Hejdå och tack och avsked

Anledningen till att jag inte skrivit något på en vecka är att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. Vad skriver man när man lider av sanslös separationsnojja och precis sagt ajöken till sin numera fd arbetsplats? Äh, jag gillar inte sånt. Jag gillar inte att säga hejdå. Jag vill vara överallt samtidigt. Slippa säga tack och hej och dra. Samtidigt vill jag vara någonannanstans och prova något nytt. Så jag kom helt enkelt inte på något vettigt att säga om förra veckan, för den kändes så mycket.

Men jag måste bara säga lite till, för i torsdags, mitt bland pannkakor, svärmor, kusiner och egna barn blev jag lurad, grundlurad. I tron om att jag skulle få gå på hejdåfest den 5 december satt jag där bland pannkakorna och drack kaffe.
Men se där kom Annika galopperande och styrde upp mig i underställ och ytterställ, mössa och vantar. Och istället för att diska upp i köket fick jag åka iväg på min egen avskedsfest. Den finaste jag kunde få. Ut i skogen, mitt i mörkret, med tusen marschaller lysande och en äventyrsbana med klättring, pilbåge, linbana, öppen eld, korvgrillning, öl, varm choklad, hembakat godis, tal, presenter, stjärnklar himmel och fullmåne. Där sa vi hejdå och tack och allt. Jag fick vinna klätterväggsklättringen och jag fick höra fina ord och jag kände mig jätteglad och jätteledsen samtidigt.

Så nu känner jag mig lite svajjig. Och om några veckor börjar jag mitt nya jobb. Ska bli fantastiskt kul! Ser fram emot det massor. Men tills dess tror jag att det blir lite tyst och tomt här inne. Jag har så mycket att hinna med!!
Vi får se. Det ger sig.