Sol, tennisdojjor och fleecejacka

Idag har livet börjat igen. Sol, tennisdojjor och fleecejacka. Hur mycket bättre kan livet bli? Kollektivkänslan växer sig allt starkare och ungarna vajjar omkring mellan trädgårdarna lite som ax i vinden, ja på ett ungefär. Kl 18 satt vi på trottoaren och alla undrade över samma grej. Hur ska man lyckas få in några som helst barn för kvällsmat? Någon kläckte den bästa idén att inte ens pröva utan istället åka och köpa pizza och låta kvällsmaten komma till barnen (och oss) istället för tvärtom. Så det blev invigning av nysnickrad liten uteplats med pizza, fanta, mackor och som grädde på moset lite rosévin i glaset. Det var ju trots allt solsken...

Barnen samlade vi in vid åtta. Inte ens då var det mörkt och det krävdes övertalningsförmåga a la förhandlingspolis för att få in alla och övertyga om vitsen med läggning. Men nu ligger de fint och sussar. Micke tränar fotboll och jag ska fixa lite. Det blir en tidig avresa till Gbg kl 6.30 imorgonbitti. Men Micke åker ännu tidigare vilket vi totalt glömt av och kom på nu ikväll. Vem tar hand om barnen imorgonbitti liksom? Ska de ta på sig och gå till dagis själva? Men som alltid är min mamma en räddande ängel och skulle lägga sig tidigt för att kunna vara här kl 6.15 imorgon. Zzzzz. Så nu gäller minutiös förberedelse med rätt kläder på rätt plats och allt framme. För kl 6.30 är iallafall inte våra kids lättstyrda. Inte ens mutor funkar. Jag tror ärligt talat inte hörseln börjar funka förrän runt 7-snåret. Tidigast.

Pizzakvällsmat