Tandläkarbesöket...

Förresten för er som fortfarande undrar så öppnade Jack inte munnen hos tandläkaren.

Han väjde vid sista hindret kan man säga. Han kom så långt som till att sätta sig i stolen. Men sen satte han ner foten och sa "jag gör det inte". Och då är det så.

Dagens boktips och impulsivitet

Man ska aldrig förhasta sig. Men det gör jag hela tiden. Jag har ingen ro att vänta. Vill helst att allt ska hända nu med en gång. Vilket gör att jag ibland får leva med saker jag gjort på impuls. Förra året köpte vi en friggebod. På impuls, det tog en kvart så var köpet klart och på den tiden hade jag även hunnit övertala M. Vi köpte friggan.

Sen skulle vi kolla upp hur vi skulle transportera den till urskogen där den skulle stå. Visade sig inte vara så lätt. Inte utan följebilar och lyftkranar och lastbilar och ja... Vilket resulterade i att själva flytten blev way mycket dyrare än själva friggan (som vi eg varken behövde eller ens hade funderingar på att köpa). Det var enligt Micke första och sista gången han följde min impulsivitet.

Och var vill jag komma med det här då? Kortfattade förklaringar är inte min starka sida... Men att sluta blogga kändes kanske lite impulsivt. För jag har lite längt. Och dålig karaktär. Sagt är sagt ibland men inte alltid. Så här är jag och gästar mig själv lite igen...

Mest för att jag känner mig tvungen att be er gå till närmaste bokhandel eller bibbla och köpa/låna boken "Den vita liljan" av Elisabeth Nemert. Så in i hel... bra. Just nu är det den som gör att jag kommer ut och motionerar mig lite ibland för den finns i min mp3-spelare. Ikväll tog den mig runt hela stan i duggregn. Hemma väntade Micke, en eld i kaminen och en ostekt köttfärsås. Det e gött å leva ;-)

Tandläkarbesök, följetong. Kapitel 4. Tror jag

OK, ni får nu en chansning på er att gissa hur det gick för Jack hos tandläkaren idag. För 5:e försöket. Eller 4:e. Eller 37:e. Jag har tappat räkningen. Gissa om han öppnade munnen eller inte öppnade munnen. Gissa nu då! Gissa!!!!

Men äh, ett litet inlägg till bara

Jag märker att jag saknar skrivstunden på kvällen. Summeringen av dagen som gått. Den som får mig att förstå hur jäkla bra liv jag har. För med några minuters distans till allt så ter sig även den största batalj med valfritt barn som en fis i rymden och den rödrosa idylliska skyddsfilmen rullar ner framför mina ögon. Jag har det för sketans bra helt enkelt.

Idag kom jag hem lagom för att möta Micke i dörren. Han skulle ut och fiska och dra upp morgondagens middag till mig som den familjeförsörjare han är ;-)

Jag blir fullkomligt överöst med barn och får pussar och kramar i mängder. Jag njuter en kort sekund för jag vet vad som kommer hända när alla tre barnen märker att de är just tre barn på mig och inte själva. De börjar knuffas, sparkas, skrikas och bråkas. För att få ensamrätten på mig. På mig va! Hur coolt är inte det. De gillar mig så mycket att de slåss om mig. Eventuellt var det inte riktigt så jag tänkte just då. Mer åt; men det är väl själva f.. Kan man inte få komma in i huset innan det drar igång??? Jag satt vid tillfället på golvet i köket helt innanför ytterdörren. Hade hunnit komma 0,5 meter in i huset. Sen kabooom! Jäkla ståhej.

Men, men. Insåg att det berodde på lite trötthet, lite längtan, lite hederlig småbarnsgnabb och packade kvickt ihop revben, kycklingklubbor, bananer och vatten, sittunderlag och drog till skogs med min gänget. Vi gick och kollade om napparna som vi gav till ugglemor förra året hängde kvar. Och de gjorde de såklart. Gick vidare och kollade in trollen, björnen och alla andra spännande saker som finns i skogen. Gröna kottar till exempel.

Satte oss sen högst upp på berget under vindskyddet och åt revben och kyckling ihop med myggen. Hur finemang får man ha det? Om man nu råkar gilla mygg, revben och kladdiga ungar, vilket jag gör. Traskade omkring i skogen ett tag och njöt av att bara få vara där. Utan telefoner, datorer eller måsten. Åkte hem och stoppade om. Efter kvällens frågestund; hur gör man en sjö, hur gör man ett barn, kommer du att dö så somnade tre små liv. Och jag sitter här i mörkt hus och samlar ihop kraften. Klockan är halv tio och bildörrarna står på vid gavel, alla tusen prylar är inte inplockade. Skogsmunderingen x 3 ligger i hallen. Det betyder 6 stövlar, 3 regnbyxor, 3 jackor, 3 fleecar, 3 kepsar och överbliven mat, blandat med det som låg där innan jag kom hem. Men exakt hur lång tid kan det ta att plocka undan. Max 15 minuter. Så off we go.

Sådär ja, ett eget litet gästspel på min egen blogg. Trevligt... Ett skrivmissbruk gör man sig inte av med hur lätt som helst.

Sov gott vänner.