Jag har fått någon kommentar då och då om att livet verkar så rosenskimrande enkelt i det Dowerska huset. Om man ska tro allt man läser här på le blog. Så är det ju många gånger. De flesta dagar. Det är sant. Men andra - som idag, är det gott om dis även här. Känner mig hopplöst...öh. Kommer inte ens på ett passande ord, det är illa.
Det är trött, tomt och fundersamt. Extra påtagligt nu när det yngre livfulla folket precis gått till sängs. Får lite uppåttjack av att träffa dem. Så mycket att jag sitter med ett stort fånigt leende i bilen när jag närmar mig dagis. Vet att Micke är där och hämtar barnen. Det är som om resten av dagen sopas undan bara av att se dem. En fin känsla som jag är så jäkla glad över att jag får känna. Att vi faktiskt fick de där tre kravallungarna till slut. Det är stort.
Så i väntan på att dessa små vitamininjektioner ska vakna imorgon bitti igen och fylla mig med sin energi går jag och lägger mig med en kopp te och en bok i världsklass och hoppas att gnistan kommer tillbaka fortare än kvickt. Ska också stanna till och tanka lite energi hos min bättre hälft som har haft tålamod som en ängel med mig ikväll ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar