The end. Igen.

Bloggvänner och andra vänner nu pausar jag ett tag. Känns så skönt att låta datorn stå. Sluta skriva kommer jag aldrig, men jag får hålla till godo med mina 4 dagböcker istället. Jag började skriva dagbok när i första klass. Första "inlägget" är faktiskt från julafton 1981. Och sen har jag aldrig riktigt slutat. Jag kan inte låta bli. Min egen teori är att jag är så vansinnigt glömsk och genom att skriva ner allt som händer så finns det som hänt, om inte i minnet, iallafall på papper. Trygghet för mig.

Familjen Annorlunda, som inte är så annorlunda för de har bara 3 barn och det har vi också, var här igår. Glögg, julmust, köttfärssås, glass och mysigt sällskap. Mer än så behövs inte för att livet ska kännas ganska komplett. En go helg till ända tas vid av en långlång ledighet. Både jag och Mike är lediga den här veckan. Bonus på alla sätt. Brasan brinner, barnen har en kompis här, Amin har precis varit här med Bolon-katalogen som kollats igenom en sista gång innan den går i tryck. En sista genomgång, en kaffe på det och så tuta och kör. Nu är det lov!

Har plötsligt eoner av tid över. What to do? Måla om hallen - har ingen färg. Kan inte bestämma oss heller för den delen. Här får det gro några år innan beslut tas. Kanske kan bli ett nyårslöfte. Att sluta tänka så förbannat mycket och länge utan chansa lite ibland. Har även två loppisfynd från i lördags stående i källaren. Men om jag gissar rätt - ingen färg till dem heller.

Imorgon blir det skidor på. Backen öppnar och jag ska hämta upp min brorson tillika gudson imorgonbitti för en tur till backen där jag planerar att köra skiten ur honom ;-) Tror jag åker på däng. Men man ska sikta mot stjärnorna för att komma någonstans i livet.

Livet e gött. Ha det nu fint så får vi se om vi hörs och syns längre fram.