Sugar!

Är på hälsoresa.

Räddningstjänst från Limmared

Vi har tur som har en mycket väl fungerande räddningstjänst även i Limmared. Den ryckte ut i eftermiddag och styrde upp fotbollsträning, pannkakor samt godnattning och saga. Fantastiskt vilket samhälle vi lever i. Tack :-)

Lite råd tack!

Det vill sig inte riktigt. En sjuk Mike, tre pigga barn, ett jobb och ett hus och lite annat har återigen kommit emellan mig och le Blog. Konferens på annan ort tisdag - onsdag har skapat en hel del huvudbry eftersom M inte alls är bra. Vår räddningstjänst mormor är och på annat håll, hos barnens kusin så det är bara för M att sätta på autopiloten. Han har några års vana så det funkar säkert. Håller på att försöka ladda över grejjer på USB-minne och ska väl göra någon form av packning också. Och bara säga hej här. Kul att ni fortfarande hänger kvar. Trots sunkig uppdatering.
Hur gör ni alla andra för att hinna ikapp? Sätter ni er någonsin i soffan och ser ut över hemmet och tänker, shit va gött. Allt under kontroll. Eller blundar ni. Eller finns det en ekvation som funkar? Kom igen nu och dela med er av lite kreativa och kloka råd!

Milstolpar

Nu måste jag undra lite här. Vad är det för kriterier på milstolpar egentligen? Gigantiska förändringar i livet? Är det att fylla 96 år eller är det att få frukost på sängen av sina barn för första gången eller är det att ta sommarens första uteöl med grannarna? Så här med helgens facit i hand så känns det som om vi bara slagit ner milstolpar hela helgen. Några eventuellt lite större än andra.

En megastor milstolpe: Småfisarna bjuder oss på frukost på sängen. Varsin egenhändigt tillverkad macka med smör, skinka och onsalakorv!

Ingen milstolpe nu, men när de föddes... Vi har gjort hela den här högen. Det är coolt. Utslaget läge torsdag kväll.
En jättestor milstolpe: Mickes farmor Gerda fyllde 96 år i fredags. Hon kan mer om internationell fotboll än de flesta jag känner. Fint kalas med våfflor, grädde och sylt. Och fotboll, såklart.

Expedition i skogen med två tuffa killar i fredags em. Inte heller någon milstolpe, men ok, den platsar i kategorin "saker man upptäcker att man kan göra med barnen när de blir fem år".

En liten milstolpe: När man är så stor att man kan göra vad som helst med sin småkusin och ändå vara idol. Love tatuerade Eddie-Lee i helgen.

Definitivt en milstolpe. Vitt, vitt. Vi har aldrig haft vitt, vitt innan. Tror jag inte. Det är svårt att avgöra under alla lager av saker, kläder, damm, prylar och barn.

En gul och fin, men inte så viktig, milstolpe i hallen. Med en rosa viktig milstolpe till höger i bild.
Plussa på att jag överlevt en vända i löparskor vilket i sig borde räknas som en gigantisk milstolpe, årets första uteöl och att killarna ska på sitt livs första fotbollsträning imorgon.
Jag vet, inga milstolpar i ordets rätta bemärkelse men vad vill jag få fram då? Att visst händer det grejjer i småbarnslivet också. I lite olika format bara.

Måla, måla, måla...

Elfborg har spelat skjortan av AIK. Micke kommer hem från grannens tv och slänger sig lätt lyrisk i soffan, slår på TV-sporten och kollar sammandraget från matchen (som han precis har sett...) och säger med bedjande stämma; "snälla, du kan väl titta nu och bli imponerad".

Denna något märkliga prioritering, fotboll framför målning, innebär att vi får ta strykning nr 2 - NU!! Jag hade hundra gånger hellre kraschlandat i sängen än målat. Men å andra sidan vill jag tusen gånger hellre ha ett vitt golv än ett gult. Så...

Nya projekt

Vad gör man när våren vägrar släppa loss? När 7° räknas som värmebölja? Man drar igång nya inomhusprojekt! Kolla noga vänner för det är sista gången ni ser dessa gula trägolv. MålarMike ska snart äntra målardressen och göra vitt vitt.

Hampus är grannens katt som just har flyttat sin latrin från vår trädgård till grannens. Därför tycker vi lite extra mycket om honom just nu. Nea myser med universums gosigaste katt i em-solen...

...samtidigt som det görs premiärdopp några hus längre bort.

Genusteorier

Jack och Love har gått till Emil. Ebba och Nova är här hos Nea. Alltså samma summa barn som det brukar men en tjejigare uppsättning. Helt otroligt vad tyst det är! Det är ingen myt att det låter mer om killar. Tjejerna pratar hela tiden men de skriker ju inte! Genusforskare som säger något annat än att det är inbyggda reflexer i medvetandet att bete sig som en kille eller som en tjej vet inte vad de pratar om.

Skulle bara säga det. Nu fortsätter jag stryka... (öh genus där också?).

Karaktär är en hal sak

Nu ska vi se här. Om vi skulle prata lite om karaktär.

"Ett tämligen stabilt mönster av en individs egenskaper, såsom de avspeglar sig i individens förhållande till andra och till sig själv. Oftast räknas till karaktären personlighetens känslomässiga och moraliska egenskaper, medan intelligens och kroppsliga drag inte ingår".

(Redan här förstår man att karaktär är något krångligt).

Om lite drygt 4 månader ska jag stå i Stockholm i någon skog, troligen ute på Lidingö och våndas inför 2 timmars självplågeri. Ni hajjar - jag är on my way till mitt livs första lopp. Bland folk. Jag har aldrig sprungit längre än 2,5 km på rad tidigare. Men såklart, man ska utmana sig själv lite ibland. Möjligen finns det roligare sätt att göra det på än just genom att springa. Jag var inte på något sätt nykter när jag sa ja. Men springa ska jag.
Tänkte att det börjar bli hög tid att ta tag i det. Alltså; tre mornar i rad har jag ställt klockan på 05.30. Tre mornar i rad har jag ställt fram klockan en timme och somnat om. Tre mornar i rad har springgrejjerna legat kvar orörda på strykbrädan.
Ikväll gjorde jag ytterligare ett försök. Det gick bra de första 300 metrarna, sen skulle jag bara in lite till brorsan och säga hej. Och sen satt jag där. Och sen tappade jag sugen. Igen. Dessutom fick jag ont i foten.
Ni hör ju. Hur gör man. Var fan hittar jag en karaktär? På loppis?