Man ska aldrig förhasta sig. Men det gör jag hela tiden. Jag har ingen ro att vänta. Vill helst att allt ska hända nu med en gång. Vilket gör att jag ibland får leva med saker jag gjort på impuls. Förra året köpte vi en friggebod. På impuls, det tog en kvart så var köpet klart och på den tiden hade jag även hunnit övertala M. Vi köpte friggan.
Sen skulle vi kolla upp hur vi skulle transportera den till urskogen där den skulle stå. Visade sig inte vara så lätt. Inte utan följebilar och lyftkranar och lastbilar och ja... Vilket resulterade i att själva flytten blev way mycket dyrare än själva friggan (som vi eg varken behövde eller ens hade funderingar på att köpa). Det var enligt Micke första och sista gången han följde min impulsivitet.
Och var vill jag komma med det här då? Kortfattade förklaringar är inte min starka sida... Men att sluta blogga kändes kanske lite impulsivt. För jag har lite längt. Och dålig karaktär. Sagt är sagt ibland men inte alltid. Så här är jag och gästar mig själv lite igen...
Mest för att jag känner mig tvungen att be er gå till närmaste bokhandel eller bibbla och köpa/låna boken "Den vita liljan" av Elisabeth Nemert. Så in i hel... bra. Just nu är det den som gör att jag kommer ut och motionerar mig lite ibland för den finns i min mp3-spelare. Ikväll tog den mig runt hela stan i duggregn. Hemma väntade Micke, en eld i kaminen och en ostekt köttfärsås. Det e gött å leva ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar