Nu är två veckors underbart go semestern slut. Dags för mig att återigen inrätta mig i vardagsnormen. Väskor till dagis ska packas och jag ska packas i säng, så helgfilosofierna får väntas på till imorgon.
Imorgon som för övrigt är en ganska annorlunda imorgon eftersom jag åker till ett splångans nytt jobb. Så vi kan väl önska mig lycka till... ;-)

Jul - nu även hos familjen Dower

Julgardinerna hänger redan i köket. Jag har tjuvat. Jag som knappt julfixat innan har avancerat såpass att jag tjuvstartar... Vad säger det om mig?
Att en viss mognad har inträtt? Att familjen numera även innehåller barn? Eller att jag helt enkelt har insett det inte är farligt att vara lite tradiotionsbunden.
Och med tanke på att det är julfest på ikväll så är jag eventuellt och troligen inte helt kapabel att julpynta imorgon. Och på söndag är vi inte hemma. Så ska vi ha julstämning här hemma får det nog ske idag. Alltså går jag nu och sätter igång lite glögg, pyntar till det i fönstrena, pyntar till mig, väntar på att Micke ska komma hem och sen blir det julfest hela natten lång.

Prinsessan på stolen

Resan till Kungsbacka gick hur bra som helst. Mest glad var nog Nea som fick sin stol från IKEA. Vi hamrade ihop den igår morse. Så fort den var klar klättrade hon upp. Och där satt hon. Inte i 2 minuter men i 15. Mitt i rummet. Hon är så himmelskt glad över den där svarta pinngrejjen.
Efter ihopskruvningen ville hon bli buren nerför trappan till köket, sittande på stolen. Så det blev hon. Såklart. Är man prinsessa så är man!

Mitt komiska liv

Jag har semester. Och ju mer tid jag har ihop med barnen, desto mer komiskt blir mitt liv. Idag - en dag utan väckarklockor, inget dagis att passa osv då, just precis idag så bestämmer familjen för att starta igång kl 6. Det funkar ju. Men tittar man ut kl 6 möts man inte av något annat än ett massivt mörker. Precis som i min hjärna. Där är också ett massivt mörker vid denna tidpunkt. Jag vet att många går upp då varje dag, så det är inte okristligt. Eller jo, det är det. En dag utan måsten är det okristligt.
Så vi går upp och börjar bestyra och leka och fixa omkring. Sen frukost. Men innan dess ska alla helst hamnat på sin egen stol. Sitter en fel börjar någon annan gråta. Därefter ska alla välja vilken macka de ska ha och bestämma pålägg. De tar prickig korv, tar bort prickig korv, tar ost, tar bort ost och så slutar det med att jag brett smöret på fel sida och världen går mot sin undergång. Men så vänder det mot ljusare tider när det visar sig att vi har juice hemma och att ägget var rinnigt inuti. Så lite och allt vänder. Och så där håller det på och faktiskt är det ganska mysigt. Tända ljus gör susen.
Sen är det avdukning. Den går inte som på räls;

Jag börjar plocka undan.
Nea vill kissa på pottan. Jag hjälper Nea.
Jag fortsätter plocka undan.
Nea kissar på golvet också, för säkerhets skull. Jag torkar upp och snubblar på en bil på vägen till hallen. Samtidigt ringer telefonen och Nea är ledsen och blöt.
Sen fortsätter jag plocka undan.
Jack bajsar men glömmer säga till varvid jag springer på en potta med ja...ni hajjar.
Jag städar ur pottan.
Jag fortsätter plocka undan.
Love vill bajsa i en blöja. Jag bistår honom.
Jag fortsätter plocka undan..
Nea har också bajsat. Jag fixar.
Jag fortsätter plocka undan.
Telefonen ringer igen.
Jag fortsätter plocka undan.
Jag blir klar.
Och just det. Jag har även dragit igång ett morotskakebak där någonstans mitt i undanplocket.

Sen kom Elle och Stella upp och fikade. Och plötsligt har halva dagen gått. Hur funkar det? Hur fort kan en timma gå? Kan den faktiskt gå fortare än just en timme. Om ni förstår vad jag menar...

Snön ligger kvar idag, så jag och killarna åkte till pulkabacken på em och lekte i allt vita härliga några timmar. Sen stan och lite fixa och så hem till Micke och Nea.

