En risig rapport

Jag har fått någon kommentar då och då om att livet verkar så rosenskimrande enkelt i det Dowerska huset. Om man ska tro allt man läser här på le blog. Så är det ju många gånger. De flesta dagar. Det är sant. Men andra - som idag, är det gott om dis även här. Känner mig hopplöst...öh. Kommer inte ens på ett passande ord, det är illa.

Det är trött, tomt och fundersamt. Extra påtagligt nu när det yngre livfulla folket precis gått till sängs. Får lite uppåttjack av att träffa dem. Så mycket att jag sitter med ett stort fånigt leende i bilen när jag närmar mig dagis. Vet att Micke är där och hämtar barnen. Det är som om resten av dagen sopas undan bara av att se dem. En fin känsla som jag är så jäkla glad över att jag får känna. Att vi faktiskt fick de där tre kravallungarna till slut. Det är stort.

Så i väntan på att dessa små vitamininjektioner ska vakna imorgon bitti igen och fylla mig med sin energi går jag och lägger mig med en kopp te och en bok i världsklass och hoppas att gnistan kommer tillbaka fortare än kvickt. Ska också stanna till och tanka lite energi hos min bättre hälft som har haft tålamod som en ängel med mig ikväll ;-)

My fabulous matvanor

Från 18.00 - 23.00

1 smörgåstårtebit - check
4 stora tuggor i smyg på kladdkakan i kylskåpet - check
1 KitKat - check
3 nävar sega popcorn, troligen från fredagsmyset - check
5 nävar ostbågar, från ovan mys - check
1 knäckemacka - check
2 koppar te - check
1 banan - check

Fint att slippa lägga sig på tom mage. Sover så dåligt då.

Arga tanten

Igår gick vi förbi tidernas största hundskit. Äkta bajs mitt på vår trottoar. Stor, rykande och... skitstor. Den låg där och - pyrde. Alla cylindrar startade på autoturbo! Vem i hela världen lämnar en sådan efter sig? Märkte inte husse eller matte vad som hände? Var påsarna slut? Hämnas de på något? Ligger de och lurpassar några buskar bort och skrattar när våra barn cyklar i det? Förra veckan fick jag tvätta hundbajs 3 gånger på 2 dagar!!!! En gång från vagnen, en gång från hela Jacks cykel och en tredje gång från ett par skor. Ett jävla skitgöra. Hur svårt kan det vara? Vad är grejjen? Hur gör de hemma? Går på toaletten och glömmer spola. Mockar aldrig rent?

Med detta i åtanke ska jag nu göra en tidig entré i bädden. Ihop med Berlinerpopplarna, en bok. Och Micke - min världsbästa kille. Eller vad kallar man någon som man varit ihop med sen tidernas begynnelse, har tre barn, hus och stora lån ihop med men utan förlovnings och giftasringar? Kille, sambo, pappan till min barn, pojkvän..? Fin är han iallafall. Och akut intolerant mot hundbajs.

Dirty dancing

I nästa liv ska jag bli sjukt bra på att dansa. I det här livet nöjer jag mig med att kolla på andra som är sjukt bra på att dansa. Just nu är det Dirty Dancing på tv. "This is your dance space, this i my dance space"... och lite hungry eyes i rosa trikåer med prickar på. Kvalitetsfilm :-)
Den där platta magen ska bli min tänker jag och stoppar målmedvetet en smågodis till i munnen.

Hela kvällen har gått i ett enda stort osundhetets rus. En kollektiv idétorka på kvällsmat slutade med pizza hos grannar ihop med flera grannar. Diskussionerna har gått höga och vi har gjort en högklassig avhandling av skolväsendet. Jag skulle behöva fylla både kommun, regering och tidningar med insändare känner jag. Av det argare slaget. Känner mig lite skrajsen över allt man ska deala med när barnen blir "stora", när det största problemet för oss just nu är att de vill äta lördagsgodis på fredagar. Små barn små bekymmer, stora barn... ja, det ligger nog ett uns sanning där.

Jag har skrivit åtskilliga mejl till både regering och kommun tidigare och har alltid, även om det dröjt länge och åtföljts av ett svar typ "du är ärende nummer 14 568 och behandlas så fort det går...", fått svar. Men problemet är att vi pratar helt olika typer av språk. Politik och verklighet är två helt skilda världar. Tyvärr, det borde ju varit väldigt samma kan man tycka.

Men äh, nu ska Patrick öva hopp med Baby så jag lämnar ovan punkter att gro i hjärnan innan jag släpper loss dem helt och hållet.

Barnen sover, Micke tar kvällsbadet i grannbaljan och jag sitter här och formulerar mejl till Vita huset. Fredagkväll i harmoni :-)

Det var det här med impulsiviteten...

Jag har svårt för att låsa mig vid en enda lösning. Att skruva upp tv:n på väggen kändes skitjobbigt. Det är inte bara att flytta runt en uppskruvad tv hur som helst. Det inser t o m jag. Därför kändes det jobbigt.
Men idag kl 19.30 kände jag att vi måste möblera om. NU! Oavsett fastskruvad tv. Så det gjorde vi. Först gick det jättebra. Soffan och matbordet bytte rum och plats med varandra. Sen började allt gå lite knackigt. Fanns ingen riktig plats för tv:n. Fanns ingen riktigt bra plats för egentligen något alls. Så alternativet var; köp helt nytt eller ställ tillbaks.

Så nu sitter vi här på precis samma ställe som igår. Soffan är tebaks och bordet likaså.
Leve impulsiviteten!

Freedom and kingdom

Gick in på jobbet kl 07 imorse och lämnade regn och mul bakom mig. Kom ut från jobbet kl 16.30 och möttes av 25° värme. Vad exakt hände? Någon som vet som såg det?

Dagis stängt idag. Micke drog en riktig vinstlott med ledig dag ihop med både barn och sol. Jag å andra sidan drog en vinstlott som fick ta över hela härligheten när jag kom hem. Stekte ett stadigt berg pannkakor och drog till skogs. Åt kvällsmat på första parkett, klättrade i skithöga berg, smög på gigantiska kräftor, fångade hundratalet grodor och åkte hem. Jäklarns så gött det är med detta lugn och att få vara med en samling småfolk som tycker livet är så jäkla coolt bara där finns lite pannkakor, grodor och vatten.