Livet som nygift

Livet som nygifta kan sammanfattas som såhär; Under april månad har vi inte varit hemma en enda helg ihop. I princip inte så många kvällar heller - före läggdags.

Imorgon kl 04.00 drar M till havet för havsöringfiske hela helgen. Men vi konstaterade att vi ses i maj.

Det blir mysigt!

Hemma igen

Det gick jättebra både att komma till Budapest och hem igen.

Helgen har för övrigt varit hur bra som helst. Affärerna i Budapest gjorde sig en liten hacka i söndags, timmarna innan planet lyfte. Pubarna fick sig också en dos. För att inte tala om fiken.

Ville bara säga att jag är här igen. Bilder och annat kommer kanske orka hela vägen in här om min energi håller i sig till efter kl 21 ikväll vilket är ytterst otroligt.

Känns som om dygnet skulle behöva 8 timmar till. Förstår inte NÄR man någonsin ska komma ikapp. Hur man (jag) än gör så ligger jag efter på alla plan. Barnen, jobbet, hemmet, fritiden. Ska det vara så? Och jag som ändå brukar kunna tagga ner och ta det mesta med ro. Oavsett storlekar på kläd-, papper- och dammhögar. Men det funkar inte riktigt längre. Började sortera ut vinterkläder igår. Det tog en hel kväll. Och då är jag bara på skodelen än. Hur kan tre barn ha 45 par skor? Obegripligt. Nu får det fan va nog. Jag funderar på att slänga allt och börja från början.

Jag tror att ni vet precis vad jag menar. Det är inget unikt problem att ligga efter med livet. Det är väl bara att gilla läget, stänga av sensorerna och inrikta sig på det som är verkligt viktigt i livet. Och det lär inte vara om jag har ordning på vinterkläderna eller inte...

Oj konstigt

Oj vad Milanoinlägget ser konstigt. Låter det va. Hinner inte fixa. Måste hitta bikinin...

Vulkan och Milano

Svältfödd på resor de senaste 5 barnproducerande åren så har jag väl fått resa så det räcker senaste veckan. Flyg till Milano och därefter en bussresa genom Europa hela vägen hem...

Kom ner till Milano onsdag lunch. Allt lugnt. Inget om vulkaner än. Ut till mässan för att avverka så många hallar vi förmådde. Mycket kul att titta på. Hem, snabb omstassning och ut för middag. Förstå hur det känns att komma från ett kallt Sverige och placera sig på en uteservering mitt på Corso Como. Satt i kortärmad kavaj länge bara för att… Fortsatte vidare till Universitetet där Bolon hade ett samarbete med Jamie Hayón. Som ni ser var vi inte helt själva. Trångt!

Torsdag, mitt mission denna dag; besök på polisstationen. Tog taxi till vår partner i Milano för att få hjälp med översättning. Du åker inte till polisen med bara engelska i bagaget. Besöket över på 3 timmar. En station i Sverige känns som lyxhotell i jämförelse. När vi var klara pekade konstapeln på en svartvit stor inramad tavla. Vet du vem det är? Ja, sa jag (hade ingen aning). Han blev skjuten av maffian. I det här landet skjuter man varandra hela tiden. Med detta ville han ha sagt att mitt fall av bedrägeri (ett hotell som gått under jorden efter vår inbetalning) är inget att förvånas över. Vardagsmat i Italien.

Taxi till hotellet, en kvart för ombytte till finstassen. Sen vidare till Bulgari Hotell som är helt fantastiskt. Stiligt och lyxigt. Event med partners och arkitekter från hela världen. Startade med en 3-rätters middag sänd från ovan. Så fantastiskt gott. Sen iväg med hela gruppen till Zurich building där Bolon har installerat 20 000 m2 golv i en otroligt cool arkitektonisk byggnad som hyser ca 1 500 kontorister. Du rör dig inte fritt i byggnaden och får inte ta kort. Den stackars receptionisten hade fullt sjå att springa efter oss och hålla oss under uppsyn. Lyckad guidad tour följdes av en helkväll med hela Bolongänget på mysig restaurang Rigolo. Avslutade kvällen på Bar Basso. Fest långt ut på gatan.

Fredag. Vi börjar inse att det kan bli problem att komma hem… Väljer ändå att ta det lugnt på fm och ta oss till Via Tortona där det finns ett myller av utställningar och formgivare att se. Lunch på härliga Rosanna Orlandi, konceptbutik/café. Tyvärr gick min tid mest åt till att prata i telefon med Helen på Resia. Det luktar trubbel. Känner mig rätt splittrad. Hur fan ska vi komma hem?

Rosanna Orlandi - åk dit!

Em – vi tar oss till tågstationen. Får en chock när vi kommer in. Det är en miljon människor i kö. Helt galet. Ställer oss i kön och vet egentligen inte riktigt vad vi ska hoppas på. Hinner vi fram innan de stänger?? Efter 4,5 timme är det vår tur. Har fått tågnummer och tider från REsia men väl framme så finns inte den anknytning i den italienska datorn. Och eftersom det är Italien så blir jag inte ens förvånad när mannen i kassan meddelar att något internet har de inte att söka på. Några andra svenskar från Sony Ericsson dyker upp i vår kassa och vill kolla samma resa hem. Efter många turer fram och tillbaka hittar den stackars biljettmannen en resa som inte är riktigt raka spåret och inte helt säker heller. Till Köpenhamn. Ska vi köpa? Just då ringer min mobil. En vän på Tibrokök har hyrt buss som är på väg ner från Sverige till Milano. Han har platser över. Vill vi med? En hjälte!!! Vi blir yra av lycka och bokar 7 platser direkt. Problemet löst. Ingen biljett. 4,5 timmer på tågstationen till ingen nytta mer än att vi testat tålamodet. Där gick den fria eftermiddagen sin kos. Men vem fan bryr sig i det här läget. Vi har en resa hem!

Amin i randigt efter 2,5 h köande. 2 timmar kvar till luckan...

Snabbt hem till hotellet. Är jättesena till kvällens event. Snabb dusch, ombyte och taxi till FUWLs och Bolons event där det kryllar av människor. Vi hinner vara där en halvtimme, dricka lite drinkar innan det är dags att åka vidare och äta med alla från Bolon. Äter på en genuin italiensk restaurang på Corso Como. De glömmer ge mig huvudrätten men jag blev mätte ändå. Avslutade kvällen på ett - disco! Ramlar i säng vid femsnåret. Disco i öronen.

Lördag. Skulle egentligen åkt hem. Har istället en extra dag på stan. Tyvärr är det fler som har en extra dag på stan så det myllrar verkligen av människor. Lite grejjer till barnen sen var den shoppingen avklarad. Lunch och hem till hotellet. Packade, sov en stund och åkte sen iväg till kvällens event som vi Alexander Dahl bjudit in strandade svenskar till. Träffade en man som står bakom företaget vi besöker. En härlig man på 74 år med mer energi och glädje än någon annan jag träffat. Middag på det och sen hem till sängen. Tre timmars sömn innan resan hem till Sverige startar.

Taxi kl 05.30 till Lugano, en snabb frukost och sen in i bussen. Fick frontplatsen ihop med några journalisttjejer som fått nys om samma buss i sista sekund. Bästa läget med tv:n rakt framför. Tuffade sen sakta upp på autobahn och satte nyckeln i låset 26 timmar efter avfärd. Såna här bussresor har jag åkt på miljoner gånger innan men då som 17-åring typ. Nu 20 år senare känns inte kroppen riktigt lika medgörlig. Men äntligen hemma!

Varmkorv på autobahn!

Hann köra barnen till dagis och kramas riktigt mycket. Snabbt hem för dusch och en timmes sömn. Sen till dagis igen. Hade lova för länge sen att vara med just denna dag. Och vad bryr sig två 5-åringar om att jag inte sovit på 26 timmar? Upp med ögonen och in i leken. Fika på stan efter dagis. Gött att bara får mysa med finungarna igen.

Fika med randiga klubben.

Jäpp. Nu återstår nästa fråga. Budapest ikväll eller inte? Gissa hur sugen jag är? Ska göra sista packningen nu och invänta besked om planet lyfter eller inte. Bussresa från Budapest och hem tar 36 timmar. Underbart!

Fast i Milano...

Tårar

Kickstartar dagen med en skinande vit Ipren. Har just lämnat en förkrossad kille på dagis. Gråtande, skrikande klistrad mot fönsterrutan. Andra dagen i rad. Det gör ont i mammahjärtat. Små barn, små bekymmer jag vet... men det gör det inte roligare för det. Han är ledsen. Då blir jag ledsen. Så enkelt är det.

Utan kontakt med omvärlden

Nu har det gått en dryg vecka sen tekniken försvann i huset. Inget bredband, således inget nät, ingen telefon, ingen tv och (här kommer paniken krypande) - ingen text-tv!! Ni förstår att vi är nära kollaps. Eller vissa delar av familjen iallfall. Tycker det är rätt lungt och skönt faktiskt. Man har liksom inga valmöjlighet. Vi kan kolla på gamla VHS-filmer på tv:n uppe. Och har vi tur så slipper vi det extremt höga biljudspipet som kommer efter ca 10 minuter. Telia detta jättemonster till företag har efter 1 timme i telefonkö idag lovat att vi ska få de prylar som saknas (och som de missat att skicka tidigare) tidigast på tisdag nästa vecka. Dvs en hel helg till utan text-tv och telefon.

En allmän uppdatering av tekniken i huset hade väl varit på sin plats. Men är inte nödvändig. Först ska investeras i trädgårdsgrejjer, växter, blommor, häckar, buskar, stamträd, krukor, utemöbler och veranda. Men innan det ska vi måla klart golven inne. Shining white. För en samling människor med grava problem att hålla rent längre än 10 minuter åt gången så är det väl spiken i kistan, men va fan. När det är rent är det superfint. Sen ska det upp en pippigul tapet i hallen, med fåglar på. Kommer bli en injektion att se den varje morgon. Jag blir glad bara jag tänker på den!
Så att vi helt saknar nät gör egentligen inget för här finns en miljon andra saker att lägga fokus på. Inklusive tre maxihuliganer.

Närmast ligger två härliga resveckor för min del. Tänk att kunna säga det! Jag som aldrig reser längre än till Vist Industriområde eller Limmared i vanliga fall. Först ut mässa i Milano och veckan efter det Budapest med vänner. Det hjälper upp min årliga reskvot med ca 100%. Nu ska trebarnsmorsan ut och luftas minsann.

För övrigt har våren kommit och att vi vet det med säkerhet är på det tydligaste tecken man kan få; grannarna kryper fram ur sina hålor. Lovade att inte lägga ut den här bilden på bloggen men nu när jag har lite kontakt med sajbern (via jobbet) så passar jag på ändå... Årets första utefika!!