Desperate Housewifes är avklarat, barnen sover, livet är snällt och imorgon packar jag in alla barnen och åker till Kungsbacka och hälsar på fam Karin. Ska även in på IKEA och köpa ny matstol till Nea. Planerar att sätta dem i en kundvagn och springa runt fort. Planerar även att det ska vara folktomt på IKEA just imorgon. :-)

Heja Sverige

Landet lagom har slagit till igen och inte regnat bort den snö det gav oss igår. Eller om det är Gud som bestämmer om det där. Eller slumpen. Eller molnen. Mer än Sverige. Inte vet jag och det spelar mindre roll. Bara det är snö.

Efter att ha tränat lite skidåkning i trädgården på morgonen packade vi in oss, barnen, grill, korv och lite annat grejs och åkte till golfbanan som var helt översnöad och vacker. 16:e hålet är jäkligt långt och backigt på sommaren. Det är det på vintern också såklart men då uppskattar jag det betydligt mer. Annars är det bara massa vatten och långt som sjutton. Nu är det en fantastisk pulkabacke.

Åkte pulka och skidor och grillade upp korven ihop med Andreas, Oskar och Louise och ganska många fler.

Tog svängen förbi backen och kollade lite på nära håll hur vatten blir snö när det är minusgrader och annat viktigt.

Hem och lite slapp i myshörnan medans vi zappar mellan fäktning och konståkning på tv. Jag bestämmer inte. Det gör mellanlångkalsongerna. För såklart går vi omkring alla fem i långkalsonger idag igen.

Micke är och handlar färg till skåpen. En bedrift i all sin enkelhet. Jag menar, vi köpte möblerna igår. Och köper färg redan idag. Det tar sig.

Om en stund ska vi packa in oss i bussen igen och åka till fam Friberg och dela pizzakvällsmat.

Och denna söndag får redan innan den är slut 5 Dowrar av 5 möjliga.

Ny vecka imorgon. Nya möjligheter. Nya projekt att ta tag i. Nya liv att påbörja och se hur länge de håller den här gången. Förmodligen inte längre än till tisdag kväll. Men det fina är att det alltid dyker upp nya måndagar. Hela tiden.

Rödvin och långkalsonger

Var glada att vår kamera inte funkar. För då hade ni fått se två långkalsonger med varsitt glas rödvin i handen och en skål nötter i knät. Och en stor balja kläder som väntar på att bli vikt på soffbordet. De tre små långkalsongerna sover. Det brinner i kaminen.

Idag var det snö. Jag blir lycklig på riktigt när det är snö. Och kallt. Klockan 6 började dagen för minsta långkalsongen. Och klockan 8 ville de andra två långkalsongerna ut och åka skidor. Vi väntade till 10. Först laddade vi genom att titta på deras favvofilm nr 2 "Seklets svenska pärlor" från SVT sport (Gäddfilmen kommer på 1:a plats). De valde avsnitt nr 10 Gunde Svan och nr 20 Ingemar Stenmark.

Sen klädde vi på oss i ungefär en halvtimme för det är vad det tar att klä på 3 galningar plus mig själv. Trots att vi var två vuxna som hjälpte till. Sen tog vi på skidorna. Sen blev Love vansinnig och kastade stavor och skidor åt helsicke. Men Jack, han åkte runt på sina skidor och var skitnöjd -"Jag är faktiskt jättebra på att åka skidor. Jag ska göra rekord". Nea satt i sin pulka och kommenderade mig runt runt i trädgården. Så jag sprang. Jack åkte skidor och Love var arg som ett bi. Det är härligt med snö!!! Imorgon åker vi ut till skidbacken. För att känna lite på atmosfären. De måste ju vänja sig!!

Sen gick vi in och bakade lite olika grejs. Mycket chokladkladd blev det iallafall, men det är ju trots allt lördag. Så skit samma.

Micke har varit och fyndat två skåp på Second Hand. Tanken var väl att vi skulle fixa till dem ikväll. Såga av ben, slipa och tvätta. Men så vitt jag vet så är det ingen av oss som har börjat än. De står i hallen, liksom i hela hallen för de är rätt stora. Vi sitter kvar i långkalsongerna, bland vinglas, nötter och ovikt tvätt. Värre lördag kunde man ha.

