Tokstädade halva natten. Resten av halvan var Nea ledsen, förkyld och kunde inte komma till ro. Så jag, Jack och Nea delade säng inatt. Micke låg ute vid tv:n och Love i sitt rum. Det är spännande att se vilka konstellationer det blir under natten. Även om vi är väldigt förskonade från spring i sovrummet.
Jag var hur som helst allt annat än pigg i morse. Micke började tidigt så jag genomförde mission impossible att få iväg alla tre till dagis i tid. Och mycket riktigt. Klockan halv åtta var alla utanför dörren och på väg. Men vilken röra. Jack och Love med varsin mugg med frukostpuffar (muta). Med dessa skulle de förska samsas om att stå på ståbrädan båda två. Redan där kan man ana trubbel. Det är inte alltid lätt att samsas om såna banala saker som en ståbräda. Det blev bråk hela vägen till dagis. Grattis till mig att det inte är allt för långt dit...
Love fick, som grädde på moset, århundradets utbrott när han tappade alla puffar på trottoaren och inte fick plocka upp dem. Så jag hade en tokskrikande kille med mig in på dagis. Så sur och tvär att han vägrade sätta sig vid frukostbordet. När jag lämnat Nea tjuvtittade jag in på killarnas avdelning. Och mycket riktigt, där stog han, vid sidan och blängde på de andra som åt. Det är min kille det. Sur som ättika.
Men så är det , ibland vaknar man med fel fot före som de säger i Norge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar