Som den multimediala (!) familj vi är sitter vi jämte varandra med varsin dator i knät. Det är ju en slags gemenskap det också. Något snedvriden dock, men vi är ju iallafall i samma rum. Micke gör någon form av utbildning på sin maskin. Och jag sitter här och skriver om honom. Kul.
Har varit ute och gått runt stan men hur långt man än går så tar det inte mer än 40 minuter ändå. Så nu sitter jag här på ändan igen och funderar på grejjer jag kunde göra. Inte måste. Kunde. Det är skillnad. Men snart "kunde" jag ingenting längre för klockan är för mycket.
Loppisfynden är inte helt färdigmålade men ingen av oss hade lust att vänta på att det skulle bli klart så vi bar helt enkelt upp dem från källaren. Och sa till varandra att "vi ställer de bara här för att se hur det blir och målar klart sen". HA, vem tror vi att vi lurar? Vi vet båda två att ställt skåp står. Det lär inte flytta på sig i första taget. Och vi kommer snart vänja oss vid det halvfärdiga skåpet. Eller rättare sagt, snart är det ändå dags att möblera om och fixa runt så det där löser sig nog snart ändå.
Nästa projekt blir ett skrivbord. Ett gammalt ett med svarvade ben. Har ni något undanstoppat så säg till. Micke behöver ha mer att måla...
1 kommentar:
- Hej Nina.. Hörde talas om din blogg från du-vet-säkert-vem och hann googla en stund innan jag fann dig. Superkul att läsa om er, och va stor Nea har blivit. Hoppas att allt är bra med er. Och ja just de; GOD JUL! Kram lill-hänkan
Skicka en kommentar