Hejdå och tack och avsked

Anledningen till att jag inte skrivit något på en vecka är att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. Vad skriver man när man lider av sanslös separationsnojja och precis sagt ajöken till sin numera fd arbetsplats? Äh, jag gillar inte sånt. Jag gillar inte att säga hejdå. Jag vill vara överallt samtidigt. Slippa säga tack och hej och dra. Samtidigt vill jag vara någonannanstans och prova något nytt. Så jag kom helt enkelt inte på något vettigt att säga om förra veckan, för den kändes så mycket.

Men jag måste bara säga lite till, för i torsdags, mitt bland pannkakor, svärmor, kusiner och egna barn blev jag lurad, grundlurad. I tron om att jag skulle få gå på hejdåfest den 5 december satt jag där bland pannkakorna och drack kaffe.
Men se där kom Annika galopperande och styrde upp mig i underställ och ytterställ, mössa och vantar. Och istället för att diska upp i köket fick jag åka iväg på min egen avskedsfest. Den finaste jag kunde få. Ut i skogen, mitt i mörkret, med tusen marschaller lysande och en äventyrsbana med klättring, pilbåge, linbana, öppen eld, korvgrillning, öl, varm choklad, hembakat godis, tal, presenter, stjärnklar himmel och fullmåne. Där sa vi hejdå och tack och allt. Jag fick vinna klätterväggsklättringen och jag fick höra fina ord och jag kände mig jätteglad och jätteledsen samtidigt.

Så nu känner jag mig lite svajjig. Och om några veckor börjar jag mitt nya jobb. Ska bli fantastiskt kul! Ser fram emot det massor. Men tills dess tror jag att det blir lite tyst och tomt här inne. Jag har så mycket att hinna med!!
Vi får se. Det ger sig.

Försäsongsträning

Vi kollade Anja på tv på fm och sen gick killarna raka vägen ner till källaren och körde igång försäsongsträningen.

Fars dag utan farsdagspresent

Fars dag började utan far hemma men med en drös barn i sängen. De flesta uppe vid huvudkudden. Själv låg jag på tvärsen nere i fotändan för att få någon form av plats i min egen säng.

Salmoniderna hade en av sina årliga fiskresor i helgen och vi som inte fick åka med, dvs fruar och barn var hos Annika igår och hade en mysig fiskefrukväll.
Men tre små barn kräver sin logistik och eftersom jag var vinsugen så tog jag inte bilen utan två vagnar dit. Min svägerska och tillika privata socialhjälp ställde upp och drog hem en av dem mitt i natten. So far jättebra, men såklart vaknade de vid överflyttningen från vagn till säng. Och som de vaknade... De var vansinniga. Båda skulle sova i min säng och trots att jag låg mellan dem så lyckades de bli osams och skrek lite till för den skull också. Och där låg jag och tänkte att jag skulle vara glad som har barn som kan skrika. De kunde ju varit stumma, eller döva eller något annat.

Men glad var jag inte jättemycket när de trots allt skulle upp i ottan. Jack gjorde en jätteinsats och lekte med Nea i en timme innan jag behövde rycka in. Dagen utvecklade sig så sakteliga åt det bättre hållet och efter en trög start kom vi iväg upp till Sporthallen alla fyra för att kolla storkusinens handbollsmatch, dricka en stor mugg kaffe och några festisar. Sen kom Micke hem. Till sitt ganska mediokra farsdagsfirande. Ingen present, bara en vråltrött mamma och en samling duracell-kaniner. Han verkade ta det bra. Vi får ta farsdagen imorgon istället. Alla behöver väl inte göra samma alltid?

För övrigt;
Nea har kissat på pottan hundra gånger idag. Och någon liten skvätt utanför.

Love och Jack måste vara universums snällaste storebröder. De springer benen av sig för att hämta nappar, gosedjur, trösta, klappa, busa och få Nea att skratta. I det läget förlåter jag dem snabbt en natt i krigsberedskap. De är jättegoa. Helt objektivt.

Nea sjunger blinka lilla stjärna som Celine Dion.

Micke vann Flugbågens vandringspokal med en regnbåge på 1,85 kg (känns inte som så mycket eller?)

Det är skönt att Micke är hemma igen. Jag ska gå och säga det till honom nu. Om jag inte varit så tydlig med det innan idag...

Fredagsmys; drömmen vs verklighet

Fredagsmys i min hjärna; Kommer hem från jobbet, värmer på lite glögg. Lagar god kvällsmat som vi äter ihop alla fem, alla är glada, det är ju fredag, plockar fram smarrig efterrätt eftersom alla har ätit så himla bra. Barnen skrattar och jag och Micke sitter i och ler mot varandra som Lady och Lufsen. Sen fredagsmys i soffan.

