Compact sleeping

Micke, om du kryper ner i höger hörns fotända så tar jag vänster.
Sov gott...

Ensam hemma

Idag har jag:

Ätit en näringsrik frukost...

...och kollat på elden.

Tid, tid, tid...

Jag är en tidsoptimist i sann bemärkelse. Hämtade barnen vid halv fyra idag. Hade varit förutseende och packat ner skridskogrejjerna med hopp om tur till sjön. Jack och Love blir eld och lågor och klär på sig i rekordfart. Går till nästa avdelning för att hämta lilla fröken också. Inte fullt lika pigg. Faktiskt ganska supertrött. Hon ligger och sover i soffan. Hm, två toppade hockeykillar och en nertaggad brutta. Den ekvationen är ingen baggis. Men 3 mot 1 vinner så det blir skridskor på sjön - ändå. Nea är ilsken hela tiden, killarna jätteglada.

Åker en stund, sen ringer farmor och farfar och undrar om vi snart är hemma. De längtar efter småfisarna och vill gärna träffas. Står utanför vårt hus. Vi packar raskt (!) ihop oss och åker hem, klockan är fem. I bilen kommer Love på att jag har lovat dem att vi skulle baka muffins idag varvid jag bums drar igång ett muffinsbak men kommer samtidigt på att vi måste ha någon form av kvällsmat också och börjar skala potatis mitt i baket. Och så på med lite kaffe. Och röjja undan det värsta i omgivningen. Barnen är hungriga och våldför sig på smeten så fort jag vänder ryggen till. Någonstans här inser min svärmor att det är bäst att gripa in för att det inte ska gå helt överstyr. Känner mig väldigt tacksam för det och undrar i mitt stilla sinne varför det oftast alltid är så här det slutar. Tusen projekt på samma gång, helst i omöjliga kombos. Men med lite hjälp blev det både kvällsmat till oss och muffins och kaffe till farmor och farfar.

Ska gå raka vägen till sängen nu. La mig sent och vaknade tidigt, ungefär runt halv fyra inatt av en liten Early bird som ville upp och kolla tv. Dessutom hade pannan stannat mitt i natta så Mike var tvungen att gå upp och dra igång den. Tillbringade sen resten av natten i en minimal Klippansoffa liggandes sked med lilla fröken Ilsken. Inte mycket sömn att prata om där inte. Hade annars en jättemysig kväll igår med trevlig sällskap, god mat och mycket prat om kärlek, liv och död. Sånt ger enormt med energi i vanliga fall. Och det gjorde det även igår. Men jag missade nog bara var i kroppen det lagrade sig för just nu känner jag mig mest som en - äh kommer inte ens på vad det kan va. Något gammalt, blekt, trött och tomt. Men lite sömn nu så är jag som ny imorron. Promise!

Nördar

Bosse Bildoktorn och Knut Knutsson på samma kvadratmeter. Fantastiskt roligt. Jag älskar folk som brinner för något. Det blir så härligt nördiga. Därför älskar jag dig Mike!

Massa musik!

Idag har jag fått massor av go musikinspiration som ett brev på posten. Tack tack C :-)
Jag återgäldar vederbörande med följande morgonstory. För jag vet att det gör att han känner att hans fru är ett under av ordning i jämförelse med mig. Annars är det eventuellt inte många mer än jag som tangerar hennes prestationer... ;-)

Mike åkte hemifrån med mina husnycklar. Kunde alltså inte låsa huset. Åkte och lämnade barnen på dagis. Ringde mamma och bad henne plocka fram extranyckeln. Körde upp till henne och hämtade dem. Lite lagom stressad men nöjd över att ha löst problemet sätter jag mig i bilen - och åker förbi huset utan en tanke på varför jag just för 2 minuter sen har hämtat extranyckeln. Väl på jobbet parkerar jag bilen. Kollar ner i knät och undrar vad det är för något som ligger där? Men oj, nyckeln. Bara att backa ut bilen och åka hem och låsa. Det är så ONÖDIGT som någon i min omedelbara närhet skulle uttrycka sig. När han inte hör kan jag eventuellt hålla med. Lite.

Bullar och Iphonar

Just nu bakar jag inte bullar. Det gjorde vi häromdagen. Jag och tre bagarungar. Jäklar vilken diciplin dessa små ugglor kan uppbringa om de bara brinner för något. Och just denna gång brann de för bullarna. En stund iallafall. En diskade, en vispade, en penslade.
Min favoritfärg just nu är nog bull-ljusbrun. Det är väl det jag försöker återge här men det funkar dåligt.
Det gör även mitt försök att få ordning på min splångans nya Iphone. Det står retfullt tydligt för mig att jag sparat vartenda nummer i min gamla telefon inte på SIM-kortet som man tydligen ska göra. Är det sånt man bara vet? Jag har ett väldigt kort förflutet ihop med mobiltelefoner. Fram tills för ett år sen (när jag bytte jobb) delade jag och Mike på en föråldrad stackare. Varken jag eller M använde den speciellt ofta. Så ni får förstå. Det här är ett jätteprojekt för mig. Inga nummer och bilderna kom inte heller över. Men det gör de kanske inte. Nä, borde väl sluta vika ut mina brister och inkompetenser här offentligt.

Men hur fan får man den att funka???

Långkalsongens lov

Yä, vi är tebaks. Familjen noppiga tighta trikåer har gjort comeback den också. 5 stycken i samma snajdiga outfit. Helgen har gått i långkalsongens tecken. Till skillnad från förra helgen som var fantastiskt rolig men en smula rund så har detta varit en helg med mycket sunda inslag. Eller om jag tänker efter...
Lördag:
- Fm-långfika hos brorsan: Bullar, kakor, kaffe.
- Skidåkning på golfbanan: kakor, varm saft,
- Em-fika hos grannarna; glass, kaka och kaffe.
- Rejäla mängder lördagsgodis.

Söndag:
- Kör igång med 11-fika; bulle, kaka och kaffe.
- Lunch såklart följt av efterrätt; glass och kaffe.
- Kvällsmat såklart följt av lite rester från lördagsgodiset...

Allt är relativt. Men mellan alla fikor har vi varit ute massor. På längdskidor, stjärtlappar och snowräjsrar. Ingen alkoholhalt högre än cider på 0,7%. Ja, det duger.

Karin, Jonas, Ella och Ruth har varit här hela dagen idag. Tur vi känner varandra väl för gissa min dagens outfit – noppriga craft.

Comebacken kommer ibland väldigt snabbt...

Usch, jag saknar det här. Det är något med hela berättargrejjen jag gillar. Läste någonstans att någon bloggade och samtidigt lärde känna sig själv. Det finns förmodligen både andra och effektivare sätt att göra det på, som inte kräver något utrymme i offentligheten. Men det är helt klart en tanke. För varje rad jag skriver så måste jag ändå tänka efter; Hur tänkte jag då, hur kändes det, vad gjorde jag då osv. Och plötsligt får man lite perspektiv. Ett bra perspektiv i all hets från morgnar med lämning av en ambulerande cirkus till jobbet med - ja en ungefär lika ambulerande cirkus till hämtning och resten av hela alltihopa - livet.
Jag kan inte rå för det men jag gillar hela bloggrejjjen. Att få så fritt tillträde till andra människors ord och liv. Jag gillar att läsa det någon annan har skrivit. Någon annans tankar. Jag är nyfiken på någon annans tankar, uppfattningar och åsikter. Det är ju kul! Intressant. Oavsett om det innehåller världspolitik eller vardagspolitik på hemnivå.
Så ja, jag kommer väl hänga här lite då och då ändå.