Mitt i veckan igen. Hur gick det till. Igår var det ju lördag.
Min bror Urban och hans son Simon var här i helgen, alltså hängde vi i en hel del i parken i lördags. Under tiden hade Micke stenhårt arbetsläger i trädgården men lyckades även håva in en bit nybakad äppelpaj och kaffe i solen på Jenny och Anders trappa. Har jag sagt förr att vi har stans bästa grannar?
Inflyttningsfest hos Jesper och Matilda på lördagkvällen. Och söndagen började då som man kan ana. Med huvudvärk, torr mun och lite lätt yrsel. Men det är inget man kan ta hänsyn till med tre kravallungar i huset och en obakis man. Så dagen gick trots detta i hundraåtti med korvgrill och friluftsliv i skogen och dammen.
Sen vidare på Stellas 1-årskalas, efter det in med alla fotbollsfansen i bilen och iväg och kolla på Mickepappan som spelade någon form av semifinalmatch. Förlust tyvärr men kul att se ändå. Och söndagskvällen toppades så med en storshopping på ICA. Sen höll jag på att falla död ner. Fortfarande med en lätt touch av yrsel.
Men nu är det onsdag och två av tre barn ligger hemma i feber. Lillsyrran är på dagis och M hemma med killarna.
Och jag fortsätter fundera på mitt (förmodligen allas) stora vardagsmysterium. Kommer man någonsin i kapp? Med sig själv, sitt hem, sin familj, sitt liv. För fortfarande består dygnet bara av ynka 24 skitsnabba timmar.
Någon som vet hur man gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar