Bloggvänner och andra vänner nu pausar jag ett tag. Känns så skönt att låta datorn stå. Sluta skriva kommer jag aldrig, men jag får hålla till godo med mina 4 dagböcker istället. Jag började skriva dagbok när i första klass. Första "inlägget" är faktiskt från julafton 1981. Och sen har jag aldrig riktigt slutat. Jag kan inte låta bli. Min egen teori är att jag är så vansinnigt glömsk och genom att skriva ner allt som händer så finns det som hänt, om inte i minnet, iallafall på papper. Trygghet för mig.
Familjen Annorlunda, som inte är så annorlunda för de har bara 3 barn och det har vi också, var här igår. Glögg, julmust, köttfärssås, glass och mysigt sällskap. Mer än så behövs inte för att livet ska kännas ganska komplett. En go helg till ända tas vid av en långlång ledighet. Både jag och Mike är lediga den här veckan. Bonus på alla sätt. Brasan brinner, barnen har en kompis här, Amin har precis varit här med Bolon-katalogen som kollats igenom en sista gång innan den går i tryck. En sista genomgång, en kaffe på det och så tuta och kör. Nu är det lov!
Har plötsligt eoner av tid över. What to do? Måla om hallen - har ingen färg. Kan inte bestämma oss heller för den delen. Här får det gro några år innan beslut tas. Kanske kan bli ett nyårslöfte. Att sluta tänka så förbannat mycket och länge utan chansa lite ibland. Har även två loppisfynd från i lördags stående i källaren. Men om jag gissar rätt - ingen färg till dem heller.
Imorgon blir det skidor på. Backen öppnar och jag ska hämta upp min brorson tillika gudson imorgonbitti för en tur till backen där jag planerar att köra skiten ur honom ;-) Tror jag åker på däng. Men man ska sikta mot stjärnorna för att komma någonstans i livet.
Livet e gött. Ha det nu fint så får vi se om vi hörs och syns längre fram.
måndag, december 21, 2009
torsdag, december 17, 2009
Granen har landat!
Hämtade granen idag. Den jättefina och därtill ganska jättestora. Om man jämför med utrymmet som finns över i våra rum. Halva får plats i bilen, den andra halvan hänger utanför. Såklart, var annars. Baxar in den i hallen och vidare till ett hörn i rummet. Sen sker det som alltid sker. Jag håller i granen, lite lätt sådär, Mike kryper på alla fyra och skruvar och skäller för att jag inte håller tillräckligt still. Same procedure...
Under tiden sitter Love och ritar, som han gör 90 % av sin vakna tid, Nea tar en tupplur, klockan 18.30 - det är så himla lämpligt och Jack går omkring och undrar lite över vad vi gör. Det är saker överallt men jag orkar inte ens tänka på att det möjligtvis känns lite rörigt. Vi är ju lediga nästa vecka och hinner röjja då. Tills dess lär det se utom som kraschen här hemma. En krasch med en gran mitt i.
Lagom tills granen är på plats kommer Nea traskande med gossedjuret. Nyvaken. Och det roliga kan börja. Pyntet. Fri tillgång till pyntkistan. Minikeruberna sköter det på egen hand...
...och placerar 80% av grejjerna längst ner. Så årets upplaga är eventuellt inte helt symmetriskt pyntad, definitivt inte by the book och det hänger lite allt möjligt i den där granen men den är...
...grym!
Under tiden sitter Love och ritar, som han gör 90 % av sin vakna tid, Nea tar en tupplur, klockan 18.30 - det är så himla lämpligt och Jack går omkring och undrar lite över vad vi gör. Det är saker överallt men jag orkar inte ens tänka på att det möjligtvis känns lite rörigt. Vi är ju lediga nästa vecka och hinner röjja då. Tills dess lär det se utom som kraschen här hemma. En krasch med en gran mitt i.
Lagom tills granen är på plats kommer Nea traskande med gossedjuret. Nyvaken. Och det roliga kan börja. Pyntet. Fri tillgång till pyntkistan. Minikeruberna sköter det på egen hand...
...och placerar 80% av grejjerna längst ner. Så årets upplaga är eventuellt inte helt symmetriskt pyntad, definitivt inte by the book och det hänger lite allt möjligt i den där granen men den är... 
...grym!Lyckorus
Sitter i bilen på väg till jobbet, snorkallt, det snöar. Kan inte låta bli att åka förbi backen och kolla, ser att de sprutar snö!!!. Humöret stiger med 1000%. Blev nästan tårögd. Vred på volymen på max och diggade som en galning sista biten till jobbet. Satan va gött – det är vinter på riktigt!!!Nu fattas bara att någon kastar en 3-månadersresa till Alperna i knät på mig. Eller 4 dagars i Åre. Eller 2 i Hemsedal. Eller en onsdagkväll i Ulricehamns Skicenter... Har ett enormt starkt uppdämt behov av skidåkning i hjärta och själ. Många graviditeter och barn har dykt upp de senaste åren och gjort det lite omöjligt. Men mig veterligen så klarar jag faktiskt denna säsong :-)
Hämtar tack och lov tidigt idag. Tack och lov för jag vill inte missa första snön. Får på oss vinterstassarna på rekordtid och uuuuuut. Åker pulka, gungar, skottar löparbanor i snön och har springtävling. Under snöskottningen börjar jag och Micke snökrig med skyfflarna. Jag får 3 kilo i ansiktet. Och ska ge igen. Tar ett jättelass - kastar - och får inte ett klockrent kast rätt i ansiktet på Jack som råkar stå i vägen. Världen går under och jag sjunker långt ner på rankinglistan. Hjälper upp det hela genom att åka och hämta gran. In med alla snötomtar i bilen och iväg för att hämta den största granen i detta husets historia.
Vackert, vackert.Det är yrt i huövet!
6.35. Går upp lite på gränsen för sent. Tar en lite längre dusch än tiden tillåter. Kommer sen på att jag måste packa skorporna till Neas ”fröknar”. Vi bakade igår. Och Nea ska till doktorn så hon behöver äta en macka. Fixar lite frulle till henne. När det är dags för alla att åka till dagis går jag fortfarande i morgonrock. Inget gott tecken. Sneglar på klockan. OK, det funkar, i med högsta växeln bara. Rekordsnabbt klar. Men sen börjar det yra till i huvudet. Ut och låser. Shit var är telefonen. In och leta. Hittar den inte. Ringer på den. Jaha, var den där. Ut och låser. Shit jag måste ha med plånboken. Var är den? In igen. Där, bra. Åker varvet på stan och gör alla morgonärenden för jobbets räkning. Shit, kommer på att jag glömt maten hemma. Tar svängen förbi hemma eftersom jag ändå är i närheten. Haaaaalt i backarna, får prova 2 olika innan jag kommer upp. In och hämtar maten i kylskåpet. Kommer på att jag kanske eventuellt kommer frysa på jobbet idag. Det är ju minusgrader (ute). Hämtar en extra tröja. Åker till jobbet. Framme på jobbet. Shit, maten står kvar i hallen hemma.
Att det ska va så svårt!!
Att det ska va så svårt!!
tisdag, december 15, 2009
Karaktär, själsläggning, moral, sinne
Min dotter som är 2,5 har knivskarp karaktär. Den har hon inte ärvt av mig. Hon bestämde sig på 2 sekunder för att lämna napparna till tomten, lämnade dem (till Daniel Göök dock) och har sedan dess inte rört en napp. Hon hittade 3 stycken i gårkväll. Undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. MEN - hon tog dem, slog in dem i ett paket som hon ska lämna till sin lillkusin Eddi-Lee. Detta paket har hon sovit med under armen inatt. Men provstoppat en napp i munnen? Nä, inte ens en tendens åt det hållet. DET kallar jag karaktär.
Allt detta tänkte jag på igår när jag gick och rotade i skåpen efter godis eller något annat som kunde dämpa det akuta sockerbegäret. Kan hon kan jag... eller? Så nu är det slut på detta grava sockermissbruk. Micke suckar åt mig. Och jag förstår honom. Det är inte första gången jag har bestämt mig. Men jag tänker banne mig inte bli slagen av en 2,5-åring. Därtill är min tävlingsinstinkt alldeles för stark.
Allt detta tänkte jag på igår när jag gick och rotade i skåpen efter godis eller något annat som kunde dämpa det akuta sockerbegäret. Kan hon kan jag... eller? Så nu är det slut på detta grava sockermissbruk. Micke suckar åt mig. Och jag förstår honom. Det är inte första gången jag har bestämt mig. Men jag tänker banne mig inte bli slagen av en 2,5-åring. Därtill är min tävlingsinstinkt alldeles för stark.
torsdag, december 10, 2009
IRL på riktigt
Har ni inte fått nog av ert eget så får ni här en extra omgång IRL.
Hämtar på dagis. In med hela härligheten i bilen. Som är en buss som vi kallar för Larsson. Har ingen aning om varför. Men den är bra, det är bara att kasta in grejjerna. Inga packningsproblem. Någon sa att de inte skulle kunna skaffa fler barn än två för de ville inte riskera att behöva köpa en sån ful bil som vi har. Men hallå! Snacka inte skit om bilen som räddade tillvaron för vår del under en ganska lång period när vi drogs med dubbelkärra, enkelkärra, trehjulingar, bobbycars, barnstolar bla bla.
Men tillbaks till IRL. In med alla i bilen. Ner till stan (går på 1 minut, stan är liten) och ut med alla. Försöker att inte få dem överkörda direkt. Sen försöker jag ha alla inom någon form av synligt avstånd. Det går dåligt men jag hittar alla i leksaksaffären. Och det är helt ok för det var målet. Nea skulle få välja en sak för att hon lämnat iväg sina nappar. Sen började cirkusen på allvar. Alla tre pratar i munnen på varandra. Jack och Love är överivriga i att hjälpa Nea välja så de föreslår allt i hela affären. Sak för sak. Hon blir helt vilsen. Till slut hjälper jag till och ger henne två val. Det funkar.
Men DÅ precis blir Love toanödig. Mitt i leksaksaffären. Och det blir Jack också. Och det är panik. Får snällt fråga om vi kan få låna en toa. Jag och tre barn smyger in på lagret. Det går inte på 2 minuter för dem att bli klara. Speciellt inte när alla tre dessutom klär av sig ytterkläder, mössor, handskar och slänger lite här och där. När Love vill börja klä av sig sin långärmade t-shirt sätter jag ner foten och säger ifrån.
Efter en kvart är vi klara och kan traska ut igen. Betalar och försöker gå till bilen. I sakta mak. Har inte heller speciellt bråttom. Skön känsla.
Utmanar oss allihop genom att ta med mig alla tre in i fantastiska lilla mysiga butiken Hjärtat där det är trångt om saligheten. Saker överallt. Ömtåliga saker. Men det går jättebra. De är små hjärtan alla tre och jag är glad. De får varsin liten tomte som det snöar om när man vänder på den. Det hör väl till att man har minst en sådan under sin barndom?
Sen kommer vi hem. Alla engagerar sig i Neas nya "Barbiedocka". En stor och en liten. Micke kommer hem, dricker glögg, grillar korv i kaminen. Pratar och myser lite med kidsen innan vi går upp och läser saga och avstyr diverse bråk. Alla skriker i munnen på varandra ett tag, förbannade över helt olika saker. Känner hur det arga börjar bubbla över i mig, men Micke håller sig lugn och då biter jag också ihop. De är väl trötta. Men jäklars vilken ljudvolym. Lille Skutt-tårar från tre håll. Och vi är två.
Enkel matematik; en man kort. Det är väl snarare ett möjligt skäl att hålla igen på antal barn. Inte hur ful bil man måste köpa...
Hämtar på dagis. In med hela härligheten i bilen. Som är en buss som vi kallar för Larsson. Har ingen aning om varför. Men den är bra, det är bara att kasta in grejjerna. Inga packningsproblem. Någon sa att de inte skulle kunna skaffa fler barn än två för de ville inte riskera att behöva köpa en sån ful bil som vi har. Men hallå! Snacka inte skit om bilen som räddade tillvaron för vår del under en ganska lång period när vi drogs med dubbelkärra, enkelkärra, trehjulingar, bobbycars, barnstolar bla bla.
Men tillbaks till IRL. In med alla i bilen. Ner till stan (går på 1 minut, stan är liten) och ut med alla. Försöker att inte få dem överkörda direkt. Sen försöker jag ha alla inom någon form av synligt avstånd. Det går dåligt men jag hittar alla i leksaksaffären. Och det är helt ok för det var målet. Nea skulle få välja en sak för att hon lämnat iväg sina nappar. Sen började cirkusen på allvar. Alla tre pratar i munnen på varandra. Jack och Love är överivriga i att hjälpa Nea välja så de föreslår allt i hela affären. Sak för sak. Hon blir helt vilsen. Till slut hjälper jag till och ger henne två val. Det funkar.
Men DÅ precis blir Love toanödig. Mitt i leksaksaffären. Och det blir Jack också. Och det är panik. Får snällt fråga om vi kan få låna en toa. Jag och tre barn smyger in på lagret. Det går inte på 2 minuter för dem att bli klara. Speciellt inte när alla tre dessutom klär av sig ytterkläder, mössor, handskar och slänger lite här och där. När Love vill börja klä av sig sin långärmade t-shirt sätter jag ner foten och säger ifrån.
Efter en kvart är vi klara och kan traska ut igen. Betalar och försöker gå till bilen. I sakta mak. Har inte heller speciellt bråttom. Skön känsla.
Utmanar oss allihop genom att ta med mig alla tre in i fantastiska lilla mysiga butiken Hjärtat där det är trångt om saligheten. Saker överallt. Ömtåliga saker. Men det går jättebra. De är små hjärtan alla tre och jag är glad. De får varsin liten tomte som det snöar om när man vänder på den. Det hör väl till att man har minst en sådan under sin barndom?
Sen kommer vi hem. Alla engagerar sig i Neas nya "Barbiedocka". En stor och en liten. Micke kommer hem, dricker glögg, grillar korv i kaminen. Pratar och myser lite med kidsen innan vi går upp och läser saga och avstyr diverse bråk. Alla skriker i munnen på varandra ett tag, förbannade över helt olika saker. Känner hur det arga börjar bubbla över i mig, men Micke håller sig lugn och då biter jag också ihop. De är väl trötta. Men jäklars vilken ljudvolym. Lille Skutt-tårar från tre håll. Och vi är två.
Enkel matematik; en man kort. Det är väl snarare ett möjligt skäl att hålla igen på antal barn. Inte hur ful bil man måste köpa...
Önskelista vs realistisk dito
Min önskelista: (förutom frisk familj och fred på jorden), semester i alperna, semester i soligt land, en månads totalrenovering av huset (helst utfört av någon annan), fritt spelrum i valfri inredningsbutik. Eller loppis. Nya skidor, ny cykel, en bastu mm.
Realistiska listan: Ny tvättmaskin. Ny diskmaskin. Mm jättekul. Tänk vad roligt det ska bli att få ta hand om det aldrig sinande tvättberget med hjälp av en ny tvättmaskin som glänser där nere i karga källaren. Som om det skulle hjälpa... Men det är bara att skörta iväg med pengarna och sedan försöka glömma så fort som möjligt. Det är en resa för 2 till Alperna. Inte mer än så.
Realistiska listan: Ny tvättmaskin. Ny diskmaskin. Mm jättekul. Tänk vad roligt det ska bli att få ta hand om det aldrig sinande tvättberget med hjälp av en ny tvättmaskin som glänser där nere i karga källaren. Som om det skulle hjälpa... Men det är bara att skörta iväg med pengarna och sedan försöka glömma så fort som möjligt. Det är en resa för 2 till Alperna. Inte mer än så.
tisdag, december 08, 2009
The last napp
Lukten av nybakad sockerkaka mötte oss i dörren. Det, en skällande Sigge och en fantastisk mormor. Så mysigt att komma hem till ett upptänt hus och nybakat fika.
Sen dags för nästa big issue för dagen. Nea hade vunnit en tävling och skulle få hämta ett paket hos tomten på stan klockan 17.30. Som den tuffa brutta hon är så nöjde hon sig inte med det utan hon skulle lämna napparna till denne snälle tomte samtidigt. Det kom hon på själv idag några timmar innan. Sagt och gjort, vi gick rundan i huset och samlade in de nappar vi kunde hitta. Förpassade dem ner i en plastpåse och gick ner till stan.
Nu föll det sig lite oturligt att tomen inte kom. Istället dök Daniel Göök från Näringsliv Ulricehamn upp för att dela ut paket. Inget ont om Daniel Göök, men någon tomte är han inte. Nea höll stadigt i sin påse med nappar och undrade var tomten tagit vägen. Men efter lite övertalning så blev det så till slut att Nea lämnade sina nappar till Daniel som i sin tur lovade att lämna dem till tomten när han kikade förbi nästa gång. Lite udda kan man tycka men funkar det bara så spelar det väl mindre roll. Jack och Love lämnade sina till ugglemor. Nea lämnade sina till Daniel Göök.
Så fick hon också sitt paket. Stort och tungt. Och som toppen av denna supereftermiddag tittade vi in till Lena, tillika moster, frissa och vår personliga socialhjälp, som fick klippa luggen och spraya med glitterspray.
Mycket funderingar på vägen hem om innehållet i paketet. En barbiedocka var den hetaste gissningen. Förväntan.
Väl hemma igen satt nästa överraskning i soffan och väntade. Farmor och farfar på visit innan bion började för att säga hej och lämna julklapp från gammelfarmor Gerda. En VM-boll till killarna och en Nike-tröja till Nea. Omedelbart och uppriktigt uppskattat av alla parter.
Det stora paketet öppnades och visade sig innehålla ett familjespel. Från 10 år och uppåt så vi får avvakta en sådär 5-6 år till. Såg roligt ut. Kan säkert komma till användning. Lill-Nea såg lite förvånad ut men lika nöjd ändå.
Och hur gick det första kvällen utan napp då? Bra ända fram till klockan åtta. En halvtimmes ångest och sen la hon sig jämte Mike framför tv:n och tröstades. Och med tanke på hur knäpptyst det är där uppe så är det fler än en som sover. Hoppas nu natten håller sig lika lugn. Jag behöver sova!!
Sen dags för nästa big issue för dagen. Nea hade vunnit en tävling och skulle få hämta ett paket hos tomten på stan klockan 17.30. Som den tuffa brutta hon är så nöjde hon sig inte med det utan hon skulle lämna napparna till denne snälle tomte samtidigt. Det kom hon på själv idag några timmar innan. Sagt och gjort, vi gick rundan i huset och samlade in de nappar vi kunde hitta. Förpassade dem ner i en plastpåse och gick ner till stan. Nu föll det sig lite oturligt att tomen inte kom. Istället dök Daniel Göök från Näringsliv Ulricehamn upp för att dela ut paket. Inget ont om Daniel Göök, men någon tomte är han inte. Nea höll stadigt i sin påse med nappar och undrade var tomten tagit vägen. Men efter lite övertalning så blev det så till slut att Nea lämnade sina nappar till Daniel som i sin tur lovade att lämna dem till tomten när han kikade förbi nästa gång. Lite udda kan man tycka men funkar det bara så spelar det väl mindre roll. Jack och Love lämnade sina till ugglemor. Nea lämnade sina till Daniel Göök.
Så fick hon också sitt paket. Stort och tungt. Och som toppen av denna supereftermiddag tittade vi in till Lena, tillika moster, frissa och vår personliga socialhjälp, som fick klippa luggen och spraya med glitterspray.
Mycket funderingar på vägen hem om innehållet i paketet. En barbiedocka var den hetaste gissningen. Förväntan.
Väl hemma igen satt nästa överraskning i soffan och väntade. Farmor och farfar på visit innan bion började för att säga hej och lämna julklapp från gammelfarmor Gerda. En VM-boll till killarna och en Nike-tröja till Nea. Omedelbart och uppriktigt uppskattat av alla parter.
Det stora paketet öppnades och visade sig innehålla ett familjespel. Från 10 år och uppåt så vi får avvakta en sådär 5-6 år till. Såg roligt ut. Kan säkert komma till användning. Lill-Nea såg lite förvånad ut men lika nöjd ändå.
Och hur gick det första kvällen utan napp då? Bra ända fram till klockan åtta. En halvtimmes ångest och sen la hon sig jämte Mike framför tv:n och tröstades. Och med tanke på hur knäpptyst det är där uppe så är det fler än en som sover. Hoppas nu natten håller sig lika lugn. Jag behöver sova!!
måndag, december 07, 2009
Läsvärt? Allt är relativt...
2-skift idag. Börjar misstänka en viss okoncentreration eftersom jag sitter och tar meningslösa kort på mig själv med datorn istället för att göra klart det jag borde...
För nu har jag hamnat deeply i förnekelsefasen; Gör så mycket onödiga saker som möjligt på datorn en stund så kanske PPT:n är färdigt när jag tittar på den nästa gång.
Bra dag annars. Kom hem lite senare än vanligt från jobbet. Möts av tända ljuslyktor på trappan, levande ljus i köket, dukat bord, speedade, glada ungar och glad Mike. Lite ljus och livet känns plötsligt väldigt relaxat. Så enkelt det kan var ibland.
Hemlagad fiskgratäng serverades. 2 av 3 barn tvärvägrar att smaka. Och pang så krackelerade idyllen en aning. Jag har en liten, ganska stark, längtan till den dagen barnen äter det vi äter utan kommentarer mer än att det var jäkligt gott.
Lite fix och trix och rätt var det är så är barnen ätna, badade, gosade med och nerbäddade. Kvar fanns jag, Mike... och två datorer. Jättepraktiskt, istället för att prata mejlar vi med varandra. Skitbra och effektivt. Klartext och inga kommunikationsproblem... Äh, skoja bara. Sicket trams. Ska kolla efter om den där PPT:n har blivit klar än ...
För nu har jag hamnat deeply i förnekelsefasen; Gör så mycket onödiga saker som möjligt på datorn en stund så kanske PPT:n är färdigt när jag tittar på den nästa gång. Bra dag annars. Kom hem lite senare än vanligt från jobbet. Möts av tända ljuslyktor på trappan, levande ljus i köket, dukat bord, speedade, glada ungar och glad Mike. Lite ljus och livet känns plötsligt väldigt relaxat. Så enkelt det kan var ibland.
Hemlagad fiskgratäng serverades. 2 av 3 barn tvärvägrar att smaka. Och pang så krackelerade idyllen en aning. Jag har en liten, ganska stark, längtan till den dagen barnen äter det vi äter utan kommentarer mer än att det var jäkligt gott.
Lite fix och trix och rätt var det är så är barnen ätna, badade, gosade med och nerbäddade. Kvar fanns jag, Mike... och två datorer. Jättepraktiskt, istället för att prata mejlar vi med varandra. Skitbra och effektivt. Klartext och inga kommunikationsproblem... Äh, skoja bara. Sicket trams. Ska kolla efter om den där PPT:n har blivit klar än ...
söndag, december 06, 2009
Motorsågsmassakern?
PANG sa det. Mitt i natten. Både jag och Micke flög upp. Smög runt i husets alla vrår och kollade. Inget såg konstigt ut. Mysko. Det lät verkligen högt och som om något gick sönder. Jobbigt. Gick och la oss. Märkte att jag var hungrig. Övertalade Micke att följa med mig ner i köket för att bre en macka. Ville ha uppbackning om motorsågsmassakern eventuellt gick lös i huset någonstans. Somnade om efter en stund nöjd med att ha en sovmorgon att kassera in idag.
Lugna gatan hela dagen. Jag och Nea gick en sväng på stan och kollade julstämningen. Relativt svårt i regn och plusgrader. Men tomtarna kämpade tappert på med pepparkakor och önskelistor. Micke och killarna tog cyklarna till stan på em och jag och Nea hängde omkring här hemma. Mysigt att få lite tid tillsammans med dem en och en ibland. Det är de och vi inte bortskämda med. Å andra sidan har de det rätt bra förspänt genom att alltid ha varandra.
Gjorde mysigt för dem i kväll och lekte restaurang. Dukade upp för dem vid lilla bordet framför tv:n. Och ungefär samtidigt som jag förmått alla tre att sätta sig ner och börja äta ringde det på dörren. Sen satt noll ungar vid bordet och åt. Lars gjorde sitt bästa för att dra upp volymen till oanade höjder och lagom tills de nått kokpunkten tackade de för sig och kvar var jag och tre topptrimmade barn.
Ska nu slänga ett eller två ögon på mejlen och veckolistan innan jag ska sjunka ner i soffan jämte Mike och dricka te som lovar lugn och ro på kvällen. Inte för att jag tror det behövs. Kommer somna innan jag hunnit landa i sängen.
Lugna gatan hela dagen. Jag och Nea gick en sväng på stan och kollade julstämningen. Relativt svårt i regn och plusgrader. Men tomtarna kämpade tappert på med pepparkakor och önskelistor. Micke och killarna tog cyklarna till stan på em och jag och Nea hängde omkring här hemma. Mysigt att få lite tid tillsammans med dem en och en ibland. Det är de och vi inte bortskämda med. Å andra sidan har de det rätt bra förspänt genom att alltid ha varandra.
Gjorde mysigt för dem i kväll och lekte restaurang. Dukade upp för dem vid lilla bordet framför tv:n. Och ungefär samtidigt som jag förmått alla tre att sätta sig ner och börja äta ringde det på dörren. Sen satt noll ungar vid bordet och åt. Lars gjorde sitt bästa för att dra upp volymen till oanade höjder och lagom tills de nått kokpunkten tackade de för sig och kvar var jag och tre topptrimmade barn.
Ska nu slänga ett eller två ögon på mejlen och veckolistan innan jag ska sjunka ner i soffan jämte Mike och dricka te som lovar lugn och ro på kvällen. Inte för att jag tror det behövs. Kommer somna innan jag hunnit landa i sängen.
lördag, december 05, 2009
En radda grejjer från veckan
Veckans dagar trillar iväg. Vad händer? Är det för att man är så dålig på att leva i nuet som det går så jäkla snabbt? Ändå har jag varit oerhört bra på det just den här veckan som varit fylld till bredden. Så någon tid att inte leva just för stunden har varit omöjligt. Ett livat jobb i kombo med föräldramöte, gympauppvisning, tjejmiddag, meditationskväll, socialt umgänge och tomtepromenad. Det är mer än man kan säga om andra veckor. Men så känns livet rätt gött för tillfället också.
Här kommer en radda bilder i dålig kvalitet tyvärr... Men bloggar med bilder är roligare än de utan har jag läst, så håll till godo.
Bamsegympa. Spanien hör till familjen.
Tjejmiddag hos Mia som är bäst på jul. Hon frossar i jul och gör det väldigt bra. Julklappsutdelning – så här glad blev Mia för Lindas klapp.
Efter förmiddagsfika med grannarna stassade vi om för Tomtepromenaden i Hökerum. En 3 km lång runda i skogen med tomtar, jesusbarn, korvgrill, chokladhjul, tipspromenad, godispåsar, glögg och mycket annat. Micke stog och grillade korv (vilket känns, han luktar som en Sibyllakiosk) och vi andra tog oss runt med god assistans av Brittis och Ulf som...
...även såg till att vi fick glögg, julklappar, kvällsmat och efterrätt. I ungefär den ordningen.
Nu är det time for bed. En tidig lördagkväll känns mer än ok. Dessutom min tur att ha sovmorgon imorgon och det är jäkelen en av veckans höjdpunkter i hård konkurrens med allt annat.
Här kommer en radda bilder i dålig kvalitet tyvärr... Men bloggar med bilder är roligare än de utan har jag läst, så håll till godo.
Bamsegympa. Spanien hör till familjen.
Tjejmiddag hos Mia som är bäst på jul. Hon frossar i jul och gör det väldigt bra. Julklappsutdelning – så här glad blev Mia för Lindas klapp.
Efter förmiddagsfika med grannarna stassade vi om för Tomtepromenaden i Hökerum. En 3 km lång runda i skogen med tomtar, jesusbarn, korvgrill, chokladhjul, tipspromenad, godispåsar, glögg och mycket annat. Micke stog och grillade korv (vilket känns, han luktar som en Sibyllakiosk) och vi andra tog oss runt med god assistans av Brittis och Ulf som...
...även såg till att vi fick glögg, julklappar, kvällsmat och efterrätt. I ungefär den ordningen. Nu är det time for bed. En tidig lördagkväll känns mer än ok. Dessutom min tur att ha sovmorgon imorgon och det är jäkelen en av veckans höjdpunkter i hård konkurrens med allt annat.
fredag, december 04, 2009
Förstapris igen
Jag är en tävlingsmänniska i dess värsta form. Trots det har jag ingen prisvägg någonstans. Inte en pokal, inte en buckla. En låda full med hästrosetter från 84, det är väl det då. Så det känns jäkligt fint att jobba på ett företag som kammar hem buckla efter buckla. Eller vad man nu får...
I natt kom ett sms på mobilen från Helen på plats i New York. Det stod; vi vann!
Vår kollektion Twilight från 09 blev för ett tag sen nominerade till priset Best of year Product Design Award 2009 av magasinet Interior Design Magazine. Och visst blev det vinst. Tjong, tummen upp.
Tummen upp även för Micke som står i köket och ropar att maten är klar. Jag drar.
I natt kom ett sms på mobilen från Helen på plats i New York. Det stod; vi vann!
Vår kollektion Twilight från 09 blev för ett tag sen nominerade till priset Best of year Product Design Award 2009 av magasinet Interior Design Magazine. Och visst blev det vinst. Tjong, tummen upp.
Tummen upp även för Micke som står i köket och ropar att maten är klar. Jag drar.
måndag, november 30, 2009
I´m in!!
305:- fattigare.
För det är vad det kostar att springa livet ur sig på Lidingöloppet. Anmälde mig idag efter att Josse ringt och påmint mig. Tilläggas bör att detta lopp är i slutet av september - nästa år. Har slagit någon form av rekord i planering här. Mig veterligen har jag aldrig någonsin tidigare vetat vad jag ska göra så långt tidigare. En graviditet är ju bara 9 månader. Och den vet man i normalfall inte om förrän efter ett tag heller. Äh, ja. Det känns bra det här. 1,5 mil. Hur svårt kan det va... Träning? Kör mental ikväll. Det är viktigt har jag hört.
Glöggen kallar, skål mina vänner!
För det är vad det kostar att springa livet ur sig på Lidingöloppet. Anmälde mig idag efter att Josse ringt och påmint mig. Tilläggas bör att detta lopp är i slutet av september - nästa år. Har slagit någon form av rekord i planering här. Mig veterligen har jag aldrig någonsin tidigare vetat vad jag ska göra så långt tidigare. En graviditet är ju bara 9 månader. Och den vet man i normalfall inte om förrän efter ett tag heller. Äh, ja. Det känns bra det här. 1,5 mil. Hur svårt kan det va... Träning? Kör mental ikväll. Det är viktigt har jag hört.
Glöggen kallar, skål mina vänner!
söndag, november 29, 2009
Helgblandat
Det blev en, in i minsta beståndsdel, lugn helg. En uppåtkurva på fredagen följt av en ordentligt lutande neråtkurva lördag-söndag. Inte så att det var något negativt med det. Bara neråt på frekvenskurvan liksom. Ni hajjar. Lördag - fridens förmiddag med adventspyssel innan min hela härlighet kom hem. I lugn och ro stöka runt på vinden och förbanna att inte Micke fått sköta allt ihoppackande från förra årets julstök. Det hade varit så mycket enklare att hitta då. Det finns en anledning till Anneli gjort en karikatyr av mig som ser ut så här:
Enda skillnaden är det mörka håret. Nycklarna på släp och plånboken på vift är still going...
Nöjd med mig själv och mitt fix mötte jag Micke som kom hem med tre sovande barn i bilen. Tog en kopp ihop och packade sen för dagens höjdpunkt. Bowling, chokladboll och coca-cola. Succé! Iallafall hela vägen fram till hemfärd. Liten dipp i humöret som dock räddade upp med någon form av muta eller hot. Kommer inte exakt ihåg, men det funkade. Hamburgarafton, godispåse och katten Gustaf-filmen. För 54:e lördagen i rad. Men det är ändå något skönt invant i proceduren. Alla glada och sockerchocken kom lagom till klockan 20.30. Omgivna av tre duracell-barn försökte vi uppbringa någon form av relaxad stämning men det lyckades illa. De la sig samtidigt som oss. Ingen vuxentid på tu man hand denna dag. Men bra ändå.
Söndag, om möjligt ännu lugnare. Jack och Love försvann upp till Emil efter frukost. Utstyrda med ryggsäckar och fotbollskläder. Nea fick syn på Ebba i hennes trädgård och agerade fort och haffade henne. Skulle killarna skulle hon. Ha kompis alltså. Det är inte lätt att vara minst alla gånger.
Cyklade ner på stan på em för fika och inköp av enar, enris och julblommor. Korvgrill i kaminen och sen åkte Micke iväg på fiskeresa med fiskeklubben Salmoniderna. En fin samling människor vars stora intresse är att fiska och gladlynt göra narr av varandra. Hoppas de får en go dag imorgon.
Har nu plöjt igenom en Pippifilm, stoppat tre små godbitar i säng och sjungit vaggvisor på begäran. Och eftersom morgondagens grejjer redan är packade så återstår väl bara för mig att bädda ner mig och öppna nyinköpt bok. Eremitkräforna av Anne B Ragde. Del 2 av 3. Första boken heter Berlinerpoplarna. Läs den!! Vet också att det ligger en påse bullar i frysen. Det måste väl vara den ultimata söndagsavslutningen. Te och bulle på sängen. Nyttigt också.
Enda skillnaden är det mörka håret. Nycklarna på släp och plånboken på vift är still going...Nöjd med mig själv och mitt fix mötte jag Micke som kom hem med tre sovande barn i bilen. Tog en kopp ihop och packade sen för dagens höjdpunkt. Bowling, chokladboll och coca-cola. Succé! Iallafall hela vägen fram till hemfärd. Liten dipp i humöret som dock räddade upp med någon form av muta eller hot. Kommer inte exakt ihåg, men det funkade. Hamburgarafton, godispåse och katten Gustaf-filmen. För 54:e lördagen i rad. Men det är ändå något skönt invant i proceduren. Alla glada och sockerchocken kom lagom till klockan 20.30. Omgivna av tre duracell-barn försökte vi uppbringa någon form av relaxad stämning men det lyckades illa. De la sig samtidigt som oss. Ingen vuxentid på tu man hand denna dag. Men bra ändå.
Söndag, om möjligt ännu lugnare. Jack och Love försvann upp till Emil efter frukost. Utstyrda med ryggsäckar och fotbollskläder. Nea fick syn på Ebba i hennes trädgård och agerade fort och haffade henne. Skulle killarna skulle hon. Ha kompis alltså. Det är inte lätt att vara minst alla gånger.
Cyklade ner på stan på em för fika och inköp av enar, enris och julblommor. Korvgrill i kaminen och sen åkte Micke iväg på fiskeresa med fiskeklubben Salmoniderna. En fin samling människor vars stora intresse är att fiska och gladlynt göra narr av varandra. Hoppas de får en go dag imorgon.
Har nu plöjt igenom en Pippifilm, stoppat tre små godbitar i säng och sjungit vaggvisor på begäran. Och eftersom morgondagens grejjer redan är packade så återstår väl bara för mig att bädda ner mig och öppna nyinköpt bok. Eremitkräforna av Anne B Ragde. Del 2 av 3. Första boken heter Berlinerpoplarna. Läs den!! Vet också att det ligger en påse bullar i frysen. Det måste väl vara den ultimata söndagsavslutningen. Te och bulle på sängen. Nyttigt också.
lördag, november 28, 2009
Frukost på soffan
Det fina med att ha en innehållsrik, omfattande familj med många små barn är att vardagslyx verkligen får en betydelse. På riktigt. Inte bara som klyschigt ord.
Vi hade julfest med jobbet igår och Micke och barnen har sovit hos farmor och farfar i natt. Det innebär att jag nu sitter i soffan och äter frukost i ett tyst hus. Det är tomt och skulle man kunna säga ganska avkopplande. Vardagslyx i enkel förpackning.
Det fina är att jag inte lider av någon som helst form av prestationsångest i detta läget. Tvätten hängde jag ju upp i natt... Visst skulla jag kunna dammsuga, städa, röjja, åka till soptippen, förbereda mat, stryka, handla och tusen andra saker. Men jag känner inte för det. Och när dessa sällsynta tillfällen av total komtemplation dyker upp så får man banne mig se till att nyttja det på det sättet som känns mest rätt för tillfället. Och för min del känns det helrätt att fylla på kaffekoppen och bläddra vidare i morgontidningen. Ser fram emot att hela härligheten kommer hem om några timmar igen. Idag är det bowling på schemat. Jack och Love har pratat om detta i flera veckor. Bowla, äta godis och dricka coca cola. Det är så coolt att vara liten och ha alla upplevelser i småformat kvar att se fram emot. När minsta avvikelse från vardagen blir en jättegrej. Det fina med att vara förälder är att få uppleva den känslan igen via dem.
Vi hade julfest med jobbet igår och Micke och barnen har sovit hos farmor och farfar i natt. Det innebär att jag nu sitter i soffan och äter frukost i ett tyst hus. Det är tomt och skulle man kunna säga ganska avkopplande. Vardagslyx i enkel förpackning.
Det fina är att jag inte lider av någon som helst form av prestationsångest i detta läget. Tvätten hängde jag ju upp i natt... Visst skulla jag kunna dammsuga, städa, röjja, åka till soptippen, förbereda mat, stryka, handla och tusen andra saker. Men jag känner inte för det. Och när dessa sällsynta tillfällen av total komtemplation dyker upp så får man banne mig se till att nyttja det på det sättet som känns mest rätt för tillfället. Och för min del känns det helrätt att fylla på kaffekoppen och bläddra vidare i morgontidningen. Ser fram emot att hela härligheten kommer hem om några timmar igen. Idag är det bowling på schemat. Jack och Love har pratat om detta i flera veckor. Bowla, äta godis och dricka coca cola. Det är så coolt att vara liten och ha alla upplevelser i småformat kvar att se fram emot. När minsta avvikelse från vardagen blir en jättegrej. Det fina med att vara förälder är att få uppleva den känslan igen via dem.
Gammal?
Är det någon form av ålderstecken som visar sig när jag mitt i natten kommer hem från julfest och går raka (!) vägen ner i källaren och hänger upp en tvätt!!! Kan inte påminna mig om att det hänt någonsin innan. Jag har svårt att komma ihåg att hänga tvätt i vanliga fall.
tisdag, november 24, 2009
Same, same but different
Jag: Skulle du vilja åka till New York med mig någon gång?
M: Absolut inte!
2 timmar senare
M: Vi skulle åka ner till Smålands Museum i Växjö någon gång.
Jag: Absolut inte!
Vi har någon form av intressekonflikt i våran familj.
M: Absolut inte!
2 timmar senare
M: Vi skulle åka ner till Smålands Museum i Växjö någon gång.
Jag: Absolut inte!
Vi har någon form av intressekonflikt i våran familj.
måndag, november 23, 2009
lördag, november 21, 2009
Glad med obäddad säng
Jag är så förbannat glad över allt jag har. Några exempel på mitt överväldigande glada; Två barn i soffan, ett barn i vår säng. Som för övrigt är obäddad. Dvs helt utan lakan, påslakan och örngott. Ett blankt kort. Känns la sådär att komma på att bädden är obäddad vid denna tidpunkt när man helst av allt redan vill ligga i den. Nu ska den dessutom fixas också. Förutom att alla barn ska bäras till sitt rätta ställe, borstas tänder på i sömnen och kissas. Plus att man ska göra samma sak med sig själv. MEN jag har iallafall en säng att bädda och tre barn att bära runt på!
Har dessutom haft två goa vänner här ikväll med sina barn. Våra bättre hälfter är på någon form av mannamöte och väntas inte hem än på ett bra tag. Av inbjudan att döma så skulle de komma hem i samma skick som de gick, så antingen är det en alkoholfri tillställning eller så kommer de hem framåt måndag em. Vi får väl se.
Kvällen har varit mysig hur som helst. Det är så jäkla värdefullt att få en stund ihop med människor man tycker mycket om. Även om stunden är liten och kort och full av stojjande ungar som gör all form av uttömmande samtal omöjliga.
Så ja! Jag är glad över allt jag har. Inklusive disken, de obäddade sängarna, de okissade barnen, det stora röriga huset, det aldrig sinande tjatet om fylla på pellets, gå ut med soporna och vem som leder ligan flest skor på fel plats, räkningar som ska betalas, saker som ska kommas ihåg, syskonkonflikter att reda ut, tvättar som ska tvättas och löv som ska krattas. Och då har vi inte ens närmat oss att-göra-listan än. Ett liv med andra ord.
Har dessutom haft två goa vänner här ikväll med sina barn. Våra bättre hälfter är på någon form av mannamöte och väntas inte hem än på ett bra tag. Av inbjudan att döma så skulle de komma hem i samma skick som de gick, så antingen är det en alkoholfri tillställning eller så kommer de hem framåt måndag em. Vi får väl se.
Kvällen har varit mysig hur som helst. Det är så jäkla värdefullt att få en stund ihop med människor man tycker mycket om. Även om stunden är liten och kort och full av stojjande ungar som gör all form av uttömmande samtal omöjliga.
Så ja! Jag är glad över allt jag har. Inklusive disken, de obäddade sängarna, de okissade barnen, det stora röriga huset, det aldrig sinande tjatet om fylla på pellets, gå ut med soporna och vem som leder ligan flest skor på fel plats, räkningar som ska betalas, saker som ska kommas ihåg, syskonkonflikter att reda ut, tvättar som ska tvättas och löv som ska krattas. Och då har vi inte ens närmat oss att-göra-listan än. Ett liv med andra ord.
onsdag, november 18, 2009
"Vi" vann!!!
Ute regnar det småspik och det blåser halv storm. Men där jag kom från var det sannerligen värme och glädjeyra. Bolon i form av Annica och Marie har blivit nominerade till periset Entrepreneur Of The Year 2009. Och idag var det final för region väst i Gbg. Eftersom Marie och Annica är i Kenya och besöker välgörenhetsprojektet Voi så ryckte jag och Helen in som stand in´s. En mörk och en ljus. Så långt stämmer det bra. Sen vet jag inte riktigt ... jag är väl en halv meter kortare. På ett ungefär.
Middag, mingel, paneldebatt och prisutdelning. Spänning. Men visst gick det bra! Vi satte oss i bilen med priset för årets kvinnliga stjärnskott. Ringde Kenya och meddelade Marie och Annica på knastrig linje. Nu väntar Blå hallen i februari och riksfinal för dem. Nice!
Kvällens vinnare; Thomas Ström - Ntex AB, Helen Emanuelsson - Bolon, Lena Adler - Collector och Adam Friberg FaBric Skandinavien AB
Middag, mingel, paneldebatt och prisutdelning. Spänning. Men visst gick det bra! Vi satte oss i bilen med priset för årets kvinnliga stjärnskott. Ringde Kenya och meddelade Marie och Annica på knastrig linje. Nu väntar Blå hallen i februari och riksfinal för dem. Nice!
Kvällens vinnare; Thomas Ström - Ntex AB, Helen Emanuelsson - Bolon, Lena Adler - Collector och Adam Friberg FaBric Skandinavien ABtisdag, november 17, 2009
Veckans listrapport
Förstår att ni undrar hur det går med "listan". Känns fint att kunna meddela två dragna streck.
1) Bolonmatta in i hallen.
2) En helt osannolik syn. Springkläder och reflexväst. Vart är världen på väg...?
1) Bolonmatta in i hallen.
2) En helt osannolik syn. Springkläder och reflexväst. Vart är världen på väg...?
söndag, november 08, 2009
Att-göra-listan klar
Veckans att-göra-lista klar. Både för jobbet och för huset. Den för huset blev längst... Ändå är det mer än lovligt fullt även på jobblistan. Micke tittade på hem-listan. Tittade på mig. Suckade och sade några väl valda ord. Men alltså... Äntligen Hemma, Roomservice eller vem som helst som har några dagar, en vecka eller månad över. Här har ni världens objekt. Fria händer. Kom bara!
lördag, november 07, 2009
Sex and the city - i Ulricehamn...
Micke på fotbollsavslutning. P 35 (pojkar 35...). Han tittade in en snabbsväng med bilen och priset för några timmar sen. Priset som årets stjärnskott. Wow, en Maradona i familjen. Killarna blev mäkta imponerande av sin pappa. Igen.
Medans han kammat hem priser har vi avverkat en liten vända på ICA, kvällsmat, hela Rasmus på Luffen och halva Barnen i Bullerbyn, en ansenlig mängd godis, en saga (och där gick barnen i däck). Därefter har jag sett Sex and the city, som jag ALDRIG har sett varken på tv eller bio innan. Och jag kan rätt enkelt konstatera att människorna i den här filmen aldrig skulle tillbringa en lördagkväll på ICA, inte heller äta korv i bröd en lördagkväll. Men så har det aldrig gjorts någon Sex and the city film i Ulricehamn heller...
Medans han kammat hem priser har vi avverkat en liten vända på ICA, kvällsmat, hela Rasmus på Luffen och halva Barnen i Bullerbyn, en ansenlig mängd godis, en saga (och där gick barnen i däck). Därefter har jag sett Sex and the city, som jag ALDRIG har sett varken på tv eller bio innan. Och jag kan rätt enkelt konstatera att människorna i den här filmen aldrig skulle tillbringa en lördagkväll på ICA, inte heller äta korv i bröd en lördagkväll. Men så har det aldrig gjorts någon Sex and the city film i Ulricehamn heller...
fredag, november 06, 2009
Dowers on ice
Dagis stängt idag. Inte särskilt många som tog hänsyn till möjligheten att ta sovmorgon förutom jag. Klockan 6.30 satt alla gökungar på rad framför tvn. Klockan 7.30 gick det inte att förhala morgonen längre och klockan 8.00 serverade jag nybakade scones. Mest för min egen skull. Scones är en enkel lyx.
Lagom till 11.30-kaffet kom svärmor/farmor med både kaffe och bullar. Och en flaska Glögg 2010 från Blossa. Ungarna (och jag) mumsade glatt i oss en bulle i format större och insåg att den fick tjänstgöra som lunch. Det funkar :-)
Temat för dagen var annars skridskor. Livets utmaningar ser ut på olika sätt. Den här dagen kunde man se den i ishallen. Jag och tre små bambi på is. Eftersom de inte har åkt skridskor mer än någon enstaka gång i sitt liv, Nea aldrig, så var utgången lite grann oviss. Men först fick vi åka ner och köpa ett par skriller till mig. Det blev ett par blå, fodrade, vadderade och sköna saker från, kan det vara Reebok?
Och så in med hela bunten i bilen igen och upp till hallen. På med skridskor, hjälmar och ut på isen. Som de kämpar, i 5 minuter går allt jättebra. Sen kissar Nea på sig. Inga extrakläder med! Jag KAN inte packa in alla i bilen igen efter 5 minuter när allmänheterns åkning bara är 1 timme. Vi kommer ju inte hinna upp och åka mer! Så jag ringer mamma. Min livlina. Hon får snällt åka och hämta nya kläder. Tro inte detta bekommer henne, Nea alltså, inte mormor. Nea kör på. Jack och Love kör på. De är i sjunde himlen. En hel is för sig själva. Vilka kämpar.
Efter 1 timme är det klubbor och puckar som gäller på isen. Men inte för oss, tycker det börjar kännas lite farligt så vi sätter oss på läktaren och äter mellis/lunch istället. Jag sitter och funderar på hur vi kan undvika att leda in dem på hockeyspåret men ändå fortsätta åka skridskor på skoj.. Hoppas verkligen snön kommer snart så jag kan börja lobba för skidbacken. Det är där vi har vår framtid!
Florida Panters
Lagom till 11.30-kaffet kom svärmor/farmor med både kaffe och bullar. Och en flaska Glögg 2010 från Blossa. Ungarna (och jag) mumsade glatt i oss en bulle i format större och insåg att den fick tjänstgöra som lunch. Det funkar :-)
Temat för dagen var annars skridskor. Livets utmaningar ser ut på olika sätt. Den här dagen kunde man se den i ishallen. Jag och tre små bambi på is. Eftersom de inte har åkt skridskor mer än någon enstaka gång i sitt liv, Nea aldrig, så var utgången lite grann oviss. Men först fick vi åka ner och köpa ett par skriller till mig. Det blev ett par blå, fodrade, vadderade och sköna saker från, kan det vara Reebok?
Och så in med hela bunten i bilen igen och upp till hallen. På med skridskor, hjälmar och ut på isen. Som de kämpar, i 5 minuter går allt jättebra. Sen kissar Nea på sig. Inga extrakläder med! Jag KAN inte packa in alla i bilen igen efter 5 minuter när allmänheterns åkning bara är 1 timme. Vi kommer ju inte hinna upp och åka mer! Så jag ringer mamma. Min livlina. Hon får snällt åka och hämta nya kläder. Tro inte detta bekommer henne, Nea alltså, inte mormor. Nea kör på. Jack och Love kör på. De är i sjunde himlen. En hel is för sig själva. Vilka kämpar.
Efter 1 timme är det klubbor och puckar som gäller på isen. Men inte för oss, tycker det börjar kännas lite farligt så vi sätter oss på läktaren och äter mellis/lunch istället. Jag sitter och funderar på hur vi kan undvika att leda in dem på hockeyspåret men ändå fortsätta åka skridskor på skoj.. Hoppas verkligen snön kommer snart så jag kan börja lobba för skidbacken. Det är där vi har vår framtid!
Florida Panterstorsdag, november 05, 2009
Tvillingdate och Lidingölopp
Mia med sina tvillingar Noel och Nora kom hit och fikade efter dagis. Det var ett jäkla liv här i 1,5 timme. Men glatt liv. Då går det an. Bara att slå dövörat till. Bjöd på äkta ICA-kakor och te. Huset i uppståndelsefasen men vad gör det när man har känt varandra i ett halvt liv. Det känns skönt att kunna visa sitt rätta jag utan ursäkter.
Var sen tvungen att åka ner på stan och fixa några grejjer. Så in med alla småmänniskor i bilen och iväg. Släppte ut dem på Storgatan och succén var ett faktum. 3 yrhönor på drift. Avslutade i leksaksaffären. Jag vet, jag är en svag människa. Men de blir ju så glada..(!). Fast den här gången frågade de faktiskt; vad ska vi göra här? Den var en outsider. Jag hade dock ett mål med besöket; vi skulle köpa ficklampor. Riktiga som inte går sönder efter 25 minuter. Och succé nr 2 för dagen var även den ett faktum. I med batterier och ut på Storgatan med ficklampor i novembermörkret. Hem igen, kvällsmat och kollektiv insomning. Mys.
Krasch, boom, zzzzz...
Har lagt över en ny bra bok på mp3:n. Gick upp för att byta för att komma iväg på den där kvällspromenaden som aldrig blir. Ombytt och klar kommer Micke upp och meddelar att pannan har stannat. Så, ingen promenad idag heller. Micke är nere i pannrummet och river omkring. Och jag sitter här och väntar på bättre tider. Kan inte lämna barnen på våning 3 när han är på våning 1 och inte hör något alls.
Vad ska jag dra för slutsats av det här? Att det inte var meningen att jag skulle gå idag?
Grejjen är den att jag i ett svagt ögonblick blandat med lite vin och ohälsosam övertro på mig själv har lovat springa Lidingöloppet nästa år. Hur svårt kan det va? Men någon form av träning inser jag ju att det kommer kräva. Så jag börjar - imorgon.
Var sen tvungen att åka ner på stan och fixa några grejjer. Så in med alla småmänniskor i bilen och iväg. Släppte ut dem på Storgatan och succén var ett faktum. 3 yrhönor på drift. Avslutade i leksaksaffären. Jag vet, jag är en svag människa. Men de blir ju så glada..(!). Fast den här gången frågade de faktiskt; vad ska vi göra här? Den var en outsider. Jag hade dock ett mål med besöket; vi skulle köpa ficklampor. Riktiga som inte går sönder efter 25 minuter. Och succé nr 2 för dagen var även den ett faktum. I med batterier och ut på Storgatan med ficklampor i novembermörkret. Hem igen, kvällsmat och kollektiv insomning. Mys.
Krasch, boom, zzzzz...Vad ska jag dra för slutsats av det här? Att det inte var meningen att jag skulle gå idag?
Grejjen är den att jag i ett svagt ögonblick blandat med lite vin och ohälsosam övertro på mig själv har lovat springa Lidingöloppet nästa år. Hur svårt kan det va? Men någon form av träning inser jag ju att det kommer kräva. Så jag börjar - imorgon.
onsdag, november 04, 2009
Gudbarn och tvillingar
Idag följde vår goa guddotter Ebba med hem efter dagis. Hon är en stor förebild. En flickig Emil i Lönneberga som tittar under lugg och alltid har håret överallt. Otroligt söt. Love blev så glad över att Ebba skulle följa med hem så han hoppade över Bamsegympan! Det roligaste han vet. Trodde inget gick före det, men där ser man...
Härligt att se våra tvillingkillar välja olika vägar ibland. Även om det handlar om en sådan liten banal sak som detta. Jack stannade själv på gympan och jag, Ebba, Love och Nea styrde kosan hemåt.
Det är väl en av de vanligaste funderingar man har som förälder till tvillingar. I Jack och Loves fall, enäggstvillingar. Att ge dem rätt förutsättningar att bli sin egen. Inte tvångsmässigt dela på dem. Tvillingar är tvillingar och jag personligen tror inte på idén att försöka göra dem till något annat än det heller. Därför blir jag glad när de visar sin individualitet självmant. Att de inte är beroende av varandra men ändå har en fin trygghet ihop. Som syskon har.
Har just plöjt igenom en bok. Har en ny tidning som ligger och väntar också. Could life be better? Fint när livet känns bra i all sin enkelhet. En tidning, en påse bilar, en varm säng och en fin familj.
Ska nu lägga mig och fundera på vad för bra grejjer som väntas imorgon.
Härligt att se våra tvillingkillar välja olika vägar ibland. Även om det handlar om en sådan liten banal sak som detta. Jack stannade själv på gympan och jag, Ebba, Love och Nea styrde kosan hemåt.
Det är väl en av de vanligaste funderingar man har som förälder till tvillingar. I Jack och Loves fall, enäggstvillingar. Att ge dem rätt förutsättningar att bli sin egen. Inte tvångsmässigt dela på dem. Tvillingar är tvillingar och jag personligen tror inte på idén att försöka göra dem till något annat än det heller. Därför blir jag glad när de visar sin individualitet självmant. Att de inte är beroende av varandra men ändå har en fin trygghet ihop. Som syskon har.