Fredagsmys i verkligheten; Kommer hem från jobbet, värmer på lite glögg. Lagar god kvällsmat som jag och Micke äter. Jack vägrar ens lägga upp på tallriken och vill absolut inte smaka. På något alls förutom gurka. Love smakar men börjar gråta och spottar ut. Nea ska absolut inte ha potatis när jag ger henne. Men sen ska hon absolut ha när jag tar bort dem igen. Skrik, kris och gråt. Och där sitter jag och Micke och försöker behålla lugnet. Vi har ju iallafall druckit lite glögg ihop. Innan det bröt lös. Kastar i oss maten för att ta tag i kriserna som avlöser varandra. När en krisat färdigt, börjar nästa två och så fortsätter det i ett slutet kretslopp. Plötsligt känns det som om vi är i programmet Debatts studio. Alla är föbannade, alla pratar i mun på varandra och mitt i står Janne J och pratar för döva öron.

Tårar, tårar, tårar

Men så plötsligt slutar alla krisa och istället kör vi lite basket i sovrummet. Tvättkorgen agerar basketkorg och så är vi en alldeles fin happy family igen. Allt är som vanligt; Nea vill ha bollen hela tiden men hinner aldrig ta den innan J och L tar den, Micke blir irriterad för att jag blir så ärligt jätteglad varje gång jag prickar korgen, Jack sätter alla mitt i prick, Love fuskar och ställer sig för nära korgen, Micke stajlar och kastar tvåhandskast över hela sovrummet. Och så krasch och bang i säng för alla under 3,5 år.

Micke har åkt och handlat snacks inför helgens fiskeresa som startar imorgonbitti kl 5.30. Jag nallar på killarnas lördagsgodis och funderar som bäst på hur jättegott det hade varit om det plötsligt dök upp lite glögg till i muggen som står här jämte mig och ekar. Och glöggen heter Blossa... Go helg alla!

Basketmatch.

Bankbesök med tre barn

Sitter och kollar på Debatt på tv. Folk är galna. Intressant ämne men de pratar i mun på varandra HELA tiden. Får man göra så på tv? Orkar någon titta? Jag får lust att kasta en kastrull på tv:n. Men då går den eventuellt sönder och jag vill höra klart vad de galna människorna säger. Kan de inte vänta på sin tur??? Ingen får prata till punkt och jag skulle bli väldigt förvånad om någon alls kände sig nöjd efteråt. Och vilken är Jannes funktion?. Jäkla program att va gapigt. Synd.

Innan vi satte oss här har sysslat med lite traditionell könsrollsfördelningsysslor här hemma. Micke har bytt däck och sotat pannan. Jag har lagat kvällsmat, badat barnen och strykt. Stryker gör jag en gång om året, bara för att. Idag var en sån dag.

Hämtade Jack, Love och Nea vid lunch idag och med en hel lång härlig eftermiddag att fylla med något kul åkte vi hem och hämtade alla spargrisar och födelsedagskuvert och åkte till Sparbankens "Barnspardagar". Man lämnar in pengar och får heliumfyllda ballonger, ficklampor och godispåsar i utbyte. Detta var mina barn ytterst nöjda med.

När vi tagit emot allt detta fina skulle jag ta mig ut från banken. Med tre yra höns i släptåg. På banken har de dörrar som öppnar sig självt och man måste igenom två såna för att komma ut. Och man kan inte gå ut genom indörren eller in genom utdörren. Däremot kan man smita in när någon annan går ut osv. Och då fastnar man mittemellan de där två slussdörrarna. Gissa hur många vändor jag fick ta innan alla befann sig på samma sida? Bankfolket log och log. Jag förstår precis varför.

Med alla pengar på banken åkte vi ner till sjön och Bryggan och tog en fika med Elle och Stella. Mysigt. De här halvdagarna är guld värda. Riktigt guld.

Zlatan och Svensson fiskar

Zlatan till vänster i bild är gädda. Svensson till höger är fiskare. Den leken leker de 50% av sin vakna tid. De andra 50 spelar de fotboll.

