Tomt både här och där

Tomt. Det är jättetomt här hemma. Micke och barnen åkte till farmor och farfar på fm. Och har inte kommit hem än!

Jag har poppat på högsta volym sen klockan fem och fixat omkring här hemma. Men nu är det fredag kväll och jag är trött på tomt. Kom hem!!

Vad har hänt idag då? Möten, siffror, budget, avtal. Så det är inte bara här hemma det är tomt just nu. Tomt där uppe också. Visade sig rätt klart efter jobbet idag. Skulle åka och köpa en pumpa och lite annat. Men så blev det så här...: Mitt kort blev spärrat för några veckor sedan. Och av alla människor så glömde de beställa nytt till just mig (Cina!!). Har tagit ut lite lösa pengar i omgångar. Men det är just det att de försvinner i ännu större omgångar, så det var eko i plånboken. Men det hade jag ingen riktig koll på. Ställde mig i kön till kassan för att betala. Kom då på, inget kort. Oups. OK jag får köra på jobbkortet. Ringde och fick ok på att det gick bra. Så fram med det. Fel kod. Inget bra. Inget leg heller. Banken stängd. Micke inte hemma. No money. Empty empty. Så det blev ingen pumpa.

...Nu har de kommit hem. Härligt. Halva sveriges befolkning tittar väl på Idol nu. Men inte vi. Micke kollar på kunskapskanalen och Salomos Tempel. Och jag sitter här och försöker verka kompetent och intresserad. Idag igen... Eventuellt genomskådar han mig snart. En dag.

Sådär ja, hemma igen. Jag är nöjd. Go helg.

En blondins bekännelse

Nyss hemkommen från tjejmiddag. Så mycket energi, så mycket skratt och så mycket - tjöt. Det här ger mig mer energi än att sova 24 timmar i sträck. Jag lovar. Tack Linda för mysig kväll!

Micke som är höstlovsledig med Trissen har haft en minst sagt produktiv dag idag. Kom hem till 3 exalterade barn som ville visa mig något på sitt rum. Voila! Där hade Micke snickra ihop ett nytt smalt, långt skrivbord/ritbord och möblerat om Jack och Loves rum. Satt upp magnetlister och teckningar och gjort superfint.

Därefter åkte han till soptippen med skräp. Fullastad kärra. Och denna kärra hade jag då hämtat på Q8. "Klarar du av att hämta den då"? frågade Micke i telefon. Är du galen sa jag, klart jag gör. Jag är väl inte helt handlingsförlamad. Hur svårt kan det va? Backade intill, perfekt. Men det var väl också det enda som gick perfekt. Kröp runt på alla fyra och försökte få i den jäkla kontakten i bil och kärra. Men icke. Lyckades haka på själva dömanssladden men sen lyckades inget mer. Orkade inte rucka på eländet. Vilket berodde på att jag inte lossat bromsen på kärran. Stövlade in på stationen och kände mig oerhört blond och fick snällt be första bästa människa om hjälp. Och detta har jag absolut inte talat om för Micke. Vill gärna att han ska tro att jag är smart och kompetent.

Nu till bädden. Mycket möten imorgon.

Livsläxor...

Lunch. glömt mat som vanligt. Halvmil till närmaste ICA. Att jag aldrig lär mig!!

Slår ihjäl tid här istället. Jag skulle vilja skriva så mycket mer än jag gör men det är för mörkt på kvällen. Seriöst. Jag kan väl tända en lampa men det spelar liksom ingen roll. Mörkt är mörkt och tusen ljus i världen kan inte ändra på det. När solen går ner, går jag ner. Men ny måndag, nya möjligheter. Den här veckan ska jag fightas med mörkret på allvar.

Apropå att lära sig... Jag tror så här; vi får alla en livsläxa någon gång i livet. Kanske fler. Antingen tar man åt sig av den och försöker lära sig något. Eller så lever man vidare som om inget har hänt. Vi är alla olika som personer och tolkar livet på olika sätt.

Min livsläxa är så tydlig så den är svår att blunda för; man kan inte bestämma, påverka och planera allt i livet". Däremot påverka det åt rätt håll. Det är en annan sak. Antingen väljer du att gå och dö. Besegrad. Eller så väljer du att ta fighten och göra något bra av det som vid första tanken känns helt kass.

För vår del handlade det om att se hur det börjad hagla barn över alla. Andra. Men över oss fanns jäklar inget hagel. Inte ens lite. Tiden gick. Livet kändes i sanning skit. Vi började så där moget önska "får vi baa ett barn så får det skrika och ha så mycket kolik det vill och jag ska aldrig mer gnälla över något i hela mitt liv". Realistiskt... no no. Så fort någon klagade över hur jobbigt det var med barn blev jag förbannad. Visa lite tacksamhet istället för sautan. Okey, inte helt rättvist så här i efterhand, men hjärnan funkar inte logiskt i såna situationer.

