Isande kallt, svart som i en sotarr.. Nää, inte det minsta lockande. Inte ens med bra bok i öronlurarna. Ett varmt bad och en varm famn lockar mer. Jag tänker stanna inomhus ikväll!!! Inga tvivel.
Idag började jag lite grann förstå hur livet kommer te sig om några år. Slutade 16.00. Hämtade barnen, körd upp till gympan som började 16.30. Lämnade Jack och Love där, in med mig och Nea i bilen för att åka till ICA och köpa ingredienser till köttfärssås. Lagom klara på ICA för att åka upp och hämta killarna. In i bilen och hem för att fixa kvällsmat. Allas vår Micke var då hemma och hade satt igång pannorna på spisen innan vi hunnit få av oss ytterkläderna. Det var ett hungrigt gäng som satte sig runt matbordet och fullkomligt våldförde sig på parmesanosten som jag trodde ingen av dem skulle tycka om. Tre små möss hade satt i sig 1/3 av osten innan maten stod på bordet. Sen kom den stora råttan och tog resten.
Fast vad jag ville komma till är att jag är stum av beundran över alla föräldrar som har 2-3-4 aktiva barn som ska iväg på sina träningar. För att sen komma hem och göra läxor. Eller i vilken ordning man nu gör det. Läxor först? Hur som helst. Det vill till att få ihop tillvaron. UTAN att skapa stress runt barnen och sig själv. Som den tidsoptimist jag är så känns det som ett jätteprojekt att sy ihop ett liv med aktiva barn. Tur för mig att jag har en stark förmåga att se mellan fingrarna när det gäller husets lokala status. Lokalt som i tvättstugan (en trappa ner, lätt att förtränga), lokalt som i Neas garderob (behöver jag bara titta in i 1 gång/dag och det går fort), lokalt som i skafferiet (har jag tur behöver jag inte ens öppna det varje dag) och så vidare i all oändlighet.
Men jag börjar märka att en svag förändring är på gång. Jag mår lugnare i själen om jag har lite kontroll över tillvaron. Det har jag inte känt varit så noga innan. Det blir som det blir och allt ordnar sig. Gör först och tänk sen. I bästa fall. Det är svårt att medge men ärligt talat så känns det rätt bra med någon form av yttre synlig ordning. Faktiskt.
Micke kommer skratta när han läser det här och undra när jag har tänkt att börja leva efter detta nya koncept. Och den tidplanen är inte helt spikad än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar