröken Dower husets enda walk in closet (hur det nu stavas) och för övrigt 22 klänningar. Det är väldigt många klänningar med tanke på att hon mest springer runt i Jack och Loves gamla jeans.
När garderoben var klar vid midnatt vaknade Jack och var jätteledsen. Sen var han uppe i varv till klockan tre. Och så vällingdags för Nea vid fem och sen upp med Love vid halv sju. Tittade på Pettson ihop med honom en stund innan duschdags. Men som pricken över denna skitnatt fanns det givetvis inget varmvatten. Dagen har trots detta varit riktigt jättebra.

Och nu sitter jag och Love här i soffan och sjunger nationalsången. Kom igen nu Sverige!!!!!

Lycklig eftermiddag

Kommer hem från jobbet och möts av en trädgård full av små minifotbollspelare, en jämn mix av våra och grannarnas. Fullt utrustade i benskydd, fotbollsskor och matchbollar. Skotträning pågick, solen sken och alla var glada. Vilken energikick man får och så himla lycklig man blir. Finns det något bättre? Vad kan överhuvudtaget spela mer roll än att ha en frisk och glad familj?

Jag blev så himla uppåt av allt detta glada och söta så jag städade ur sopsorteringsbomben i skafferiet. Så nu kan man börja om från början igen och lägga in rätt sopa i rätt tunna. Det enda smolket i bägare är att alla sopor nu står i garaget istället. Men om jag har riktigt tur så kanske de tar bussen upp till soptippen och slänger sig när de har tröttnat på mörkret därute.

Dessutom har mamma varit barnvakt åt Nea idag och när hon ändå var här passade hon på att baka baguetter och vika tvätt. Har jag sagt att hon är världens bästa mamma?

Och nu blir det snabbröjj och sen en kopp te och en tidning i soffan. Fin avslutning på fin dag.

Vi vann

Vi vann den här fina jackan!
Grattis till oss!

Sopsortering

Hur gör alla människor som har rent och fint hemma. Finns de? Är de på riktigt?
Jag brukar inte må dåligt av att det ser ut som en kraschlandning hemma men nu börjar vi tänja även på mina gränser. Vi är duktiga på att sopsortera hemma hos oss. Vi sopsorterar allt. Ni hör ju, redan här börjar man ana problematiken. Det blir en jäkla massa att sortera.
Vi sorterar i ett skafferi i köket med jättebra stora tunnor. Som blir fulla på en kvart. Tömmer man inte skafferiet en gång i veckan svämmar det över. Nu har det gått 3 veckor och är så översvämmat så nu öppnar jag bara dörren lite på glänt och slänger in sopan som ska sorteras utan att ens försöka pricka rätt behållare.
Jag undrar hur Micke gör.

Vardagsdramatik...

Jag ska in och buda på Tradera för första gången. Det är skitspännande och jag är nervös. För en obotligt dålig förlorare som jag är det här en riktig adrenalinkick. Vinst här skulle kännas lite som att vinna fotbolls-EM. Jag har inga gränser, varje tävling är en tävling. Oavsett storlek. Och vinst är det enda som räknas.
Nu gäller det en jacka till min svägerska så det är inte mina egna pengar jag tävlar med vilket gör det hela lite extra roligt.
Slut om 33 minuter.

Måndagstankar

Kl är snart nio och hela den fina lilla barnaskaran har snällt skuttat in i sina sängar och under skratt sagt godnatt mamma nu ska vi sova hela natten och imorgon ska vi vara jätteglada hela dagen. Underbart.

Love det lilla geniet blev helt klart upprörd när jag föreslog att vi skulle klippa hans tånaglar efter badet, och precis då kurrade hans mage; "-Mamma, min mage säger att vi inte behöver klippa naglarna". Det var rart sagt, men tyvärr gick jag inte på den. Jack klämde sin tå precis innan vi skulle klippa hans naglar, så han slapp. Eller så bluffade han.

Nea går och kryper och pratar och ropar och tror hon är minst tre år. Brottas killarna, brottas Nea. Allt de gör, gör hon. Men hon är bara 1 år, det märks när hon äter. Men hur ska man kunna säga till någon som har youghurt i hela ansiktet plus öron och hår men som ändå ser ut som jordens sötaste lilla människa? Hur ska man kunna säga ett uppfostrande ord om att sluta hälla ut yoghurten på golvet när hon bara skrattar och är söt som socker. Och hur förklarar man för två 3-åringar att det är rätt OK att lillasyster gör det, men inte när de gör det?

Micke har varit och spelat fotbollsmatch. Debut i P35 Södra Ving. Jag märkte, innan jag såg honom, att något fantastiskt hade hänt redan på sättet han slog igen dörren och sa "vi vann med 1-0". Och såklart hade min kille gjort målet. Han är så himla glad och positivt inställd nu så jag överväger allvarligt om jag ska plocka fram den senaste kassen ur garderoben och erkänna. Men det vore kanske att utmana ödet. Nu när vi är så glada och snälla båda två.

