Tvillingdate och Lidingölopp

Mia med sina tvillingar Noel och Nora kom hit och fikade efter dagis. Det var ett jäkla liv här i 1,5 timme. Men glatt liv. Då går det an. Bara att slå dövörat till. Bjöd på äkta ICA-kakor och te. Huset i uppståndelsefasen men vad gör det när man har känt varandra i ett halvt liv. Det känns skönt att kunna visa sitt rätta jag utan ursäkter.

Var sen tvungen att åka ner på stan och fixa några grejjer. Så in med alla småmänniskor i bilen och iväg. Släppte ut dem på Storgatan och succén var ett faktum. 3 yrhönor på drift. Avslutade i leksaksaffären. Jag vet, jag är en svag människa. Men de blir ju så glada..(!). Fast den här gången frågade de faktiskt; vad ska vi göra här? Den var en outsider. Jag hade dock ett mål med besöket; vi skulle köpa ficklampor. Riktiga som inte går sönder efter 25 minuter. Och succé nr 2 för dagen var även den ett faktum. I med batterier och ut på Storgatan med ficklampor i novembermörkret. Hem igen, kvällsmat och kollektiv insomning. Mys.

Krasch, boom, zzzzz...

Har lagt över en ny bra bok på mp3:n. Gick upp för att byta för att komma iväg på den där kvällspromenaden som aldrig blir. Ombytt och klar kommer Micke upp och meddelar att pannan har stannat. Så, ingen promenad idag heller. Micke är nere i pannrummet och river omkring. Och jag sitter här och väntar på bättre tider. Kan inte lämna barnen på våning 3 när han är på våning 1 och inte hör något alls.
Vad ska jag dra för slutsats av det här? Att det inte var meningen att jag skulle gå idag?

Grejjen är den att jag i ett svagt ögonblick blandat med lite vin och ohälsosam övertro på mig själv har lovat springa Lidingöloppet nästa år. Hur svårt kan det va? Men någon form av träning inser jag ju att det kommer kräva. Så jag börjar - imorgon.