Happy Friday

Har så lite batteri kvar. Och ingen sladd hemma. Så jag tar fredag och stänger av den här lilla vita lådan nu för att prata lite hela meningar med mannen i mitt liv istället. Som jag hör och häpna har lagat en riktig middag till ikväll. Han sitter fortfarande och skakar av chocken, medans jag mer känner mig som Moder Teresa som gjort världen till ett lite bättre ställe.

Så alltså, som en liten kort sammafattning av den här veckans försök till nystart i livet så är det mesta fortfarande på drömstadiet. Men några grejjer har jag fixat. Och det är jag skitnöjd med!! Jag har lagat mat iallafall en gång den här veckan. Ätit lagad mat ett flertal gånger, vilket innebär att andra har lagat mat till mig. Igår hade vi tjejmiddag hos Mia och det var som vanligt supergott, jättemysigt och sent innan jag tog cykeln hem i snöblasket. Vi avhandlade i vanlig ordning en rad viktigheter och en rad oviktigheter och gick igenom alla kort från Mia och Peters bröllop i augusti. Och precis som vanligt satt jag och Linda där och var lika ogifta som vi brukar. Men någon ska ju vara det också.

Jag har även tagit tag i mitt begynnande åldrande och investerat i en gedigen samling fina flaskor med dundercremer. För första gången i mitt liv. Så det var väl också på tiden. No more Nivea. Hur det har gått på avdelningen - no more sötsaker - tänker jag inte ens berätta. För det gick snett redan andra dagen. Redan klockan 9 hoppade första godisbiten in i munnen. Och då är ju dagen redan förstörd och man kan lika gärna frossa. Helt vanlig Ninalogik. Dagarna då det går åt h.... redan klockan 9 är på tok för många. Men jag har haft en toppenvecka för övrigt så jag tänker inte hänga upp mig på sånt trams.

Idag har jag haft en riktig mysdag med barnen. Först öppna förskolan som är succé i mina barns ögon. Mina med. Sen middag hos mamma med pappa, brorsan och hans barn och kompisar till dem. Sen stan med Love och Jack på jakt efter födelsedagspresenter till helgens tre (!) kalas. Därefter hem och byta barn, tog med mig Nea till ICA och handlade kvällsmat.

Och det som gör mig så jäkla glad just nu är att det är fredag och att vi har en hel härlig helg framför oss. Igen.

Te, brasa och IKEA

Har precis vaknat upp jämte Jack. Vi låg och pratade lite viktigheter innan han somnade. Om hur mycket skidor vi ska åka i vinter, att man inte får kasta hårda snöbollar, att man kan använda morot för att göra snögubbens näsa och att pappa också har en Ferarri-rumpa. Sen somnade Jack och sen somnade jag. Det är så jäkla mysigt att somna jämte en gosig liten unge. Men klockan är bara åtta och jag kan inte gå och lägga mig åtta!! Så Micke kom och väckte mig, dessutom hade han gjort te och tänt en brasa. Så det kändes inte alltför svårt att kliva ur sängen och över i soffan :-)

Så här sitter vi nu och ugglar och det är också rätt mysigt. På TV är det "Rakt på med K-G Bergström" som intervjuar Ingvar Kamprad. Undrar just vad han tänkte när han startade IKEA. Undrar om han kunde föreställa sig att han skulle finnas i 44 länder och göra en katalog i 168 miljoner ex år 2008? Lite av den driftigheten hitåt tack. Men idag har jag ju i och för sig tvättat. Bara en sån sak. Kanske inte helt i paritet med IKEA i 44 länder. Men det för min vardag framåt och det känns driftigt så det räcker för idag.

