Igår gick vi förbi tidernas största hundskit. Äkta bajs mitt på vår trottoar. Stor, rykande och... skitstor. Den låg där och - pyrde. Alla cylindrar startade på autoturbo! Vem i hela världen lämnar en sådan efter sig? Märkte inte husse eller matte vad som hände? Var påsarna slut? Hämnas de på något? Ligger de och lurpassar några buskar bort och skrattar när våra barn cyklar i det? Förra veckan fick jag tvätta hundbajs 3 gånger på 2 dagar!!!! En gång från vagnen, en gång från hela Jacks cykel och en tredje gång från ett par skor. Ett jävla skitgöra. Hur svårt kan det vara? Vad är grejjen? Hur gör de hemma? Går på toaletten och glömmer spola. Mockar aldrig rent?
Med detta i åtanke ska jag nu göra en tidig entré i bädden. Ihop med Berlinerpopplarna, en bok. Och Micke - min världsbästa kille. Eller vad kallar man någon som man varit ihop med sen tidernas begynnelse, har tre barn, hus och stora lån ihop med men utan förlovnings och giftasringar? Kille, sambo, pappan till min barn, pojkvän..? Fin är han iallafall. Och akut intolerant mot hundbajs.
1 kommentar:
Han kanske bara är allergisk mot ringar... Det sa iaf min sambo att han var när jag försökte föra in samtalet på ringvägen härom veckan... Han ångrade sig rätt fort när han hörde hur fångt det lät men ändå...
Skicka en kommentar