Dowerfamiljens verklighet

Jaa, hörrni. Det ekar här inne på bloggen. Tyst som i graven.
Men jag kommer igen. Även om det inte blir precis just idag. Möjligtvis lite längre framåt helgen eller troligare nästa vecka, eller veckan därpå...
Otur, för just nu rör det sig, om möjligt, mer än någonsin inuti mitt huvud. Men det surrar så för jäkligt så jag kan omöjligt få ner det på pränt.
Önskar jag hade en inspelningsapparat som spelade in tankarna. Sorterade dem och skrev ut dem på skrivarn. Men nu är vi ännu inte där i den teknologiska utvecklingen - ännu.
Så surret svävar vidare därinne och jag hoppas ni forsätter sväva in här då och då. För snart är jag här igen.
Kram så länge!