Snart läggdags

Vilken start på veckan. Vintertid är ju ett stort trams för familjer med småbarn. Vuxna tycker att yes vad toppen med en extra timme. Men vad händer med 3- och 1-åringar? De vaknar klockan 5.15 på måndagmorgonen och vill upp och äta frukost. De har hunnit bråka och bryta ihop 5 gånger innan klockan orkat fram till 6.30.
Klockan 7.30 lämnade jag den osedvanligt pigga skaran barn ihop med den inte lika pigga pappan som börjar sitt novemberlov idag. Detta firade de in genom att åka till Dammen i skogen och grilla korv och meta ihop med Jesper, Stella, Hans och Vendela.
Jag jobbade. Klart. Sen gick jag hem och packade in den fortfarande pigga barnaskaran och åkte upp till pappa, alltså morfar och kollade in hans klockverkstad, hans modellflygplan och hans gamla fotoalbum. Morfar bjöd på banan med riven chocklad, en måndag. Jaja, man släpper lätt på sina principer när man blir pensionär. Kan aldrig tänka mig att jag fick chocklad en måndag när jag var 2 eller 3... Sen rev de ner morfars dörrklocka och så åkte vi hem.

Kvällsmat varvat med lite slagsmål brorsorna emellan. Ett bad och Jack tittar på sig själv i spegeln och undrar "vad är det för en liten Ferarrirumpa?". (Hm, var kom den ifrån...?)

Tandborstning och så sammanbrott över pyjamasshortsen som är i tvätten, läste djurboken och funderade på vad elefanterna gör när det regnar och att de väger minst 11,1 kg.
Micke bastade och kallbadade med Brorsson. Sen gick jag en halvlång promenad i regnet. Och nu kollar vi det oändligt roliga Boston Teaparty.
Gonatt, vi hörs imorgon.

Ny måndag, nya drömmar, nytt liv

Vänner, glöm inte att det är måndag. Måndagar = nytt liv. Sist höll det i 10 dagar. Den här gången tänkte jag slå mig själv med häpnad. Här ska icke vältras i godis och annat onyttigt. Här ska vältras i mat. Men den stora grejjen den här måndagen är väl att jag för hundrafemtionende gången lovar mig själv och Micke att jag ska bli den ultimata köksdrömmen. Jag ska sväva runt där mellan plattorna och kylskåpet och slänga ihop middagar till big family. Oavsett om det bara finns saltgurka, ketchup och bananer hemma. Jag ska fan bli en matlagare.

Och jag ska diska undan under tiden. Och jag ska vara glad jämt och jag ska inte låta bli att lägga tillbaka var sak på sin plats. Och jag ska inte ha alla skor framme samtidigt. Och jag ska avsluta alla påbörjade projekt. Vilka är för jäkla många just nu. Fast mest existerar de i mitt huvud tack och lov. Men jag ska sy klart små madrassgrejjer till förvaringslådorna i hallen. Sätta upp alla tavlor jag fyndat i min brors bagage på väg till soptippen, på loppisar och IKEA (de som inte åkte tillbaka i returen efter senaste IKEA-vändan). Sätta upp tidningshyllorna som jag skruvade ner häromkvällen. Sy klart nya gardiner. Sy klart alla hundra kuddfodral jag köpt tyg till. Måla om en byrå och möblera om Neas rum. Rensa på vinden och köra upp allt till sophålan. Rensa i köket - en förutsättning för att jag ska kunna sväva fram mellan plattor och kylskåp utan att tappa besinningen där emellan.

Så nu jäklar är det måndag - igen.

Och med detta ganska meningslösa inlägg vill jag bara säga;
Drömmar är ofta det skönaste i livet och den som inte kan drömma och vars själ inte drömmer sig bort i fjärran, han kan inte heller bli något stort.

Sophålan - ett underskattat vardagsnöje

Slutade tidigt idag och hämtade tre piggelinbarn på dagis vid halv ett. Åkte hem och tog på "jobbarkläder" och arbetshandskar och tog sen hand om all skit som förflyttats från källaren till garaget. Jack och Love gjorde en föredömlig insats och var väldigt nöjda med vilka starka "jobbarkillar" de var. Mamma kom också förbi och gjorde ett rejält handtag bland skräpet. Först åkte hon en vända, sen åkte jag och killarna, först till ICA för att panta tiotuen burkar och sen till tippen för att slänga allt från tjock-tvn till gamla tegelstenar och trasiga leksaker. De bar och bar och kastade och kastade och frågade och frågade och att ha dem med till tippen är betydligt roligare än att åka själv. Sen åkte vi hem och gjorde våfflor som vi bjöd mormor och morfar på. Det är man värd efter timmars slit i ett stinkande garage. Ni skulle förresten se spindlarna som bor där, i stinket. De är stora som dasslock och väser högt.