Nu ska jag skrapa bort youghurten från golvet och sen gå och lägga mig. Och prata lite fotbollstaktik med Micke.

Stora söndagsröjjet

Söndagar är bra dagar för att göra det totala röjjet. Men det finns alltid en liten liten hake. För när man väl fått ut all skit ur förråden, då måste den ta vägen någonstans. Och precis i det läget när det ska ta vägen, då ångrar man sig alltid jättemycket.
Så här med facit i hand var det kanske ingen briljant idé att göra det här just idag. Dagen efter att Sverige förlorade mot Spanien. Vi har inte varit någon pigg familj idag och minst pigg var pappan. Han tog förlusten hårt igår och har därmed ganska ont i huvudet idag.
Men han tog sig på slutet och röjjde frenetiskt utan ett negativt ord, stekte pannkakor och badade barnen, innan han föreslog att han skulle åka ut och fiska.
Han är ganska slipad på att lägga upp det rent taktiskt...

En jordhög i sovrummet

Helt plötsligt bara låg den där. En jordhög. I vårt sovrum. Och jag vet inte hur den kom dit. Men jag vet att det har det gått ungefär 1,5 vecka och den är fortfarande kvar. Vi pratar om den då och då, men nu känns det som om det har uppstått någon form av tävling här hemma, typ "vem kan ignorera högen längst-tävling". Idag var jag så supernära att ge upp, men i precis sista sekund hann jag inse vad det skulle innebära; vinst till Micke. Och är det något jag ogillar så är det när han vinner och jag förlorar. Så den mystiska jordhögen is still going strong. Det är bara att bita ihop och kämpa ända in i kaklet.

Färgångest

Jag är inte stolt över att säga det här. Men nu sitter vi här i soffan igen. Mickemannen sitter jämte och kommenterar fotbollen i telefon samtidigt som han tittar på den på tv:n. Jag sitter här och funderar över allt möjligt. Och mellan hans telefonkonferens och mina funderingar pratar vi om vilken färg vi ska måla om huset i. Inte kulör. Utan färg, modell, beteckning, blandning... För det finns inte bara en, (vem sa att livet är enkelt?) Och allihop får man måla över om 3 år för då har den trillat av eller möglat eller något annat jobbigt. Och hellre än att måla om huset vart tredje år spikar vi upp tegel. Så just nu känns det oerhört viktigt att fatta rätt beslut. Och är det något som jag alltid alltid oroar mig över så är det att jag inte fattar rätt beslut. Målarna kommer hit om några veckor. Tills dess ska vi ha valt både vilken färg vi ska måla med och vilken kulör den ska ha. Den som känner oss vet att detta inte blir någon lätt match. För här väljs inget på en kvart. Här ska ältas tills vi är säkra på att vi har diskuterat ämnet i bott. Tills vi har kommit fram till att det blir det allra allra bästa. Och det mina vänner. Det tar tid!

Hämta mig bara...

Om någon frågade mig just nu vad jag önskade mig mest av allt i hela världen så är det ju fred på jorden, såklart. Men om jag fick vara lite ego och tänka utifrån min egen lilla privata sfär så skulle svaret utan tvekan vara, en veckas sammanhängande sömn. Igår somnade jag 20.15, en kvart efter barnen. Och en halvtimme före Sveriges match. Fundera på hur trött jag var då. Jag missade Sveriges match och vem jag än kommer tala om det för så kommer de bli helt stumma och titta på mig som om jag vore galen. Sen skulle de kasta en svart sopsäck över huvudet på mig, tvångsomhänderta mig och lägga in mig på dårhus. Och då hade jag kunnat sova i en vecka. Så kom och hämta mig bara.

Att vara impulsiv med 3 små barn...

Det där är så intressant. Hur är man spontan med 3 barn? Så här går det till hos oss… lördagmorgon, jag och Micke har sagt ungefär hrmmmm till varandra. Barnen sitter och gör något som för en oinvigd ser ut som om de äter frukost men för oss som vet bättre handlar det om att sitta vid bordet och driva oss till vansinne genom att göra allt annat än att äta mackan. Men så ringer Chrille och Marina och säger att de ska åka till stugan. Jag och Micke tittar på varandra. Ett litet hopp tänds i våra ögon. Ska vi? Helt spontant, vilt och galet åka till stugan över dagen. Crazy! Men inget i vårt hus sker utan betänketid så vi tar en kaffe på trappan i solen och diskuterar. Och där i solen tar vi det stora beslutet. Vi åker. Sen borde någon varit här och filmat för nu börjar det bli riktigt komiskt. För nu ska här spontanpackas. För oss och tre barn. Det kan bara gå på ett sätt och det VET vi från början. Vi kommer inom loppet av 30 minuter att bli osams. Ändå gör vi det.

