Glad med obäddad säng

Jag är så förbannat glad över allt jag har. Några exempel på mitt överväldigande glada; Två barn i soffan, ett barn i vår säng. Som för övrigt är obäddad. Dvs helt utan lakan, påslakan och örngott. Ett blankt kort. Känns la sådär att komma på att bädden är obäddad vid denna tidpunkt när man helst av allt redan vill ligga i den. Nu ska den dessutom fixas också. Förutom att alla barn ska bäras till sitt rätta ställe, borstas tänder på i sömnen och kissas. Plus att man ska göra samma sak med sig själv. MEN jag har iallafall en säng att bädda och tre barn att bära runt på!

Har dessutom haft två goa vänner här ikväll med sina barn. Våra bättre hälfter är på någon form av mannamöte och väntas inte hem än på ett bra tag. Av inbjudan att döma så skulle de komma hem i samma skick som de gick, så antingen är det en alkoholfri tillställning eller så kommer de hem framåt måndag em. Vi får väl se.

Kvällen har varit mysig hur som helst. Det är så jäkla värdefullt att få en stund ihop med människor man tycker mycket om. Även om stunden är liten och kort och full av stojjande ungar som gör all form av uttömmande samtal omöjliga.

Så ja! Jag är glad över allt jag har. Inklusive disken, de obäddade sängarna, de okissade barnen, det stora röriga huset, det aldrig sinande tjatet om fylla på pellets, gå ut med soporna och vem som leder ligan flest skor på fel plats, räkningar som ska betalas, saker som ska kommas ihåg, syskonkonflikter att reda ut, tvättar som ska tvättas och löv som ska krattas. Och då har vi inte ens närmat oss att-göra-listan än. Ett liv med andra ord.