Har just plöjt igenom en bok. Har en ny tidning som ligger och väntar också. Could life be better? Fint när livet känns bra i all sin enkelhet. En tidning, en påse bilar, en varm säng och en fin familj.
Ska nu lägga mig och fundera på vad för bra grejjer som väntas imorgon.
tisdag, november 03, 2009
Vikten av TYDLIG kommunikation
Det känns som om det blivit någon form av fel i kommunikationen. "Häng upp era jackor" betyder inget annat än häng upp era jackor. Och ändå går det snett. Och hur många bor det egentligen i det här huset?
Några ord innan jag kraschar
Jag är vråååltrött. Helt galet supertrött. Kul inledning eller hur? Mycket energi i detta inlägg med andra ord. Men livet är SÅNT. Ibland är det upp, ibland ner. Just nu är det egentligen upp. Men strax efter klockan 20.30 är det sannerligen ner. Ändå. Jag behöver LJUS. Eller barn som håller mig vaken. Idag somnade Love 20.29. Därav sluttiden 20.30. Hade då legat tätt intill honom i sängen och pratat viktiga grejjer. Vi kör även gissningstävling som går ut på att han ritar i luften. Och jag gissar vad han ritar. Det blir aldrig rätt.
Hämtade barnen vid 3 idag. Härligt med dessa tidiga eftermiddagar när mörket inte hunnit fram. Fint att få se familjen i dagsljus. Utanför huset väntade Elle och Stella på att få komma in och ge oss lite mysigt sällskap. Efter 15 minuter av det sedvanliga toalettracet efter dagis, dvs 3 barn som alla ska göra 2:an samtidigt på 2 toaletter på två plan, kunde vi börja prata med varandra. Jag liknar väl en stirrig höna som springer fram och tillbaka mellan toaletter, kaffekokare, frysen, toaletter och micro.
Stella var först förstummad över allt liv och brôt, men var efter en liten stund med på leken och i sitt esse. Fikade lite och när grann-Anton kom över med sin u-båt fyllde vi badkaret med vatten och sen var saken biff. 5 barn på rad vid badkaret. Vatten är överlägset bästa tidsfördrivet. Och överlägset blötaste.
Anton stannade på kvällsmat och till efterrätt bjöds det på pepparkaka. Vill gärna vara på den säkra sidan och vakna upp till snälla barn imorgon. Själv har jag tryckt i mig ett halvt paket så jag bör ju ha säkrat mig själv.
Micke jobbade sent och kom hem och gjorde succé innan barnen somnade. Ska nu övertala honom om vikten av att vi omgående byter ut bokhyllan mot en annan bokhylla. Jag har försökt i 2 år utan resultat. Men plötsligt händer det som det heter...
Hämtade barnen vid 3 idag. Härligt med dessa tidiga eftermiddagar när mörket inte hunnit fram. Fint att få se familjen i dagsljus. Utanför huset väntade Elle och Stella på att få komma in och ge oss lite mysigt sällskap. Efter 15 minuter av det sedvanliga toalettracet efter dagis, dvs 3 barn som alla ska göra 2:an samtidigt på 2 toaletter på två plan, kunde vi börja prata med varandra. Jag liknar väl en stirrig höna som springer fram och tillbaka mellan toaletter, kaffekokare, frysen, toaletter och micro.
Stella var först förstummad över allt liv och brôt, men var efter en liten stund med på leken och i sitt esse. Fikade lite och när grann-Anton kom över med sin u-båt fyllde vi badkaret med vatten och sen var saken biff. 5 barn på rad vid badkaret. Vatten är överlägset bästa tidsfördrivet. Och överlägset blötaste.
Anton stannade på kvällsmat och till efterrätt bjöds det på pepparkaka. Vill gärna vara på den säkra sidan och vakna upp till snälla barn imorgon. Själv har jag tryckt i mig ett halvt paket så jag bör ju ha säkrat mig själv.
Micke jobbade sent och kom hem och gjorde succé innan barnen somnade. Ska nu övertala honom om vikten av att vi omgående byter ut bokhyllan mot en annan bokhylla. Jag har försökt i 2 år utan resultat. Men plötsligt händer det som det heter...
fredag, oktober 30, 2009
Tomt både här och där
Tomt. Det är jättetomt här hemma. Micke och barnen åkte till farmor och farfar på fm. Och har inte kommit hem än!
Jag har poppat på högsta volym sen klockan fem och fixat omkring här hemma. Men nu är det fredag kväll och jag är trött på tomt. Kom hem!!
Vad har hänt idag då? Möten, siffror, budget, avtal. Så det är inte bara här hemma det är tomt just nu. Tomt där uppe också. Visade sig rätt klart efter jobbet idag. Skulle åka och köpa en pumpa och lite annat. Men så blev det så här...: Mitt kort blev spärrat för några veckor sedan. Och av alla människor så glömde de beställa nytt till just mig (Cina!!). Har tagit ut lite lösa pengar i omgångar. Men det är just det att de försvinner i ännu större omgångar, så det var eko i plånboken. Men det hade jag ingen riktig koll på. Ställde mig i kön till kassan för att betala. Kom då på, inget kort. Oups. OK jag får köra på jobbkortet. Ringde och fick ok på att det gick bra. Så fram med det. Fel kod. Inget bra. Inget leg heller. Banken stängd. Micke inte hemma. No money. Empty empty. Så det blev ingen pumpa.
...Nu har de kommit hem. Härligt. Halva sveriges befolkning tittar väl på Idol nu. Men inte vi. Micke kollar på kunskapskanalen och Salomos Tempel. Och jag sitter här och försöker verka kompetent och intresserad. Idag igen... Eventuellt genomskådar han mig snart. En dag.
Sådär ja, hemma igen. Jag är nöjd. Go helg.
Jag har poppat på högsta volym sen klockan fem och fixat omkring här hemma. Men nu är det fredag kväll och jag är trött på tomt. Kom hem!!
Vad har hänt idag då? Möten, siffror, budget, avtal. Så det är inte bara här hemma det är tomt just nu. Tomt där uppe också. Visade sig rätt klart efter jobbet idag. Skulle åka och köpa en pumpa och lite annat. Men så blev det så här...: Mitt kort blev spärrat för några veckor sedan. Och av alla människor så glömde de beställa nytt till just mig (Cina!!). Har tagit ut lite lösa pengar i omgångar. Men det är just det att de försvinner i ännu större omgångar, så det var eko i plånboken. Men det hade jag ingen riktig koll på. Ställde mig i kön till kassan för att betala. Kom då på, inget kort. Oups. OK jag får köra på jobbkortet. Ringde och fick ok på att det gick bra. Så fram med det. Fel kod. Inget bra. Inget leg heller. Banken stängd. Micke inte hemma. No money. Empty empty. Så det blev ingen pumpa.
...Nu har de kommit hem. Härligt. Halva sveriges befolkning tittar väl på Idol nu. Men inte vi. Micke kollar på kunskapskanalen och Salomos Tempel. Och jag sitter här och försöker verka kompetent och intresserad. Idag igen... Eventuellt genomskådar han mig snart. En dag.
Sådär ja, hemma igen. Jag är nöjd. Go helg.torsdag, oktober 29, 2009
En blondins bekännelse
Nyss hemkommen från tjejmiddag. Så mycket energi, så mycket skratt och så mycket - tjöt. Det här ger mig mer energi än att sova 24 timmar i sträck. Jag lovar. Tack Linda för mysig kväll!
Micke som är höstlovsledig med Trissen har haft en minst sagt produktiv dag idag. Kom hem till 3 exalterade barn som ville visa mig något på sitt rum. Voila! Där hade Micke snickra ihop ett nytt smalt, långt skrivbord/ritbord och möblerat om Jack och Loves rum. Satt upp magnetlister och teckningar och gjort superfint.
Därefter åkte han till soptippen med skräp. Fullastad kärra. Och denna kärra hade jag då hämtat på Q8. "Klarar du av att hämta den då"? frågade Micke i telefon. Är du galen sa jag, klart jag gör. Jag är väl inte helt handlingsförlamad. Hur svårt kan det va? Backade intill, perfekt. Men det var väl också det enda som gick perfekt. Kröp runt på alla fyra och försökte få i den jäkla kontakten i bil och kärra. Men icke. Lyckades haka på själva dömanssladden men sen lyckades inget mer. Orkade inte rucka på eländet. Vilket berodde på att jag inte lossat bromsen på kärran. Stövlade in på stationen och kände mig oerhört blond och fick snällt be första bästa människa om hjälp. Och detta har jag absolut inte talat om för Micke. Vill gärna att han ska tro att jag är smart och kompetent.
Nu till bädden. Mycket möten imorgon.
Micke som är höstlovsledig med Trissen har haft en minst sagt produktiv dag idag. Kom hem till 3 exalterade barn som ville visa mig något på sitt rum. Voila! Där hade Micke snickra ihop ett nytt smalt, långt skrivbord/ritbord och möblerat om Jack och Loves rum. Satt upp magnetlister och teckningar och gjort superfint.
Därefter åkte han till soptippen med skräp. Fullastad kärra. Och denna kärra hade jag då hämtat på Q8. "Klarar du av att hämta den då"? frågade Micke i telefon. Är du galen sa jag, klart jag gör. Jag är väl inte helt handlingsförlamad. Hur svårt kan det va? Backade intill, perfekt. Men det var väl också det enda som gick perfekt. Kröp runt på alla fyra och försökte få i den jäkla kontakten i bil och kärra. Men icke. Lyckades haka på själva dömanssladden men sen lyckades inget mer. Orkade inte rucka på eländet. Vilket berodde på att jag inte lossat bromsen på kärran. Stövlade in på stationen och kände mig oerhört blond och fick snällt be första bästa människa om hjälp. Och detta har jag absolut inte talat om för Micke. Vill gärna att han ska tro att jag är smart och kompetent.
Nu till bädden. Mycket möten imorgon.
måndag, oktober 26, 2009
Livsläxor...
Lunch. glömt mat som vanligt. Halvmil till närmaste ICA. Att jag aldrig lär mig!!
Slår ihjäl tid här istället. Jag skulle vilja skriva så mycket mer än jag gör men det är för mörkt på kvällen. Seriöst. Jag kan väl tända en lampa men det spelar liksom ingen roll. Mörkt är mörkt och tusen ljus i världen kan inte ändra på det. När solen går ner, går jag ner. Men ny måndag, nya möjligheter. Den här veckan ska jag fightas med mörkret på allvar.
Apropå att lära sig... Jag tror så här; vi får alla en livsläxa någon gång i livet. Kanske fler. Antingen tar man åt sig av den och försöker lära sig något. Eller så lever man vidare som om inget har hänt. Vi är alla olika som personer och tolkar livet på olika sätt.
Min livsläxa är så tydlig så den är svår att blunda för; man kan inte bestämma, påverka och planera allt i livet". Däremot påverka det åt rätt håll. Det är en annan sak. Antingen väljer du att gå och dö. Besegrad. Eller så väljer du att ta fighten och göra något bra av det som vid första tanken känns helt kass.
För vår del handlade det om att se hur det börjad hagla barn över alla. Andra. Men över oss fanns jäklar inget hagel. Inte ens lite. Tiden gick. Livet kändes i sanning skit. Vi började så där moget önska "får vi baa ett barn så får det skrika och ha så mycket kolik det vill och jag ska aldrig mer gnälla över något i hela mitt liv". Realistiskt... no no. Så fort någon klagade över hur jobbigt det var med barn blev jag förbannad. Visa lite tacksamhet istället för sautan. Okey, inte helt rättvist så här i efterhand, men hjärnan funkar inte logiskt i såna situationer.
Men så, efter hundra bedrövelser, lidande i allsköns form, fysiskt smärta och kämpande så fick vi plötsligt beskedet att "det syns två små hjärtan på skärmen". Highfive för den!! Den tanken hade ALDRIG ens slagit oss.. Skulle vi kunna få tvillingar? Jag glömmer aldrig den dagen. Vi gick på stan som två flamsande barnungar och skrattade högt. Två!!!!
Tiden gick, jag var sjukskriven mycket och hade komplikationer från dag ett, men ut kom de till slut. Två små sparvungar. Pyttesmå och helt och håller våra. Tiden gick som i ett töcken. 24 timmar om dygnet med amning, sondmatning, flaskmatning, värma flaskor, tvätta flaskor och så börja om igen. Men det var ju livet!
Och som vi fick igen för allt vi lovat och önskat. Med två små sparvungar som tillsammans vaknade 10-20 gånger per dygn i 2 års tid. Kolik följt av nattskräck och akuta sömnproblem. Men vi hade lovat. Bara vi får ett barn så får det ha så mycket kolik det vill... osv. Och nu fick vi ju dessutom två så visst. Sagt är sagt liksom.
Och som grädde på moset följde ketchupeffekten och det blev en lillasyster av bara farten. Vi gick alltså från noll barn till tre inom loppet av 22 månader. Och vad vill jag ha sagt med detta långa inlägg då? Att livet är en kul grej. Ödsla inte bort det. Men tro aldrig någonsin att du ska kunna styra över allt. Då lär du bli besviken. Lär digleva med att inte alltid ha full kontroll (i och för sig inget stort problem för mig...). Lita på att det kan bli bra ändå och gör något positivt av den verklighet DU lever i. Ty den lär var annorlunda än någon annans.
Vem har sagt att livet är enkelt?
Små mirakel
Foto Elle Örtlund
Slår ihjäl tid här istället. Jag skulle vilja skriva så mycket mer än jag gör men det är för mörkt på kvällen. Seriöst. Jag kan väl tända en lampa men det spelar liksom ingen roll. Mörkt är mörkt och tusen ljus i världen kan inte ändra på det. När solen går ner, går jag ner. Men ny måndag, nya möjligheter. Den här veckan ska jag fightas med mörkret på allvar.
Apropå att lära sig... Jag tror så här; vi får alla en livsläxa någon gång i livet. Kanske fler. Antingen tar man åt sig av den och försöker lära sig något. Eller så lever man vidare som om inget har hänt. Vi är alla olika som personer och tolkar livet på olika sätt.
Min livsläxa är så tydlig så den är svår att blunda för; man kan inte bestämma, påverka och planera allt i livet". Däremot påverka det åt rätt håll. Det är en annan sak. Antingen väljer du att gå och dö. Besegrad. Eller så väljer du att ta fighten och göra något bra av det som vid första tanken känns helt kass.
För vår del handlade det om att se hur det börjad hagla barn över alla. Andra. Men över oss fanns jäklar inget hagel. Inte ens lite. Tiden gick. Livet kändes i sanning skit. Vi började så där moget önska "får vi baa ett barn så får det skrika och ha så mycket kolik det vill och jag ska aldrig mer gnälla över något i hela mitt liv". Realistiskt... no no. Så fort någon klagade över hur jobbigt det var med barn blev jag förbannad. Visa lite tacksamhet istället för sautan. Okey, inte helt rättvist så här i efterhand, men hjärnan funkar inte logiskt i såna situationer.
Men så, efter hundra bedrövelser, lidande i allsköns form, fysiskt smärta och kämpande så fick vi plötsligt beskedet att "det syns två små hjärtan på skärmen". Highfive för den!! Den tanken hade ALDRIG ens slagit oss.. Skulle vi kunna få tvillingar? Jag glömmer aldrig den dagen. Vi gick på stan som två flamsande barnungar och skrattade högt. Två!!!!
Tiden gick, jag var sjukskriven mycket och hade komplikationer från dag ett, men ut kom de till slut. Två små sparvungar. Pyttesmå och helt och håller våra. Tiden gick som i ett töcken. 24 timmar om dygnet med amning, sondmatning, flaskmatning, värma flaskor, tvätta flaskor och så börja om igen. Men det var ju livet!
Och som vi fick igen för allt vi lovat och önskat. Med två små sparvungar som tillsammans vaknade 10-20 gånger per dygn i 2 års tid. Kolik följt av nattskräck och akuta sömnproblem. Men vi hade lovat. Bara vi får ett barn så får det ha så mycket kolik det vill... osv. Och nu fick vi ju dessutom två så visst. Sagt är sagt liksom.
Och som grädde på moset följde ketchupeffekten och det blev en lillasyster av bara farten. Vi gick alltså från noll barn till tre inom loppet av 22 månader. Och vad vill jag ha sagt med detta långa inlägg då? Att livet är en kul grej. Ödsla inte bort det. Men tro aldrig någonsin att du ska kunna styra över allt. Då lär du bli besviken. Lär digleva med att inte alltid ha full kontroll (i och för sig inget stort problem för mig...). Lita på att det kan bli bra ändå och gör något positivt av den verklighet DU lever i. Ty den lär var annorlunda än någon annans.
Vem har sagt att livet är enkelt?
Små mirakelsöndag, oktober 25, 2009
Livet är en komedi
Kommer hem från dagis. Har hämtat de tre. Eftersom ingen av de någonsin skulle få för sig att göra 2:an på dagis så väntar de tills de kommer hem. Vi har tre barn och två toaletter. En uppe, en nere. Ni som har följt bloggen ett tag vet att de är extremt synkade när det gäller detta. Ska en, ska alla. Löpande band. När de var små och hade blöja alla tre la vi upp dem på rad och började från varsitt håll. Praktiskt och effektivt. Nu är det toalett som gäller för samtliga. Ni börjar hajja. Vi har en toa för lite!
Vi kommer hem från dagis. En piper upp till toan. En slinker in på toan nere och den tredje står och hoppar upp och ner. Färdig ropar det från två håll - samtidigt. De gör det ju lika fort dessutom. Så jag springer upp först, torkar fort och springer ner och torkar fort. Sen in med tredje barnet och så klart. Just där i springmomentet när båda skriker det högsta de kan från två håll och den tredje hoppar upp och ner i panik brukar jag känna mig som en figur i en komedi.
Vi kommer hem från dagis. En piper upp till toan. En slinker in på toan nere och den tredje står och hoppar upp och ner. Färdig ropar det från två håll - samtidigt. De gör det ju lika fort dessutom. Så jag springer upp först, torkar fort och springer ner och torkar fort. Sen in med tredje barnet och så klart. Just där i springmomentet när båda skriker det högsta de kan från två håll och den tredje hoppar upp och ner i panik brukar jag känna mig som en figur i en komedi.
lördag, oktober 24, 2009
Legokungen
Legokungen!I torsdagkväll satt vi i myshörnan och kollade Bolibompa alla fem. Micke låg och halvsov i Jacks knä (ja, avisst otroligt pigga 3-barnsföräldrar som somnar av lagom till Bolibompa). Hur som helst så frågade Micke Jack om han kunde killa honom i ansiktet. Jack som är slipad kille frågar "vad får jag då"? En överraskning svarar Micke halvt om halvt i sömnen. Varvid det blir slagsmål bland barnen om att få killa honom i ansiktet.
Sagt är sagt, igår fixade Micke överraskning. Och hem kommer han med en jätteladdning lego. Fredagkvällen räddad; lego, entrecote, rödvinssås, fredagsmys och ännu mer lego. Ringde även in Legokungen för att få lite vägledning.
Lego är livet. En ny värld har öppnat sig!!
Lördagkväll på favvohaket
Yatzy, smågodis och corona.Är en usel förlorare så det kändes därför storslaget att inleda kvällen med att slå yatzy direkt. Vann överlägset och kan nu inkassera en halvtimmes nackmassage framför tv:n.
Micke inledde med yatzy andra omgången som dessvärre inte gällde något. Det gäller att välja sina tillfällen i livet!!
torsdag, oktober 22, 2009
Barns logik - vill ha den
I morse (en kanonmorgon för övrigt, ingen korttagning och valfri klädsel) gav Jack prov hur mycket logik det faktiskt ryms i den lilla knoppen.
- Mamma, är muggorm farlig.
- Du menar huggorm?
- Nej, muggorm. Som vi såg i Ljungsarp.
- Det finns inget som heter muggorm.
Jag tänker lite på vad han kan mena. Och logiken är så lysande;
- Aha, du menar kopparorm.
- Ja, just det.
- Mamma, är muggorm farlig.
- Du menar huggorm?
- Nej, muggorm. Som vi såg i Ljungsarp.
- Det finns inget som heter muggorm.
Jag tänker lite på vad han kan mena. Och logiken är så lysande;
- Aha, du menar kopparorm.
- Ja, just det.
onsdag, oktober 21, 2009
Korttagning på dagis - aaaaaaaa
Vad ska man säga. Vissa morgnar flyter bättre än andra...
Korttagning på dagis idag. Eftersom mina barn väljer att göra precis raka motsatsen mot många andra så har de varit med inte alls på korten eller helt rödgråtna efter hårt motstånd. Men i år har alla tre bestämt sig för att vara med. Kul.
Ville inte göra någon stor grej av det men ville försäkra mig om att kläderna iallafall var rena när det ändå ska plåtas. Valde och visade för alla tre redan igårkväll för att minska risken för bråk idag. Allt blev godkänt. Tänkte nästan att det gick lite för enkelt...
Såå, i morse. Krig. Jack och Love ville ha linne. Försökte förklara sambandet mellan sommar - linne. Vinter - t-shirt. Men vem bryr sig när de är 4 år?
Gråt, löften och hot. Tiden börjar rinna iväg. Inget passar. Så jag släpper dem lösa i klädlådorna. Love tar själaglad på sig en vit t-shirt med halslinning stor som en segelbåt. Jack tar på sig en grön t-shirt i stl 74. Han är 4,5 år!! Men killarna kände sig skitsnygga och vad ska man säga. Det sitter inte i kläderna!
Hur gick det med lilla fröken då? Inga problem. Så fort jag tar fram kjol eller klänning är hon medgörlig som ett litet lamm. Gråten kom först när vi kom till hårdelen. Micke tvättade det igårkväll men tyvärr han hon somna innan det torkade. Ser ni framför er? Ett penntroll. Försökte kamma och blöta lite. Arghh!! Så när alla tre rödgråtna barn stog framför mig med anklagande ögon så fogade jag mig. Varför skulle det va så extra viktigt just idag? En bild ska väl spegla personlighet inte yta. Så penntrollet och twinsen hamnade till slut på dagis. Glada, nöjda och - personliga.
Själv hamnade jag lite i skymundan denna morgon och känner mig inte riktigt som någon fotomodell. Idag heller.
Korttagning på dagis idag. Eftersom mina barn väljer att göra precis raka motsatsen mot många andra så har de varit med inte alls på korten eller helt rödgråtna efter hårt motstånd. Men i år har alla tre bestämt sig för att vara med. Kul.
Ville inte göra någon stor grej av det men ville försäkra mig om att kläderna iallafall var rena när det ändå ska plåtas. Valde och visade för alla tre redan igårkväll för att minska risken för bråk idag. Allt blev godkänt. Tänkte nästan att det gick lite för enkelt...
Såå, i morse. Krig. Jack och Love ville ha linne. Försökte förklara sambandet mellan sommar - linne. Vinter - t-shirt. Men vem bryr sig när de är 4 år?
Gråt, löften och hot. Tiden börjar rinna iväg. Inget passar. Så jag släpper dem lösa i klädlådorna. Love tar själaglad på sig en vit t-shirt med halslinning stor som en segelbåt. Jack tar på sig en grön t-shirt i stl 74. Han är 4,5 år!! Men killarna kände sig skitsnygga och vad ska man säga. Det sitter inte i kläderna!
Hur gick det med lilla fröken då? Inga problem. Så fort jag tar fram kjol eller klänning är hon medgörlig som ett litet lamm. Gråten kom först när vi kom till hårdelen. Micke tvättade det igårkväll men tyvärr han hon somna innan det torkade. Ser ni framför er? Ett penntroll. Försökte kamma och blöta lite. Arghh!! Så när alla tre rödgråtna barn stog framför mig med anklagande ögon så fogade jag mig. Varför skulle det va så extra viktigt just idag? En bild ska väl spegla personlighet inte yta. Så penntrollet och twinsen hamnade till slut på dagis. Glada, nöjda och - personliga.
Själv hamnade jag lite i skymundan denna morgon och känner mig inte riktigt som någon fotomodell. Idag heller.
måndag, oktober 19, 2009
Det kapade kortet
Nä nu var det ju inte bara mitt kort som var kapat. Det var väl halva Sveriges befolknings. Iallafall den delen som råkar ha handlat med Handelsbankens kort i Spanien i somras.
Så nu står jag här kortlös med några 20-lappar i fickan och känner mig lite - halv. Och jämte mig sitter Micke som är själaglad över att vår ekonomi får chans att rehabilitera sig några dagar. Tills nytt kort anländer... lagom till lönen.
Så nu står jag här kortlös med några 20-lappar i fickan och känner mig lite - halv. Och jämte mig sitter Micke som är själaglad över att vår ekonomi får chans att rehabilitera sig några dagar. Tills nytt kort anländer... lagom till lönen.
torsdag, oktober 15, 2009
Kapat VISA
Hjälp! Mitt kort har blivit kapat.
Jag brukar inte ha ont av mycket. Snor någon min cykel så kan jag rycka på axlarna och tycka att det är trist men man ska inte gråta över spilld mjölk. Men det här känns creepy. När jag precis övervunnit mig själv och börjat handla över nätet (tänker på kortnr hit och dit). Då kapar någon mitt kort! I Barcelona. Jag kommer aldrig våga handla på kort längre. Jag får helt enkelt göra som min bror, en fossil från Juraperioden, och enbart använda cash. Han äger inte ens något VISA.
Men nu är kortet spärrat. Och i två delar. Ha, där fick ni!!!
Precis innan själva spärret av kortet hann jag dock med att shoppa en resa till Bulgarien. Lita på att jag kommer handla med kontanter där!
Jag brukar inte ha ont av mycket. Snor någon min cykel så kan jag rycka på axlarna och tycka att det är trist men man ska inte gråta över spilld mjölk. Men det här känns creepy. När jag precis övervunnit mig själv och börjat handla över nätet (tänker på kortnr hit och dit). Då kapar någon mitt kort! I Barcelona. Jag kommer aldrig våga handla på kort längre. Jag får helt enkelt göra som min bror, en fossil från Juraperioden, och enbart använda cash. Han äger inte ens något VISA.
Men nu är kortet spärrat. Och i två delar. Ha, där fick ni!!!
Precis innan själva spärret av kortet hann jag dock med att shoppa en resa till Bulgarien. Lita på att jag kommer handla med kontanter där!
lördag, oktober 10, 2009
onsdag, oktober 07, 2009
Onsdagstankar
Isande kallt, svart som i en sotarr.. Nää, inte det minsta lockande. Inte ens med bra bok i öronlurarna. Ett varmt bad och en varm famn lockar mer. Jag tänker stanna inomhus ikväll!!! Inga tvivel.
Idag började jag lite grann förstå hur livet kommer te sig om några år. Slutade 16.00. Hämtade barnen, körd upp till gympan som började 16.30. Lämnade Jack och Love där, in med mig och Nea i bilen för att åka till ICA och köpa ingredienser till köttfärssås. Lagom klara på ICA för att åka upp och hämta killarna. In i bilen och hem för att fixa kvällsmat. Allas vår Micke var då hemma och hade satt igång pannorna på spisen innan vi hunnit få av oss ytterkläderna. Det var ett hungrigt gäng som satte sig runt matbordet och fullkomligt våldförde sig på parmesanosten som jag trodde ingen av dem skulle tycka om. Tre små möss hade satt i sig 1/3 av osten innan maten stod på bordet. Sen kom den stora råttan och tog resten.
Fast vad jag ville komma till är att jag är stum av beundran över alla föräldrar som har 2-3-4 aktiva barn som ska iväg på sina träningar. För att sen komma hem och göra läxor. Eller i vilken ordning man nu gör det. Läxor först? Hur som helst. Det vill till att få ihop tillvaron. UTAN att skapa stress runt barnen och sig själv. Som den tidsoptimist jag är så känns det som ett jätteprojekt att sy ihop ett liv med aktiva barn. Tur för mig att jag har en stark förmåga att se mellan fingrarna när det gäller husets lokala status. Lokalt som i tvättstugan (en trappa ner, lätt att förtränga), lokalt som i Neas garderob (behöver jag bara titta in i 1 gång/dag och det går fort), lokalt som i skafferiet (har jag tur behöver jag inte ens öppna det varje dag) och så vidare i all oändlighet.
Men jag börjar märka att en svag förändring är på gång. Jag mår lugnare i själen om jag har lite kontroll över tillvaron. Det har jag inte känt varit så noga innan. Det blir som det blir och allt ordnar sig. Gör först och tänk sen. I bästa fall. Det är svårt att medge men ärligt talat så känns det rätt bra med någon form av yttre synlig ordning. Faktiskt.
Micke kommer skratta när han läser det här och undra när jag har tänkt att börja leva efter detta nya koncept. Och den tidplanen är inte helt spikad än.
Idag började jag lite grann förstå hur livet kommer te sig om några år. Slutade 16.00. Hämtade barnen, körd upp till gympan som började 16.30. Lämnade Jack och Love där, in med mig och Nea i bilen för att åka till ICA och köpa ingredienser till köttfärssås. Lagom klara på ICA för att åka upp och hämta killarna. In i bilen och hem för att fixa kvällsmat. Allas vår Micke var då hemma och hade satt igång pannorna på spisen innan vi hunnit få av oss ytterkläderna. Det var ett hungrigt gäng som satte sig runt matbordet och fullkomligt våldförde sig på parmesanosten som jag trodde ingen av dem skulle tycka om. Tre små möss hade satt i sig 1/3 av osten innan maten stod på bordet. Sen kom den stora råttan och tog resten.
Fast vad jag ville komma till är att jag är stum av beundran över alla föräldrar som har 2-3-4 aktiva barn som ska iväg på sina träningar. För att sen komma hem och göra läxor. Eller i vilken ordning man nu gör det. Läxor först? Hur som helst. Det vill till att få ihop tillvaron. UTAN att skapa stress runt barnen och sig själv. Som den tidsoptimist jag är så känns det som ett jätteprojekt att sy ihop ett liv med aktiva barn. Tur för mig att jag har en stark förmåga att se mellan fingrarna när det gäller husets lokala status. Lokalt som i tvättstugan (en trappa ner, lätt att förtränga), lokalt som i Neas garderob (behöver jag bara titta in i 1 gång/dag och det går fort), lokalt som i skafferiet (har jag tur behöver jag inte ens öppna det varje dag) och så vidare i all oändlighet.
Men jag börjar märka att en svag förändring är på gång. Jag mår lugnare i själen om jag har lite kontroll över tillvaron. Det har jag inte känt varit så noga innan. Det blir som det blir och allt ordnar sig. Gör först och tänk sen. I bästa fall. Det är svårt att medge men ärligt talat så känns det rätt bra med någon form av yttre synlig ordning. Faktiskt.
Micke kommer skratta när han läser det här och undra när jag har tänkt att börja leva efter detta nya koncept. Och den tidplanen är inte helt spikad än.
måndag, oktober 05, 2009
Dagens boktips
Micke vet vad han gör. Fick den här boken i födelsedagspresent. I Mp3 format. Så på med lurarna, mössan och jogginskorna och ut i kylan. Det är som meditation för min del. Inte själva joggingskorna. Men att lyssna på bok. De första kapitlen lovar stort. Hoppas det fortsätter så. Magi, parallella världar, mystik, öde och kärlek. Det är bara det som krävs för att få min totala uppmärksamhet. Inte mer än så.
söndag, oktober 04, 2009
Tidsoptimism forever
Tidsoptimismen är en vän. Eller fiende. Kan inte riktigt bestämma mig för vilket. För det råder ett fantastiskt lugn ganska länge. Ingen panik. Ingen stress. Tid finns i överskott. Just då iallfall. Det är väl den positiva sidan. Men man får å andra sidan sjuhelvetes bråttom i slutspurten.
Så här funkar logiken, för er som inte har fötts med tidsoptimism; Det tar ca 2 minuter att åka till simhallen. Så jag börjar åka iväg då. 2 minuter innan utsatt tid. Men så ska det spännas fast bälten, alla ska före det helst också intaga plats i bilen. Sen ska man dessutom parkera, spänna loss alla och ta sig den sista biten till fots med tre andra viljor som inte alls uppfattar själva bråttombiten. Här finns som tur är inga rödljus i stan. Det hade blivit min undergång.
Idag var det kalas kl 10.30. 10.00 hade vi inte påbörjat frukosten. Inte ens lämnat övervåningen. Men kl 10.35 var vi ändå på plats. Med frullen i halsgropen dock. SÅ lugnet innan kanske på något vis ändå äts upp av stressen de sista minutrarna. Det var väl det jag skulle komma till. Eller jag vet inte. I brist på bättre att skriva om. Borde inte lida brist på skrivämnen för helgen har varit bra. Och började så här; Lugn fredag med eftermiddagsfika i solsken.
Så här gött.
Traditionellt fredagsmys på kvällen. För 4 av 5. Eftersom Nea blev uppskickad för att sitta själv och tänka över sina synder på övervåningen. Efter en stund gick Micke upp. "Det är mysigt" säger Nea då. "Att sitta själv". Så den gåsen bet inte...
Lördag med långfrulle, fika hos mamma med brorsan, barnen och pappa. Go middag hos familjen Annorlunda som innefattar jack och loves stora idol Hugo och min största idol Johanna. Som jag tror med hundra procents säkerhet känner igen sig i tidoptimistlogiken. För att inte tala om resten av den omfattande familjen och övriga gäster som gjorde lördagkvällen mysig. Detta följt av en ödesdigert tröttögd morgon och så då barnkalas, middag hos mamma, handbollsmatch i Sporthallen och hem för sedvanlig söndagsprocedur. Ungefär samma som 80 % av sveriges befolkning, så jag besparar er detta.
Och det här var väl ändå rekordet av långtråkigt inlägg. Men har ni orkat ändå hit så ha en fin söndagkväll och en härlig vecka. Nu ska jag ta med mig en kopp te och tidning till sängs och vänta på att Micke kommer hem och drar matchrapporten för Elfsborgs match. Can´t wait... ;-)
Så här funkar logiken, för er som inte har fötts med tidsoptimism; Det tar ca 2 minuter att åka till simhallen. Så jag börjar åka iväg då. 2 minuter innan utsatt tid. Men så ska det spännas fast bälten, alla ska före det helst också intaga plats i bilen. Sen ska man dessutom parkera, spänna loss alla och ta sig den sista biten till fots med tre andra viljor som inte alls uppfattar själva bråttombiten. Här finns som tur är inga rödljus i stan. Det hade blivit min undergång.
Idag var det kalas kl 10.30. 10.00 hade vi inte påbörjat frukosten. Inte ens lämnat övervåningen. Men kl 10.35 var vi ändå på plats. Med frullen i halsgropen dock. SÅ lugnet innan kanske på något vis ändå äts upp av stressen de sista minutrarna. Det var väl det jag skulle komma till. Eller jag vet inte. I brist på bättre att skriva om. Borde inte lida brist på skrivämnen för helgen har varit bra. Och började så här; Lugn fredag med eftermiddagsfika i solsken.
Så här gött.Traditionellt fredagsmys på kvällen. För 4 av 5. Eftersom Nea blev uppskickad för att sitta själv och tänka över sina synder på övervåningen. Efter en stund gick Micke upp. "Det är mysigt" säger Nea då. "Att sitta själv". Så den gåsen bet inte...
Lördag med långfrulle, fika hos mamma med brorsan, barnen och pappa. Go middag hos familjen Annorlunda som innefattar jack och loves stora idol Hugo och min största idol Johanna. Som jag tror med hundra procents säkerhet känner igen sig i tidoptimistlogiken. För att inte tala om resten av den omfattande familjen och övriga gäster som gjorde lördagkvällen mysig. Detta följt av en ödesdigert tröttögd morgon och så då barnkalas, middag hos mamma, handbollsmatch i Sporthallen och hem för sedvanlig söndagsprocedur. Ungefär samma som 80 % av sveriges befolkning, så jag besparar er detta.
Och det här var väl ändå rekordet av långtråkigt inlägg. Men har ni orkat ändå hit så ha en fin söndagkväll och en härlig vecka. Nu ska jag ta med mig en kopp te och tidning till sängs och vänta på att Micke kommer hem och drar matchrapporten för Elfsborgs match. Can´t wait... ;-)
lördag, oktober 03, 2009
tisdag, september 29, 2009
En risig rapport
Jag har fått någon kommentar då och då om att livet verkar så rosenskimrande enkelt i det Dowerska huset. Om man ska tro allt man läser här på le blog. Så är det ju många gånger. De flesta dagar. Det är sant. Men andra - som idag, är det gott om dis även här. Känner mig hopplöst...öh. Kommer inte ens på ett passande ord, det är illa.
Det är trött, tomt och fundersamt. Extra påtagligt nu när det yngre livfulla folket precis gått till sängs. Får lite uppåttjack av att träffa dem. Så mycket att jag sitter med ett stort fånigt leende i bilen när jag närmar mig dagis. Vet att Micke är där och hämtar barnen. Det är som om resten av dagen sopas undan bara av att se dem. En fin känsla som jag är så jäkla glad över att jag får känna. Att vi faktiskt fick de där tre kravallungarna till slut. Det är stort.
Så i väntan på att dessa små vitamininjektioner ska vakna imorgon bitti igen och fylla mig med sin energi går jag och lägger mig med en kopp te och en bok i världsklass och hoppas att gnistan kommer tillbaka fortare än kvickt. Ska också stanna till och tanka lite energi hos min bättre hälft som har haft tålamod som en ängel med mig ikväll ;-)
Det är trött, tomt och fundersamt. Extra påtagligt nu när det yngre livfulla folket precis gått till sängs. Får lite uppåttjack av att träffa dem. Så mycket att jag sitter med ett stort fånigt leende i bilen när jag närmar mig dagis. Vet att Micke är där och hämtar barnen. Det är som om resten av dagen sopas undan bara av att se dem. En fin känsla som jag är så jäkla glad över att jag får känna. Att vi faktiskt fick de där tre kravallungarna till slut. Det är stort.
Så i väntan på att dessa små vitamininjektioner ska vakna imorgon bitti igen och fylla mig med sin energi går jag och lägger mig med en kopp te och en bok i världsklass och hoppas att gnistan kommer tillbaka fortare än kvickt. Ska också stanna till och tanka lite energi hos min bättre hälft som har haft tålamod som en ängel med mig ikväll ;-)
måndag, september 28, 2009
My fabulous matvanor
Från 18.00 - 23.00
1 smörgåstårtebit - check
4 stora tuggor i smyg på kladdkakan i kylskåpet - check
1 KitKat - check
3 nävar sega popcorn, troligen från fredagsmyset - check
5 nävar ostbågar, från ovan mys - check
1 knäckemacka - check
2 koppar te - check
1 banan - check
Fint att slippa lägga sig på tom mage. Sover så dåligt då.
1 smörgåstårtebit - check
4 stora tuggor i smyg på kladdkakan i kylskåpet - check
1 KitKat - check
3 nävar sega popcorn, troligen från fredagsmyset - check
5 nävar ostbågar, från ovan mys - check
1 knäckemacka - check
2 koppar te - check
1 banan - check
Fint att slippa lägga sig på tom mage. Sover så dåligt då.
tisdag, september 22, 2009
Arga tanten
Igår gick vi förbi tidernas största hundskit. Äkta bajs mitt på vår trottoar. Stor, rykande och... skitstor. Den låg där och - pyrde. Alla cylindrar startade på autoturbo! Vem i hela världen lämnar en sådan efter sig? Märkte inte husse eller matte vad som hände? Var påsarna slut? Hämnas de på något? Ligger de och lurpassar några buskar bort och skrattar när våra barn cyklar i det? Förra veckan fick jag tvätta hundbajs 3 gånger på 2 dagar!!!! En gång från vagnen, en gång från hela Jacks cykel och en tredje gång från ett par skor. Ett jävla skitgöra. Hur svårt kan det vara? Vad är grejjen? Hur gör de hemma? Går på toaletten och glömmer spola. Mockar aldrig rent?
Med detta i åtanke ska jag nu göra en tidig entré i bädden. Ihop med Berlinerpopplarna, en bok. Och Micke - min världsbästa kille. Eller vad kallar man någon som man varit ihop med sen tidernas begynnelse, har tre barn, hus och stora lån ihop med men utan förlovnings och giftasringar? Kille, sambo, pappan till min barn, pojkvän..? Fin är han iallafall. Och akut intolerant mot hundbajs.
Med detta i åtanke ska jag nu göra en tidig entré i bädden. Ihop med Berlinerpopplarna, en bok. Och Micke - min världsbästa kille. Eller vad kallar man någon som man varit ihop med sen tidernas begynnelse, har tre barn, hus och stora lån ihop med men utan förlovnings och giftasringar? Kille, sambo, pappan till min barn, pojkvän..? Fin är han iallafall. Och akut intolerant mot hundbajs.
fredag, september 18, 2009
Dirty dancing
I nästa liv ska jag bli sjukt bra på att dansa. I det här livet nöjer jag mig med att kolla på andra som är sjukt bra på att dansa. Just nu är det Dirty Dancing på tv. "This is your dance space, this i my dance space"... och lite hungry eyes i rosa trikåer med prickar på. Kvalitetsfilm :-)
Den där platta magen ska bli min tänker jag och stoppar målmedvetet en smågodis till i munnen.
Hela kvällen har gått i ett enda stort osundhetets rus. En kollektiv idétorka på kvällsmat slutade med pizza hos grannar ihop med flera grannar. Diskussionerna har gått höga och vi har gjort en högklassig avhandling av skolväsendet. Jag skulle behöva fylla både kommun, regering och tidningar med insändare känner jag. Av det argare slaget. Känner mig lite skrajsen över allt man ska deala med när barnen blir "stora", när det största problemet för oss just nu är att de vill äta lördagsgodis på fredagar. Små barn små bekymmer, stora barn... ja, det ligger nog ett uns sanning där.
Jag har skrivit åtskilliga mejl till både regering och kommun tidigare och har alltid, även om det dröjt länge och åtföljts av ett svar typ "du är ärende nummer 14 568 och behandlas så fort det går...", fått svar. Men problemet är att vi pratar helt olika typer av språk. Politik och verklighet är två helt skilda världar. Tyvärr, det borde ju varit väldigt samma kan man tycka.
Men äh, nu ska Patrick öva hopp med Baby så jag lämnar ovan punkter att gro i hjärnan innan jag släpper loss dem helt och hållet.
Barnen sover, Micke tar kvällsbadet i grannbaljan och jag sitter här och formulerar mejl till Vita huset. Fredagkväll i harmoni :-)
Den där platta magen ska bli min tänker jag och stoppar målmedvetet en smågodis till i munnen.
Hela kvällen har gått i ett enda stort osundhetets rus. En kollektiv idétorka på kvällsmat slutade med pizza hos grannar ihop med flera grannar. Diskussionerna har gått höga och vi har gjort en högklassig avhandling av skolväsendet. Jag skulle behöva fylla både kommun, regering och tidningar med insändare känner jag. Av det argare slaget. Känner mig lite skrajsen över allt man ska deala med när barnen blir "stora", när det största problemet för oss just nu är att de vill äta lördagsgodis på fredagar. Små barn små bekymmer, stora barn... ja, det ligger nog ett uns sanning där.
Jag har skrivit åtskilliga mejl till både regering och kommun tidigare och har alltid, även om det dröjt länge och åtföljts av ett svar typ "du är ärende nummer 14 568 och behandlas så fort det går...", fått svar. Men problemet är att vi pratar helt olika typer av språk. Politik och verklighet är två helt skilda världar. Tyvärr, det borde ju varit väldigt samma kan man tycka.
Men äh, nu ska Patrick öva hopp med Baby så jag lämnar ovan punkter att gro i hjärnan innan jag släpper loss dem helt och hållet.
Barnen sover, Micke tar kvällsbadet i grannbaljan och jag sitter här och formulerar mejl till Vita huset. Fredagkväll i harmoni :-)
tisdag, september 15, 2009
Det var det här med impulsiviteten...
Jag har svårt för att låsa mig vid en enda lösning. Att skruva upp tv:n på väggen kändes skitjobbigt. Det är inte bara att flytta runt en uppskruvad tv hur som helst. Det inser t o m jag. Därför kändes det jobbigt.
Men idag kl 19.30 kände jag att vi måste möblera om. NU! Oavsett fastskruvad tv. Så det gjorde vi. Först gick det jättebra. Soffan och matbordet bytte rum och plats med varandra. Sen började allt gå lite knackigt. Fanns ingen riktig plats för tv:n. Fanns ingen riktigt bra plats för egentligen något alls. Så alternativet var; köp helt nytt eller ställ tillbaks.
Så nu sitter vi här på precis samma ställe som igår. Soffan är tebaks och bordet likaså.
Leve impulsiviteten!
Men idag kl 19.30 kände jag att vi måste möblera om. NU! Oavsett fastskruvad tv. Så det gjorde vi. Först gick det jättebra. Soffan och matbordet bytte rum och plats med varandra. Sen började allt gå lite knackigt. Fanns ingen riktig plats för tv:n. Fanns ingen riktigt bra plats för egentligen något alls. Så alternativet var; köp helt nytt eller ställ tillbaks.
Så nu sitter vi här på precis samma ställe som igår. Soffan är tebaks och bordet likaså.
Leve impulsiviteten!
tisdag, september 01, 2009
Freedom and kingdom
Gick in på jobbet kl 07 imorse och lämnade regn och mul bakom mig. Kom ut från jobbet kl 16.30 och möttes av 25° värme. Vad exakt hände? Någon som vet som såg det?
Dagis stängt idag. Micke drog en riktig vinstlott med ledig dag ihop med både barn och sol. Jag å andra sidan drog en vinstlott som fick ta över hela härligheten när jag kom hem. Stekte ett stadigt berg pannkakor och drog till skogs. Åt kvällsmat på första parkett, klättrade i skithöga berg, smög på gigantiska kräftor, fångade hundratalet grodor och åkte hem. Jäklarns så gött det är med detta lugn och att få vara med en samling småfolk som tycker livet är så jäkla coolt bara där finns lite pannkakor, grodor och vatten.
måndag, augusti 31, 2009
Tandläkarbesöket...
Förresten för er som fortfarande undrar så öppnade Jack inte munnen hos tandläkaren.
Han väjde vid sista hindret kan man säga. Han kom så långt som till att sätta sig i stolen. Men sen satte han ner foten och sa "jag gör det inte". Och då är det så.
Han väjde vid sista hindret kan man säga. Han kom så långt som till att sätta sig i stolen. Men sen satte han ner foten och sa "jag gör det inte". Och då är det så.
Dagens boktips och impulsivitet
Man ska aldrig förhasta sig. Men det gör jag hela tiden. Jag har ingen ro att vänta. Vill helst att allt ska hända nu med en gång. Vilket gör att jag ibland får leva med saker jag gjort på impuls. Förra året köpte vi en friggebod. På impuls, det tog en kvart så var köpet klart och på den tiden hade jag även hunnit övertala M. Vi köpte friggan.
Sen skulle vi kolla upp hur vi skulle transportera den till urskogen där den skulle stå. Visade sig inte vara så lätt. Inte utan följebilar och lyftkranar och lastbilar och ja... Vilket resulterade i att själva flytten blev way mycket dyrare än själva friggan (som vi eg varken behövde eller ens hade funderingar på att köpa). Det var enligt Micke första och sista gången han följde min impulsivitet.
Och var vill jag komma med det här då? Kortfattade förklaringar är inte min starka sida... Men att sluta blogga kändes kanske lite impulsivt. För jag har lite längt. Och dålig karaktär. Sagt är sagt ibland men inte alltid. Så här är jag och gästar mig själv lite igen...
Mest för att jag känner mig tvungen att be er gå till närmaste bokhandel eller bibbla och köpa/låna boken "Den vita liljan" av Elisabeth Nemert. Så in i hel... bra. Just nu är det den som gör att jag kommer ut och motionerar mig lite ibland för den finns i min mp3-spelare. Ikväll tog den mig runt hela stan i duggregn. Hemma väntade Micke, en eld i kaminen och en ostekt köttfärsås. Det e gött å leva ;-)
Sen skulle vi kolla upp hur vi skulle transportera den till urskogen där den skulle stå. Visade sig inte vara så lätt. Inte utan följebilar och lyftkranar och lastbilar och ja... Vilket resulterade i att själva flytten blev way mycket dyrare än själva friggan (som vi eg varken behövde eller ens hade funderingar på att köpa). Det var enligt Micke första och sista gången han följde min impulsivitet.
Och var vill jag komma med det här då? Kortfattade förklaringar är inte min starka sida... Men att sluta blogga kändes kanske lite impulsivt. För jag har lite längt. Och dålig karaktär. Sagt är sagt ibland men inte alltid. Så här är jag och gästar mig själv lite igen...
Mest för att jag känner mig tvungen att be er gå till närmaste bokhandel eller bibbla och köpa/låna boken "Den vita liljan" av Elisabeth Nemert. Så in i hel... bra. Just nu är det den som gör att jag kommer ut och motionerar mig lite ibland för den finns i min mp3-spelare. Ikväll tog den mig runt hela stan i duggregn. Hemma väntade Micke, en eld i kaminen och en ostekt köttfärsås. Det e gött å leva ;-)
onsdag, augusti 19, 2009
Tandläkarbesök, följetong. Kapitel 4. Tror jag
OK, ni får nu en chansning på er att gissa hur det gick för Jack hos tandläkaren idag. För 5:e försöket. Eller 4:e. Eller 37:e. Jag har tappat räkningen. Gissa om han öppnade munnen eller inte öppnade munnen. Gissa nu då! Gissa!!!!
onsdag, augusti 12, 2009
Men äh, ett litet inlägg till bara
Jag märker att jag saknar skrivstunden på kvällen. Summeringen av dagen som gått. Den som får mig att förstå hur jäkla bra liv jag har. För med några minuters distans till allt så ter sig även den största batalj med valfritt barn som en fis i rymden och den rödrosa idylliska skyddsfilmen rullar ner framför mina ögon. Jag har det för sketans bra helt enkelt.
Idag kom jag hem lagom för att möta Micke i dörren. Han skulle ut och fiska och dra upp morgondagens middag till mig som den familjeförsörjare han är ;-)
Jag blir fullkomligt överöst med barn och får pussar och kramar i mängder. Jag njuter en kort sekund för jag vet vad som kommer hända när alla tre barnen märker att de är just tre barn på mig och inte själva. De börjar knuffas, sparkas, skrikas och bråkas. För att få ensamrätten på mig. På mig va! Hur coolt är inte det. De gillar mig så mycket att de slåss om mig. Eventuellt var det inte riktigt så jag tänkte just då. Mer åt; men det är väl själva f.. Kan man inte få komma in i huset innan det drar igång??? Jag satt vid tillfället på golvet i köket helt innanför ytterdörren. Hade hunnit komma 0,5 meter in i huset. Sen kabooom! Jäkla ståhej.
Men, men. Insåg att det berodde på lite trötthet, lite längtan, lite hederlig småbarnsgnabb och packade kvickt ihop revben, kycklingklubbor, bananer och vatten, sittunderlag och drog till skogs med min gänget. Vi gick och kollade om napparna som vi gav till ugglemor förra året hängde kvar. Och de gjorde de såklart. Gick vidare och kollade in trollen, björnen och alla andra spännande saker som finns i skogen. Gröna kottar till exempel.
Satte oss sen högst upp på berget under vindskyddet och åt revben och kyckling ihop med myggen. Hur finemang får man ha det? Om man nu råkar gilla mygg, revben och kladdiga ungar, vilket jag gör. Traskade omkring i skogen ett tag och njöt av att bara få vara där. Utan telefoner, datorer eller måsten. Åkte hem och stoppade om. Efter kvällens frågestund; hur gör man en sjö, hur gör man ett barn, kommer du att dö så somnade tre små liv. Och jag sitter här i mörkt hus och samlar ihop kraften. Klockan är halv tio och bildörrarna står på vid gavel, alla tusen prylar är inte inplockade. Skogsmunderingen x 3 ligger i hallen. Det betyder 6 stövlar, 3 regnbyxor, 3 jackor, 3 fleecar, 3 kepsar och överbliven mat, blandat med det som låg där innan jag kom hem. Men exakt hur lång tid kan det ta att plocka undan. Max 15 minuter. Så off we go.
Sådär ja, ett eget litet gästspel på min egen blogg. Trevligt... Ett skrivmissbruk gör man sig inte av med hur lätt som helst.
Sov gott vänner.
Idag kom jag hem lagom för att möta Micke i dörren. Han skulle ut och fiska och dra upp morgondagens middag till mig som den familjeförsörjare han är ;-)
Jag blir fullkomligt överöst med barn och får pussar och kramar i mängder. Jag njuter en kort sekund för jag vet vad som kommer hända när alla tre barnen märker att de är just tre barn på mig och inte själva. De börjar knuffas, sparkas, skrikas och bråkas. För att få ensamrätten på mig. På mig va! Hur coolt är inte det. De gillar mig så mycket att de slåss om mig. Eventuellt var det inte riktigt så jag tänkte just då. Mer åt; men det är väl själva f.. Kan man inte få komma in i huset innan det drar igång??? Jag satt vid tillfället på golvet i köket helt innanför ytterdörren. Hade hunnit komma 0,5 meter in i huset. Sen kabooom! Jäkla ståhej.
Men, men. Insåg att det berodde på lite trötthet, lite längtan, lite hederlig småbarnsgnabb och packade kvickt ihop revben, kycklingklubbor, bananer och vatten, sittunderlag och drog till skogs med min gänget. Vi gick och kollade om napparna som vi gav till ugglemor förra året hängde kvar. Och de gjorde de såklart. Gick vidare och kollade in trollen, björnen och alla andra spännande saker som finns i skogen. Gröna kottar till exempel.
Satte oss sen högst upp på berget under vindskyddet och åt revben och kyckling ihop med myggen. Hur finemang får man ha det? Om man nu råkar gilla mygg, revben och kladdiga ungar, vilket jag gör. Traskade omkring i skogen ett tag och njöt av att bara få vara där. Utan telefoner, datorer eller måsten. Åkte hem och stoppade om. Efter kvällens frågestund; hur gör man en sjö, hur gör man ett barn, kommer du att dö så somnade tre små liv. Och jag sitter här i mörkt hus och samlar ihop kraften. Klockan är halv tio och bildörrarna står på vid gavel, alla tusen prylar är inte inplockade. Skogsmunderingen x 3 ligger i hallen. Det betyder 6 stövlar, 3 regnbyxor, 3 jackor, 3 fleecar, 3 kepsar och överbliven mat, blandat med det som låg där innan jag kom hem. Men exakt hur lång tid kan det ta att plocka undan. Max 15 minuter. Så off we go.
Sådär ja, ett eget litet gästspel på min egen blogg. Trevligt... Ett skrivmissbruk gör man sig inte av med hur lätt som helst.
Sov gott vänner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)