I 1,5 timme bara tokpackar vi. Han på sitt håll och jag på mitt. Blöjor, ombyten, badkläder, handdukar för ett kompani, 50 liter vatten, mat till kvällen, mellanmål, godis, smörjor, leksaker, matstolar, potta, trimmer, häcksax, ett gäng barnvagnar och sen håller vi tummarna för att vi har pricka in det viktigaste på listan. Tillkommer gör såklart mina sistaminutenglömda saker som ligger huller om buller i lösa påsar som petas in här och var.

Snabb frukstund på köksgolvet som urartar ganska omgående. Ingen vill ha, alla vill åka till stugan. Nea sätter sig mitt i bananerna. Snabbt in i bilen med alla så vi vet var vi har dem. Men snabbt har det aldrig gått för nu kommer vi till det obligatoriska vem ska sitta var bråket. Vi slänger in dem huller om buller och stänger av öronen så vi slipper lyssna på ilskan som uppstår. Och så iväg. Bara stanna och köpa lite lagabåtengrejjer först och i affären är det köööö. Barnen låter och jag sjunger och det är jättevarmt men sen är vi äntligen på väg. 2 timmar efter taget beslut och vi är stolta.

Och rakt in i stugidyllen dundrar vi och vår buss. Och vi inser att det är värt hur mycket som helst att komma hit. En dos med Lagmanshaga och vi åker därifrån på kvällen lite lite lugnare och finare inombords.

Bästa nationaldagen

Våra grannar börjar bli en följetong här i bloggen men så är de också världens bästa grannar. I fredags låg de plötsligt under vårt päronträd med picknickorg, öl, tårta, grillmat och myggspiral. Så fram åkte även vår filt (vem behöver trädgårdsmöbler när det finns rosa filtar på ICA för 49 kr?) och sen flyttade vi inte på oss förrän myggspiralen var slut. En nationaldag i världsklass.

Lunch, nu igen...

Vissa dagar är enklare än andra. Idag sprang jag helt lägligt på en överbliven fralla i lilla konferensrummet och vips så var lunchen klar. Ibland har man tur! Så nu är jag mätt och har dessutom tid över att gå ut en stund på stan för att se om det är något jag eventuellt behöver... Men jag har troligtvis ändå glömt kortet hemma, vilket jag kommer upptäcka när jag står i kön i affären och ska betala. Eller nåt.

En onsdag...

Nu vore det väl på sin plats att skriva något begåvat och omvärldsanalyserande. Men jag inser att hur gärna jag än vill så kommer det här ändå bara handla om mig. Min omvärld, dvs de andra fyra som bor i det här huset. Och som ibland känns som ungefär 58 st. 58 st fantastiskt fina och underbara små och stora personer. Men ibland aningens svårmanövrerade. Och ja Micke, det gäller dig också, (jag vet att du sitter och smygläser det här). Micke är min alldeles egna lilla hackspett. Han gillar att hackas och retas. Och helst med mig, i brist på sin bror tror jag. Just nu småhackas det lite i det dolda om bloggen. Varför? Vad har du för mål? Eller den allra bästa; finns det inget viktigare att göra? (typ betala räkningar eller titta på Sportnytt ihop eller klia M i nacken). Det slutar med att jag som är foglig som ett lamm i vanliga fall och helt utan temperament blir jättearg och undrar vad vitsen med hans fiske är i brist på bättre att säga. Och såna där diskussioner vinner jag aldrig. Men det kommer jag aldrig erkänna. Jag är helt klart för att göra ogenomtänkta saker, bara för att man råkar känna för det just nu. Och just nu känner jag för att blogga och skriva om sånt som känns analysernade utifrån min egen lokala omvärld.

Men egentligen är ju allt det där oviktigt. För viktigast just nu är att det är väldigt synd om Love som inte alls mår bra. Han har legat totalt utslagen hela dagen och sluddrar när han pratar, vill inte äta och benen bär honom inte. Efter besök på sjukstugan tog vi en promenad till sjön alla fem, köpte revben och potatissallad och satte oss vid sjön och åt kvällsmat. Love dåsade i vagnen, Jack kastade i alla stenar på strandpromenaden i sjön och Nea gick själv, helt frivilligt. Nöjda med att ha gjort en utflykt från trädgården gick vi hem och försökte lägga barn. Det gick rätt dåligt. 2 av 3 kom upp igen och de gick nyss och la sig. Precis som jag ska göra nu för att eventuellt vara till någon nytta på jobbet imorgon.

En trött födelsedag

Idag har vi slagit rekord i stillsamt födelsdagsfirande. Natten har varit rena katastrofen, så det var ett illasinnat spöke som mötte upp i toaspegeln i morse. Det kan omöjligt ha varit jag, inte ens i mina värsta stunder ser jag ut sådär. Något födelsedagssjungande blev det inte eftersom Twintower inte var mottagliga utan halvt medvetslösa. Åkte till jobbet och lyckades glömma datorsladd, almanacka, alla jobbpapper och plånbok hemma. Det enda jag egentligen fick med mig var datorn och bilen. Åkte hem och hämtade alla prylar, trots flera försök lyckades jag ändå glömma sladden. Jag är inte känd som mrs Memory men så illa?

Till råga på detta så har UT lyckats sätta in bild på bara Jack i tidningen. Ingen Love. Efter snabb överläggning med Micke i köket i morse kom vi fram till att inte visa tidningen alls. Vilket drama det skulle blivit!

Jack har hittat tillbaka till livet igen men Love-liten har legat helt utslagen hela dagen. Det är så synd om honom, han bara ligger och andas korta andetag och ser så liten liten och ömtålig ut. Mamma och pappa och Sigge kom och livade upp oss med bakad kaka och presenter. Love märkte nog inte ens att de var där men Jack blev desto gladare över att få lite uppmärksamhet.
Sen åkte Micke och han ut på sjön och fiskade och hade jättemysigt. Nea, jag och Love firade födelsdagskväll med att äta en köttbulle och läsa Pettson. Värre kan man ha det.

På bättringsvägen...

Imorgon har minisjuklingarna födelsedagskalas. Lägligt. Oddsen för att det blir ett stort kalas är inte så stora. Men lite kalas ska vi ha och om de bara slutar kräkas och börjar dricka lite så har vi lockat med en kvällstur på sjön. Vi får se hur det peptalket funkar.
Jack är på väg att bli frisk och började prata igen kl 20 efter nästan 2,5 dygns tystnad. Han inledde med att kommentera aporna på TV med ett "mamma det ser ut som du". Och nu har han pratat oavbrutet i en timme. Det är så himla skönt att se lite liv i ögonen på honom igen. Hoppas nu Love kommer igen imorgon också.
Nu ska här slås in paket. Jag kan omöjligt tänka mig något som skulle kunna liva upp våra två minizlatans mer än ett par bollar. Möjligvist kalsonger och badbyxor som alltid så högt upp på listan. Så bollar ska de få. Och kalsonger. Och lite annat som Micke D varit nere och handlat ihop med Nea idag.

En lång snabbresumé...

Magsjukan har återigen tagit över vår familj. Hur många gånger kan man åka på den här skiten? Även om det just den här gången var svårt att bli helt uppgiven eftersom vi inledde helgen på ett sånt strålande sätt. Vi hade troligtvis årets finaste dag uppe i stugan vid Lagmanshaga i fredags och gick runt och bubblade på om hur otroligt bra vi har det och så toppen allt är bla bla bla. Sådär gick vi på från fredag kl 14, eller nej 15 förresten, (för mellan 14 och 15 var vi osams om packningen och tiden och alla andra saker när vi ändå var igång). Men kl 15 när vi kom fram till sjön och stugan gick det över. Det går inte att vara osams där uppe. Det är för vackert. Sjön var spegelblank, vattnet var hundra grader varmt och barnen badade mellan kl 15 och 20. Inte ett utbrott på hela dagen.

Avslutade kvällen med att gå bort till stranden alla fem och ha längdhoppstävling i sanden och bada kvällsdoppet. Sen grill och en öl på bryggan i solnedgången. Idyllen fortsatte genom natten och en bit in på morgonen tills Jack började kräkas. Sen gick idyllen in i ett mörkt mörkt jättemörkt moln. Men å andra sidan hade vi haft en väldigt rättvis dag innan som fick väga upp detta bittra magsjukedrama som av tradition brukar sätta klorna djupt och hårt i vår familj.

Så denna dag har vi tillbringat utomhus, under ett parasoll och inne över en toalett. Det är så oändligt mycket lättare att ha spysjuka på sommaren. Dessutom på dagtid och med barn som har lärt sig säga till innan de ska spy. Den varianten är ny för oss så det får vi väl vara nöjda med. Spysjuka går ju iallfall över. Någon gång.

Nea är en solstråle som vanligt. Jag och Micke har haft varsin 3-åring i knät som spytt omlott hela dagen, och hon har bara krupit runt i trädgården och pratat för sig själv. Ungefär så.

Tjejmiddagen i torsdags var jättemysig, som vanligt. Badade först och åt och drack sen. Satt ute på Bryggan till klockan var nästa 23 och det var varmt. Eventuellt hade det pyttelite med vinet att göra för det var kallare kl 21 än 23. Luften alltså. Inte vinet.

Kvällsdopp fredagkväll, idyllen är fortfarande - idyllisk...

...innan...

...verkligheten knockar oss igen. Små sjuklingar vilar ut.