Lekte lite i kuddhögen. Jack och Love leker fiskare och gädda. En är gädda och den andre står i soffan och försöker dra upp "gäddan" och säger saker som "det är nåt stort på gång" eller "kolla, den väger 11,1 kg". Nea förvånade alla genom att gå och bajsa själv på pottan. Tänk den dagen även hon slutar med blöja. Vi har redan i och med Jack och Love slutat reducerat sopberget med 80%. Det är helt tokigt vad sällan vi behöver köpa blöjor nuförtiden. Innan gjorde vi åt minst 18 blöjor/dag.

M kom hem från jobbet, körde lite skotträning på övervåningen och åkte sen och spelade biljard med Brorsson. Därefter följde daglig procedur; bad, lite Pippi på tv, tandborstning, saga och läggdags. I med en tvätt, och på med en kanna te och nuuuu ska jag inte göra ett endaste röjj till utan sitta på min plattrumpa och tigga till mig lite axelmassage från biljardkillen som sitter i soffan och äter kycklingklubbor just nu.

Och där gick vi i mål för dagen. Sov gott alla. Vi hörs imorgon.

Akuten tur och retur

Livet är tufft för små lillasystrar. Igår gick det vilt till hemma, alla tre busade och hoppade i kuddarna. Och det är precis här man kan se hur en lillasyster inte har någon som tanke på att vara just LILLAsyster. För det finns inget som hon inte också kan klara. Gränsen är inte direkt knivskarp mellan stor och liten i hennes värld. Hon ska vara mitt i och göra samma. Samma av allt.

Så, mitt i allt gapskratt trillar hon och gör illa sig i handleden. Och får jätteont. Handen ser misstänkt sned ut. Jag och liten tapper Nea åkte inte till akuten i Borås, träffar en läkare som konstaterar handled ur led. Drar den till rätta och den lilla lilla smulan hamnar i någon slags tacksamhetslycka och charmade sen brallorna av alla i väntrummet innan vi fick åka hem igen. Är så himla glad över att hon slapp gips. Love var nästan precis lika gammal när han fick sin arm gipsad. (Det var det året när han hade RS-virus, lunginflammation, brände hela handflatan och toppade med en bruten arm.)

Micke stannade hemma med Zlatan och Svensson och körde skotträning på övervåningens fotbollsplan.

Före armledsincidenten. Happy, happy.

Kvällens källarröjj i bilder...

Vi har ett kanonsystem i källaren. Tryck in prylar i diverse tomrum där plats finnes. Källaren är ju inte hur stor som helst så därför blir ju då sökområdet ändå relativt begränsat när något eventuellt måste plockas fram. En liten hang-up jag inte brukar tänka på alls faktiskt.

Men, efter 6 dagar i sjuksäng finns det rätt gott om överskottsenergi i kroppen, så...

Hit går det alltid fort. Ut med allt. Sen kommer svackan och man hamnar i förnekelsefasen, vill helst av allt släcka, stänga dörren och gå och sätta sig i soffan och hoppas att det ordnat upp sig tills imorgon. Vilket det sällan gör.

Den här bilden imponerar väl inte på någon människa alls överhuvudtaget. Utom på mig själv. För jag gjorde klart. Jag började inga som helst andra projekt under tiden utan gjorde klart. Till the bitter end.
Källaren är fortfarande inte vitglänsande, den är inte felfri, mattan är trasig och Roy hänger på sné. Men den är fjorton fyllda ICA-kassar tommare. Bara en sån sak.

Sjuk

Man ska inte börja nya liv. Bättre att hålla sig på den trygga vägen. Se hur det gick... Jag började leva nyttigt igår. Idag är jag sjuk med feber och ont i hela kroppen.

Så tyvärr alla fina superläsare, mer än så här blir det inte idag.

Nya liv börjar på måndagar

Nya liv börjar alltid på måndagar. Och slutar i bästa fall på onsdagen. I värsta fall redan på måndagkvällen. Jag går ut hårt med vindruvor till kaffet. No more chokladkaka. Inte just idag iallafall.

Bildbevis.

H-borg eller Las Vegas?

Erkänn, ni tycker jag är helt galen. Helsingborg? Varför inte Palma, Las Vegas, Köpenhamn eller ett slott i Värmland? Helt enkelt eftersom jag inte kan tänka mig något mysigare än en stuga i Helsinborg för tillfället. Totalt isolerad från omvärlden.

Eventuellt är det en efterkonstruktion eftersom det är det enda alternativet nu när vi har lagt hela statskassan på att gräva upp trädgården. Men hur som helst, nu när vi har släppt bomben för barnen (som inte alls tog det som en bomb såklart utan istället var supernöjda med att få åka i mormors bil) så känns det bara jätteskönt att åka.

Jag har aldrig aldrig känt mig mer som urtypen för en hålögd småbarnsförälder än nu. Detta kommer göra under.

Skåne på gång

Vi har gjort det igen. Bestämt oss innan det är försent. Det blev Helsingborg.

Så förutom viss packning och instruktioner med farmor och mormor så är vi i princip klara för att åka. Den tuffaste biten blir nog att utbilda dem på fjärrkontrollerna till tvn och dvdn. Alternativet är att låta tv:n stå på hela helgen. Men det känns inte som någon vettig lösning. Vi får väl sätta lappar och pilar.
Resten löser de nog galant. Det finns inga problem som inte går att lösa med glass och chokladpengar.

Livet är tillbaka

Skönt när såna där dagar är över.

Ville bara säga det.

Inget muntert inlägg...

Varför gick jag ens upp ur sängen idag??? Eventuellt för att barnen skulle till dagis och jag till jobbet. Troligen hade det varit bättre om vi stannat hemma allihop.
Idag var det korttagning på dagis. Vilka tror ni vägrade vara med på bild? Grattis till mig för det var mina barn. Alla tre. När jag lämnat dem för att gå och jobba klängde sig två av tre fast vid mina ben krampaktigt och skrek så mina öron trillade av. För de måste ju överrösta varandra. Jag gick. De skrek.

Men inte nog med det! Bilen är sönder och kostar 15 000 kr att laga. Ska jag vara glad för att det inte kostar 25 000 eller ledsen över att det inte kostade 2 000 kr. Livscoacherna säger alltid att man har två val. Och det är ju sant. Tänk positivt eller negativt. Egentligen är ju valet ganska enkelt.

Men skit är vad det är.

Nu funderar jag allvarligt på att sälja huset, flytta ut i en stuga i skogen och leva på självhushåll. Ingen bil. Ingen korttagning på dagis. Bara fågelkvitter och potatisland.

Men som man alltid ska säga till sig själv. Det kunde varit värre. Och det är klart att det kunde. Det här är ju I-landsproblem så det skriker om det. Inte ens det. Det är inga problem alls. För vem bryr sig om dagiskorten? Och en bil?

Men skit är det ändå.

En alldeles egen helg.

Jaja, vid det här laget har ni väl full koll på att vi lider av en smula beslutsamhetsångest. Men den här gången har vi överrumplat oss själva. På fredag ska vi åka bort. Utan barnen. Och vi har redan, alltså eoner av tid i förväg, bestämt vart. Det blir Helsingborg.

Helt ärligt så längtar jag halvt ihjäl mig efter en helt ansvarslös helg ihop med M. Å andra sidan så har jag redan nu ångest över att åka ifrån alla barn. Hur tramsig får man lov att vara utan att få på moppo??? Den bästa mormorn ska vara själv med alla tre småfisar natten mellan fredag och lördag. Och det är väl kanske där skon klämmer. Just för tillfället finns det inget som heter "sova en hel natt" i det här huset. Killarna lever rullan och häromnatten skrek Jack som en galning, mitt i natten, för att han inte hade "rätt" pyjamas på sig. Alltså, vem med vettet i behåll ödslar en halvtimmes nattsömn över fel pyjamas? Förutom vår son?