Men så, efter hundra bedrövelser, lidande i allsköns form, fysiskt smärta och kämpande så fick vi plötsligt beskedet att "det syns två små hjärtan på skärmen". Highfive för den!! Den tanken hade ALDRIG ens slagit oss.. Skulle vi kunna få tvillingar? Jag glömmer aldrig den dagen. Vi gick på stan som två flamsande barnungar och skrattade högt. Två!!!!

Tiden gick, jag var sjukskriven mycket och hade komplikationer från dag ett, men ut kom de till slut. Två små sparvungar. Pyttesmå och helt och håller våra. Tiden gick som i ett töcken. 24 timmar om dygnet med amning, sondmatning, flaskmatning, värma flaskor, tvätta flaskor och så börja om igen. Men det var ju livet!

Och som vi fick igen för allt vi lovat och önskat. Med två små sparvungar som tillsammans vaknade 10-20 gånger per dygn i 2 års tid. Kolik följt av nattskräck och akuta sömnproblem. Men vi hade lovat. Bara vi får ett barn så får det ha så mycket kolik det vill... osv. Och nu fick vi ju dessutom två så visst. Sagt är sagt liksom.

Och som grädde på moset följde ketchupeffekten och det blev en lillasyster av bara farten. Vi gick alltså från noll barn till tre inom loppet av 22 månader. Och vad vill jag ha sagt med detta långa inlägg då? Att livet är en kul grej. Ödsla inte bort det. Men tro aldrig någonsin att du ska kunna styra över allt. Då lär du bli besviken. Lär digleva med att inte alltid ha full kontroll (i och för sig inget stort problem för mig...). Lita på att det kan bli bra ändå och gör något positivt av den verklighet DU lever i. Ty den lär var annorlunda än någon annans.

Vem har sagt att livet är enkelt?

Små mirakel

Foto Elle Örtlund

Livet är en komedi

Kommer hem från dagis. Har hämtat de tre. Eftersom ingen av de någonsin skulle få för sig att göra 2:an på dagis så väntar de tills de kommer hem. Vi har tre barn och två toaletter. En uppe, en nere. Ni som har följt bloggen ett tag vet att de är extremt synkade när det gäller detta. Ska en, ska alla. Löpande band. När de var små och hade blöja alla tre la vi upp dem på rad och började från varsitt håll. Praktiskt och effektivt. Nu är det toalett som gäller för samtliga. Ni börjar hajja. Vi har en toa för lite!

Vi kommer hem från dagis. En piper upp till toan. En slinker in på toan nere och den tredje står och hoppar upp och ner. Färdig ropar det från två håll - samtidigt. De gör det ju lika fort dessutom. Så jag springer upp först, torkar fort och springer ner och torkar fort. Sen in med tredje barnet och så klart. Just där i springmomentet när båda skriker det högsta de kan från två håll och den tredje hoppar upp och ner i panik brukar jag känna mig som en figur i en komedi.

Legokungen

Legokungen!

I torsdagkväll satt vi i myshörnan och kollade Bolibompa alla fem. Micke låg och halvsov i Jacks knä (ja, avisst otroligt pigga 3-barnsföräldrar som somnar av lagom till Bolibompa). Hur som helst så frågade Micke Jack om han kunde killa honom i ansiktet. Jack som är slipad kille frågar "vad får jag då"? En överraskning svarar Micke halvt om halvt i sömnen. Varvid det blir slagsmål bland barnen om att få killa honom i ansiktet.

Sagt är sagt, igår fixade Micke överraskning. Och hem kommer han med en jätteladdning lego. Fredagkvällen räddad; lego, entrecote, rödvinssås, fredagsmys och ännu mer lego. Ringde även in Legokungen för att få lite vägledning.
Lego är livet. En ny värld har öppnat sig!!

Lördagkväll på favvohaket

Yatzy, smågodis och corona.
Är en usel förlorare så det kändes därför storslaget att inleda kvällen med att slå yatzy direkt. Vann överlägset och kan nu inkassera en halvtimmes nackmassage framför tv:n.

Micke inledde med yatzy andra omgången som dessvärre inte gällde något. Det gäller att välja sina tillfällen i livet!!

Barns logik - vill ha den

I morse (en kanonmorgon för övrigt, ingen korttagning och valfri klädsel) gav Jack prov hur mycket logik det faktiskt ryms i den lilla knoppen.

- Mamma, är muggorm farlig.
- Du menar huggorm?
- Nej, muggorm. Som vi såg i Ljungsarp.
- Det finns inget som heter muggorm.
Jag tänker lite på vad han kan mena. Och logiken är så lysande;
- Aha, du menar kopparorm.
- Ja, just det.

Korttagning på dagis - aaaaaaaa

Vad ska man säga. Vissa morgnar flyter bättre än andra...

Korttagning på dagis idag. Eftersom mina barn väljer att göra precis raka motsatsen mot många andra så har de varit med inte alls på korten eller helt rödgråtna efter hårt motstånd. Men i år har alla tre bestämt sig för att vara med. Kul.
Ville inte göra någon stor grej av det men ville försäkra mig om att kläderna iallafall var rena när det ändå ska plåtas. Valde och visade för alla tre redan igårkväll för att minska risken för bråk idag. Allt blev godkänt. Tänkte nästan att det gick lite för enkelt...

Såå, i morse. Krig. Jack och Love ville ha linne. Försökte förklara sambandet mellan sommar - linne. Vinter - t-shirt. Men vem bryr sig när de är 4 år?
Gråt, löften och hot. Tiden börjar rinna iväg. Inget passar. Så jag släpper dem lösa i klädlådorna. Love tar själaglad på sig en vit t-shirt med halslinning stor som en segelbåt. Jack tar på sig en grön t-shirt i stl 74. Han är 4,5 år!! Men killarna kände sig skitsnygga och vad ska man säga. Det sitter inte i kläderna!

Hur gick det med lilla fröken då? Inga problem. Så fort jag tar fram kjol eller klänning är hon medgörlig som ett litet lamm. Gråten kom först när vi kom till hårdelen. Micke tvättade det igårkväll men tyvärr han hon somna innan det torkade. Ser ni framför er? Ett penntroll. Försökte kamma och blöta lite. Arghh!! Så när alla tre rödgråtna barn stog framför mig med anklagande ögon så fogade jag mig. Varför skulle det va så extra viktigt just idag? En bild ska väl spegla personlighet inte yta. Så penntrollet och twinsen hamnade till slut på dagis. Glada, nöjda och - personliga.

Själv hamnade jag lite i skymundan denna morgon och känner mig inte riktigt som någon fotomodell. Idag heller.

Det kapade kortet

Nä nu var det ju inte bara mitt kort som var kapat. Det var väl halva Sveriges befolknings. Iallafall den delen som råkar ha handlat med Handelsbankens kort i Spanien i somras.
Så nu står jag här kortlös med några 20-lappar i fickan och känner mig lite - halv. Och jämte mig sitter Micke som är själaglad över att vår ekonomi får chans att rehabilitera sig några dagar. Tills nytt kort anländer... lagom till lönen.

Kapat VISA

Hjälp! Mitt kort har blivit kapat.
Jag brukar inte ha ont av mycket. Snor någon min cykel så kan jag rycka på axlarna och tycka att det är trist men man ska inte gråta över spilld mjölk. Men det här känns creepy. När jag precis övervunnit mig själv och börjat handla över nätet (tänker på kortnr hit och dit). Då kapar någon mitt kort! I Barcelona. Jag kommer aldrig våga handla på kort längre. Jag får helt enkelt göra som min bror, en fossil från Juraperioden, och enbart använda cash. Han äger inte ens något VISA.

Men nu är kortet spärrat. Och i två delar. Ha, där fick ni!!!

Precis innan själva spärret av kortet hann jag dock med att shoppa en resa till Bulgarien. Lita på att jag kommer handla med kontanter där!

Jag håller med Ernst Hugo Järegård

Gissa om bilden är tagen före eller efter matchen?

Onsdagstankar

Isande kallt, svart som i en sotarr.. Nää, inte det minsta lockande. Inte ens med bra bok i öronlurarna. Ett varmt bad och en varm famn lockar mer. Jag tänker stanna inomhus ikväll!!! Inga tvivel.

Idag började jag lite grann förstå hur livet kommer te sig om några år. Slutade 16.00. Hämtade barnen, körd upp till gympan som började 16.30. Lämnade Jack och Love där, in med mig och Nea i bilen för att åka till ICA och köpa ingredienser till köttfärssås. Lagom klara på ICA för att åka upp och hämta killarna. In i bilen och hem för att fixa kvällsmat. Allas vår Micke var då hemma och hade satt igång pannorna på spisen innan vi hunnit få av oss ytterkläderna. Det var ett hungrigt gäng som satte sig runt matbordet och fullkomligt våldförde sig på parmesanosten som jag trodde ingen av dem skulle tycka om. Tre små möss hade satt i sig 1/3 av osten innan maten stod på bordet. Sen kom den stora råttan och tog resten.

Fast vad jag ville komma till är att jag är stum av beundran över alla föräldrar som har 2-3-4 aktiva barn som ska iväg på sina träningar. För att sen komma hem och göra läxor. Eller i vilken ordning man nu gör det. Läxor först? Hur som helst. Det vill till att få ihop tillvaron. UTAN att skapa stress runt barnen och sig själv. Som den tidsoptimist jag är så känns det som ett jätteprojekt att sy ihop ett liv med aktiva barn. Tur för mig att jag har en stark förmåga att se mellan fingrarna när det gäller husets lokala status. Lokalt som i tvättstugan (en trappa ner, lätt att förtränga), lokalt som i Neas garderob (behöver jag bara titta in i 1 gång/dag och det går fort), lokalt som i skafferiet (har jag tur behöver jag inte ens öppna det varje dag) och så vidare i all oändlighet.

Men jag börjar märka att en svag förändring är på gång. Jag mår lugnare i själen om jag har lite kontroll över tillvaron. Det har jag inte känt varit så noga innan. Det blir som det blir och allt ordnar sig. Gör först och tänk sen. I bästa fall. Det är svårt att medge men ärligt talat så känns det rätt bra med någon form av yttre synlig ordning. Faktiskt.
Micke kommer skratta när han läser det här och undra när jag har tänkt att börja leva efter detta nya koncept. Och den tidplanen är inte helt spikad än.

Dagens boktips

Micke vet vad han gör. Fick den här boken i födelsedagspresent. I Mp3 format. Så på med lurarna, mössan och jogginskorna och ut i kylan. Det är som meditation för min del. Inte själva joggingskorna. Men att lyssna på bok. De första kapitlen lovar stort. Hoppas det fortsätter så. Magi, parallella världar, mystik, öde och kärlek. Det är bara det som krävs för att få min totala uppmärksamhet. Inte mer än så.

Tidsoptimism forever

Tidsoptimismen är en vän. Eller fiende. Kan inte riktigt bestämma mig för vilket. För det råder ett fantastiskt lugn ganska länge. Ingen panik. Ingen stress. Tid finns i överskott. Just då iallfall. Det är väl den positiva sidan. Men man får å andra sidan sjuhelvetes bråttom i slutspurten.

Så här funkar logiken, för er som inte har fötts med tidsoptimism; Det tar ca 2 minuter att åka till simhallen. Så jag börjar åka iväg då. 2 minuter innan utsatt tid. Men så ska det spännas fast bälten, alla ska före det helst också intaga plats i bilen. Sen ska man dessutom parkera, spänna loss alla och ta sig den sista biten till fots med tre andra viljor som inte alls uppfattar själva bråttombiten. Här finns som tur är inga rödljus i stan. Det hade blivit min undergång.

Idag var det kalas kl 10.30. 10.00 hade vi inte påbörjat frukosten. Inte ens lämnat övervåningen. Men kl 10.35 var vi ändå på plats. Med frullen i halsgropen dock. SÅ lugnet innan kanske på något vis ändå äts upp av stressen de sista minutrarna. Det var väl det jag skulle komma till. Eller jag vet inte. I brist på bättre att skriva om. Borde inte lida brist på skrivämnen för helgen har varit bra. Och började så här; Lugn fredag med eftermiddagsfika i solsken.

Så här gött.

Traditionellt fredagsmys på kvällen. För 4 av 5. Eftersom Nea blev uppskickad för att sitta själv och tänka över sina synder på övervåningen. Efter en stund gick Micke upp. "Det är mysigt" säger Nea då. "Att sitta själv". Så den gåsen bet inte...

Lördag med långfrulle, fika hos mamma med brorsan, barnen och pappa. Go middag hos familjen Annorlunda som innefattar jack och loves stora idol Hugo och min största idol Johanna. Som jag tror med hundra procents säkerhet känner igen sig i tidoptimistlogiken. För att inte tala om resten av den omfattande familjen och övriga gäster som gjorde lördagkvällen mysig. Detta följt av en ödesdigert tröttögd morgon och så då barnkalas, middag hos mamma, handbollsmatch i Sporthallen och hem för sedvanlig söndagsprocedur. Ungefär samma som 80 % av sveriges befolkning, så jag besparar er detta.

Och det här var väl ändå rekordet av långtråkigt inlägg. Men har ni orkat ändå hit så ha en fin söndagkväll och en härlig vecka. Nu ska jag ta med mig en kopp te och tidning till sängs och vänta på att Micke kommer hem och drar matchrapporten för Elfsborgs match. Can´t wait... ;-)

Mora Träsk och vi

Arla morgonstund framför Mora Träsk. Let´s kör så det ryker!