Kl är snart nio och hela den fina lilla barnaskaran har snällt skuttat in i sina sängar och under skratt sagt godnatt mamma nu ska vi sova hela natten och imorgon ska vi vara jätteglada hela dagen. Underbart.
Love det lilla geniet blev helt klart upprörd när jag föreslog att vi skulle klippa hans tånaglar efter badet, och precis då kurrade hans mage; "-Mamma, min mage säger att vi inte behöver klippa naglarna". Det var rart sagt, men tyvärr gick jag inte på den. Jack klämde sin tå precis innan vi skulle klippa hans naglar, så han slapp. Eller så bluffade han.
Nea går och kryper och pratar och ropar och tror hon är minst tre år. Brottas killarna, brottas Nea. Allt de gör, gör hon. Men hon är bara 1 år, det märks när hon äter. Men hur ska man kunna säga till någon som har youghurt i hela ansiktet plus öron och hår men som ändå ser ut som jordens sötaste lilla människa? Hur ska man kunna säga ett uppfostrande ord om att sluta hälla ut yoghurten på golvet när hon bara skrattar och är söt som socker. Och hur förklarar man för två 3-åringar att det är rätt OK att lillasyster gör det, men inte när de gör det?
Micke har varit och spelat fotbollsmatch. Debut i P35 Södra Ving. Jag märkte, innan jag såg honom, att något fantastiskt hade hänt redan på sättet han slog igen dörren och sa "vi vann med 1-0". Och såklart hade min kille gjort målet. Han är så himla glad och positivt inställd nu så jag överväger allvarligt om jag ska plocka fram den senaste kassen ur garderoben och erkänna. Men det vore kanske att utmana ödet. Nu när vi är så glada och snälla båda två.
Nu ska jag skrapa bort youghurten från golvet och sen gå och lägga mig. Och prata lite fotbollstaktik med Micke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar