Akuten tur och retur

Livet är tufft för små lillasystrar. Igår gick det vilt till hemma, alla tre busade och hoppade i kuddarna. Och det är precis här man kan se hur en lillasyster inte har någon som tanke på att vara just LILLAsyster. För det finns inget som hon inte också kan klara. Gränsen är inte direkt knivskarp mellan stor och liten i hennes värld. Hon ska vara mitt i och göra samma. Samma av allt.

Så, mitt i allt gapskratt trillar hon och gör illa sig i handleden. Och får jätteont. Handen ser misstänkt sned ut. Jag och liten tapper Nea åkte inte till akuten i Borås, träffar en läkare som konstaterar handled ur led. Drar den till rätta och den lilla lilla smulan hamnar i någon slags tacksamhetslycka och charmade sen brallorna av alla i väntrummet innan vi fick åka hem igen. Är så himla glad över att hon slapp gips. Love var nästan precis lika gammal när han fick sin arm gipsad. (Det var det året när han hade RS-virus, lunginflammation, brände hela handflatan och toppade med en bruten arm.)

Micke stannade hemma med Zlatan och Svensson och körde skotträning på övervåningens fotbollsplan.

Före armledsincidenten. Happy, happy.