Missförstå mig inte nu, jag har världens finaste barn. Riktiga änglar. Men ibland är vingarna mer svarta än vita. Så är det bara. Så för att göra det här blabla-inlägget hyfsat kort så kan man säga så här; jag vill väldigt gärna åka iväg men jag är som den dramatiska mamma jag ibland kan vara, orolig för att de ska bryta ihop när jag inte finns tillgänglig och få men för livet. Tramsigt från början till slut. Men tyvärr sant.
Kanske är jag också lite orolig för att även min mamma ska få men för livet. Hur går det för henne att hantera två skrikande banditer mitt i natten. Som tur är så är lillasyster stabil och cool. Men så är hon ju tjej också... såatt...

Second hand-söndag

Söndagar är perfekta second hand-dagar. Man tar bilen, travar in barn och vänner i densamma och åker runt på diverse loppisar för att se om man eventuellt kan hitta mer skräp att fylla hemmet med. Idag fyndade jag endast en tavelram för 20 kr. Regeln, en sak in - en sak ut, är fin men har inte fått fäste i min hjärna (som för övrigt är tillverkad i teflon) än. Vad ska jag slänga? Räknas ett par trasiga strumpor, eller måste det nödvändigtvis vara en annan ram?

Efter loppisrundan så åkte M och killarna till ridhuset för att kolla hästar. Det var stängt så istället blev det en sväng till Vistafallet för att kolla fiskar. Surprise! Sen slog Sverige till och gav oss några timmar sol och blå himmel. Gick och pysslade i trädgården, hoppade i lövhögen, drack kaffe ute och jagade mask.

Stora lövhögen och lilla Nea

Efter detta packade vi in oss i bilen igen och åkte till mormor´n som bjöd på pannkakskvällsmat. Och den avslutningen kunde inte passat bättre på en mysig helg utan stress och press. Ibland känns livet med tre små små barn ganska jobbigt. Men ibland känns det som ett glidarliv. Inga träningar eller aktiviteter som styr. Bara vi och det vi känner för att göra för stunden. Ungefär så...

Nu - sofftime.

Coola trion på väg till mormor och morfar och hundra tusen pannkakor.

Breaking news!

Breaking news! Vi har tittat klart på en hel film - utan att somna. Och vi är fortfarande vakna en kvart efter att filmen är slut.

För övrigt har dagen varit solig. Em-kaffet serverades i trädgården, farmor kom med bullar. Mormor med äpplekaka och vaniljsås. Vi bidrog med kaffe och ett gäng kravallungar.

Som ni ser har gräset börjat gro där vi grävt upp, inte så man kan gå på det men ändå... Däremot lyser gatstenarna och asfalten med sin frånvaro. Gruset, som är för jäkla grusigt faktiskt, märks desto mer. Inte förrän i vår ska vi lägga dit finstenarna så det är bara att vänja sig vid sandens ständiga närvaro i huset. Faktiskt överallt i huset, eftersom ingen mer än möjligtvis M har vett nog att ta av sig skorna inomhus.

Efter kaffet hittade vi världens längsta mask. Nea jagade masken runt trädgården och sen packade jag in barnaskaran i bilen och åkte bort till fam Friberg och fick lite till kaffe i solen. Åkte några jobbärenden innan det var dags för hemfärd och fredagsfest.
Dagens roliga kom från barnen som har ett fantastiskt sätt att sköta sina toalettbestyr på. Varför bajsa ensam när man kan bajsa i klunga? Alla tre stängde in sig på toaletten samtidigt. Jack och Love står med blöja och läser i en och samma fisketidning. Nea sitter på pottan. Trippelbajs - ett rent nöje.

Med detta bajssnack säger jag nu tack och hej och godnatt. Syns imorgon.

Ensam på kontoret - med en spindel!!

På em var kontoret tomt så när som på mig och om ni visste hur ensamt det känns. Kände mig lite som killen i "Ensam hemma".

- Jag har druckit kaffe och ätit en glass jag hittade i frysen.
- Jag har inte ätit upp det godis som Sussi handlat till kundmötena nästa vecka.
- Men framförallt har jag fångat världens största spindel under en kastrull. Kastrullen syns nere i bildens högra hörn och står mellan min och Patriks plats. Just nu sitter jag och stirrar på kastrullen och väntar på att den ska börja röra på sig. Förstår ni hur skitstor den där ludna grejjen är?

Spindeljakten är över. Fångad under en kastrull (längst ner till höger i bild...)