Vissen liten

Var hemma med liten vissen Nea igår. Gjorde äpplemos av en bråkdel av alla äpplen vi har samlat in. Gick en sväng och handlade och sen la jag mig tätt tätt och snusade den här lilla prinsessan i nacken. Så somnade vi.

Baka, baka...

Vilket väder!!! Sol, spegelblank sjö. Så vad gör man bäst med spegelblanka sjöar? Kastar sten i dem ju. Så Micke som slutade tidigt idag hämtade småfisarna och åkte till sjön och kastade i delar av strandpromenaden i den. Sen toppade Mickepappan till det genom att gå in på Bryggan och fika fralla och chokladboll. Mannen som i vanliga fall är så emot att barnen äter söta grejjer ville bara ha lite mysigt... Det är bra, man ska inte hålla för hårt på sina principer :-))

Sen kom jag hem, Micke och Brorsson åkte till Borås för att handla lite till flugor och linor till det redan ganska överfulla flugor- och linförrådet. Ni skulle se hans "fiskerum" (för övrigt det enda rum i källaren som har matta) det är spön och spösaker överallt, en walk-in-closet för fiskeprylar helt enkelt.

Medans de var och handlade hade vi andra lite teamwork här hemma. Vi bakade skorpor.

De bakar och bakar...

...vispar och vispar och så fort jag vänder ryggen till är de där med sina små fingrar och slickar i sig ägg, socker, smör, bakpulver och mjöl. Det kan omöjligt smaka gott. De bara gör det för att.

Lillflisan gjorde ett bra jobb vid bakbordet.

Och sen satte vi oss i myshörnan och kollade Bollibompa och åt upp riktigt jättemånga skorpor.

Dagens motivation

Oavsett hur fint man försöker tänka på sitt liv så är det jobbigt att gå upp på morgonen. Jag vaknar, oftast av att någon skriker "mamma, mitt gosedjur!!!!!!!!!!!!!!!!" Oftast ligger det fjorton cm från den som hojjar, ibland på golvet. Innan jag snubblar iväg för att rädda upp situationen som lätt kan urarta om man inte agerar tillräckligt fort, så måste jag tänka ut varför jag ska gå upp ur sängen just idag. Det behövs inte så mycket motivation. Bara något litet. Idag ska vi baka efter jobb och dagis. Tända lite ljus och baka skorpor. Det är good enough. Det är faktiskt riktigt jättebra.

Lite om livet

Förutom allt annat som är trasigt hemma så har kameran också gått lite sönder. Därav bristen på bilder. Visst blir det lite tråkigt. Så himla mycket ordbajs och ingen färg. Men livet är inte alltid festligt och färgigt. Även om det för det mesta är bra ändå. Just det där skulle jag kunna ägna ungefär hur många spaltmeter åt som helst just nu. Om hur bra livet är ändå. Trots att det inte alltid är solsken. Men letar man så glittrar det nog till lite i avgrundshålet ändå.

För så här är det, hur mycket man försöker blunda för all skit i världen så går det inte att bortse från att den där skiten är en del av verkligheten. Man blundar, men tankarna blundar inte. De finns där alltid. Ibland kan man klippa tvärt och sluta tänka. Börja tänka på en orörd brant skidbacke med sjukt mycket nysnö istället. Men ibland går det riktigt dåligt. Verkligheten kommer ikapp. Det finns så mycket som kan hända. Galna skitsjukdomar och fruktansvärda olyckor. Den finaste starkaste blogg jag läst är Maddes. Hon kämpade mot cancer. Men förlorade. Förutom att jag känner stor sorg för Maddes familj och vänner så har den fått mig att dagligen fundera på varför vi slösar bort tid på att tjafsa om onödigheter? En dag kanske vi inte har varandra längre. Skulle jag då vara nöjd med att ha ödslat tid på att inte vara nöjd med allt jag faktiskt har?
Man kan inte alltid gå runt och vara lycklig. Endast dårar kan sägs det. Det måste vara okej att vara arg, sur och tjurig. Men det är inte okej att stanna i det. En stund bara. Sen får det gå över.

Den där listan...

... ligger kvar i väskan och väntar. Och det blev pannkakor till kvällsmat. Självdiciplin? Jag? Jodå men inte just på den där grejjen.

Veckomatsedlar och annat

Helgen har varit ett socialt mirakel. På ett lugnt plan. Därför känns det så helt okej att det är måndag idag.

Var på 4-årskalas hos Ebba igår. Killarna valde ju sin present själva. Det blev riddarutrustning. Jag valde min och Mickes själv. Det blev ett armband. Och hon gillade båda.

Efter kalaset så sken solen varmt och starkt, så jag, Love och Jack tog en promenad till ICA för att handla kvällsmat. Eftersom jag nu dyrt och heligt lovat att jag för fan visst ska laga middag på kvällarna var det läge att uppdatera kylskåpet. Man svänger inte ihop så mycket gott av ketchup, banan och leverpastej. Så vi handlade på oss både det ena och det andra. Tog sen ut alla de cyklar och Bobbycars huset förmår (en ansenlig mängd) och åkte ett oräkneligt gäng vändor på gatan innan solen gick ner och kylan gjorde sig påmind.

Tuva och Jenny kom över och lekte en stund.

Därefter duschade de tre vilddjuren. Själva. Vet ni hur lång tid det tar? Som värsta tonåringarna stog de och hängde i duschen och vägrade komma ut. För att inte tala om tandborstning på tre fisar som först prompt ska borsta själva. Och sen kommer den kanske största prövningen. Pyjamaspåklädning. Ty det finns endast en pyjamas som duger. Är den i tvätten rasar världen för liten 3-åring. Och så småningom även för en stor 35-åring. Och mitt i kaoset sitter pytteliten 1,5-åring och säger "annan pyjamas" och "inte pyjamas" för så säger ju de heliga storebröderna. Men vi tog oss igenom även detta och satt sedan alla 5 och läste saga i Jacks säng innan lampsläckning.

Tände en brasa och gjorde te. Hamnade framför någon creepy serie på tv som jag inte kunde kolla färdigt på. Så istället satte jag mig i soffan och gjorde veckomatsedel... Själva veckomatsedeln var väl inga problem att klura ihop. Det är ju bara att göra en önskelista på goa rätter. Den ligger nu i min väska och väntar på att bli verklighet. Det är väl själva inköpslistan som tar en stund att fundera ut. För att inte tala om att laga till listan. För att inte tala om att försöka övertala barnen om att det är goda grejjer på den där listan. För den här gången innehåller den inte prinskorv, köttbullar och falukorv. Men jag ska verkligen försöka hålla mig till den där listan. För jag inbillar mig att livet kommer bli så mycket lättare då.

Veckans citat:

"Har man överlevt det 30-åriga kriget kan man lika gärna hålla ihop resten av livet".
Jag återkommer till detta...

Den stora kalashelgen har inletts med dunder och brak. Ett precis lagom vilt 3-årskalas hos Emil som bor några hus längre bort på gatan. Killarna tog sina racerhojjar (trehjulingar...) och mc-handskar (skidhandskar) dit. 8 st 3-åringar hade glass/bulle- och buspartaj i några timmar innan vi hojjade hemåt för att packa in oss i bilen och åka till Limmared och farmor och farfar för att fira deras 37-åriga bröllopsdag. Absolut något man ska fira. Eller som min svärfar skrockade under middagen; "Har man överlevt det 30-åriga kriget kan man lika gärna hålla ihop resten av livet".

Vi var där allihop. Alltså även Chrille, Marina och minkusinen Eddie-Lee, som inte är så liten längre men fortfarande jordens snällaste unge. Och söt. Såklart! Supergod mat, efterrät, em-kaffe, och kvällste. Bus och mys och lungt och skönt. Lite go julaftonsstämning sådär.

Åkte ner till gammelfarmor Gerda och gammelmorfar Lennart en stund efter middagen och sa hej. Farmor Gerda 95 är världens tuffaste farmor Gerda. Hon har full koll på fotbollsvärlden, iallafall Italien, England och allsvenskan. Vilket är en bra bit mer än jag har. Morfar Lennart piggnade till när vi kom och barnen använde hans säng som studsmatta innan vi studsade tillbaka hem till farmor och farfar för kvällste, macka och godisjakt. Och fotboll på tv såklart. Den är helig i Dowerfamiljen.

Sen in i bilen och hem till U-hamn igen för att ladda om inför 4-årskalas hos vår guddotter Ebba imorgon. Killarna har valt sin present själva och jag har valt min och Mickes. Det är ingen vild gissning att hon troligen kommer bli gladast för killarnas. I morgon. En vacker dag uppskattar hon kanske även vår :-)

Svensson och Zlatan i någon form av träningsmoment.