Hämtade upp kidsen på dagis och insåg att jag som vanlig hade med mig ett lass värdigt en semesterfirare hem. Två (!) vagnar, en kasse överfull med kläder, lite pärplattor och tre galningar som alla pratar i mun på varandra hela tiden. Jag lyssnar i stereo konstant. Eller vad heter det när man lyssnar från tre håll? Jaja, vi kom väl in i bilen så småningom och åkte de 300 m hem. Och där väntade en ljuvlig överraskning. Min bästa mamma med hunden Sigge var hemma och hade bakat både bröd och frallor samt förvandlat morgonmisären till äkta helgfint.
Vi hann knappt ur bilen innan alla skulle ut på trottoaren för att cykla med övriga barn på gatan. Gick där upp och ner en sådär 28 gånger innan jag lyckade locka in dem i trädgården igen med löfte om nybakad skorpa.
När mamma och Sigge gick hem åkte vi andra ner till stan för att fixa lite ärenden. Mina så "gå-på-stan-pigga" barn tappade orken efter den första affären - leksaksaffären. Men visst, ner i den minimala sulkyn alla tre och låt mamma dra lasset. Det fina är att man får så många medlidande blickar från folk när man kommer med en kärra helt överfull av barn. Och så inbillar jag mig att det tänker "å vilken duktig mamma som kämpar så" men troligare är nog att de tänker "å vilken vek curlingmorsa, skyll dig själv".
Fixade lite mysig kvällsmat som alla faktiskt kastade i sig. Och sen soffan, popcornen och filmen. Livet är gött ibland. Alla vill kramas och vara nära, klappar mig på kinden och säger att jag är söt och snäll. Då är jag så nöjd med mina tre änglar som man någonsin kan bli. Det är innan Nea häller ut alla popcorn i soffan. Tre gånger.
Det är lätt att känna sig frustrerad över allt man inte hinner göra och att barnen styr över tillvaron. Men om man lyckas komma över känslan av alla måsten (går relativt enkelt för mig) och bara sätta sig ner och njuta av det som faktiskt är viktigast, så känns livet ganska lätt att leva ändå.
To be ignored!
5 kommentarer:
Jag älskar att inse att det inte bara är hemma hos Perssons det är hallabalo i bland(Läs jämt)Känns som vi bor 4 barn tillsammans och alla litar kallt på att någon annan ska röja...Kramen AnnaKarin Underbar blogg fick nys om den nyss av Svensson (4-barnspappan)Grattis till hela Fam Svennson!
Det är tur att livet ser ut som det gör för annars skulle du ju inte ha något att skriva om. Kanske skulle det vara såhär:
Dowerfamiljens perfekta liv - en blogg utan glimten i ögat
"Nu sitter jag här med mina välklädda barn i soffan. Vi sitter tysta och stilla och kollar på en dokumentär om ishaven. Runt mig är det lika väldtädat som vanligt."
Då skulle vi andra inte få sitta här och le, känna igen oss och beundra dig på samma sätt.
Nej, tillvaron är nog ändå fantastiskt bra precis som den är!
Nina, plötsligt har den här dimensionen även kommit in i mitt liv och jag börjar inse att det där med tid är relativt. Men relativt är ändå väldigt underbart!
Tack för hälsningen förresten...
ja hur ser de igentligen ut, efter att jag och två barn har haft magsjuka och dessutom fått om det under en veckas tid.... när livet äntligen börjar komma tillbaka börjar man inse hur de ser ut hemma...men vem bryr sig vi är friska nu hoppas jag!
josefin
AnnaKarin - härligt att höra att läget är likadant i Limmared :-)
Hoppas ses vid sjön i sommar, kram.
Veronica - haha, ser mig själv sitta med välklädda barn i soffan i ett välstädat hem. Det är humor!! :-) Och än en gång. Vilka bilder du tar!!! Super.
Jeppe - än en gång grattis. Tid är plötsligt ganska oviktigt. Eller hur?
Hälsa Matilda.
Jossan - era stackar, vilken pärs!! Skönt att ni är friska igen. Vi ses i parken snart :-)
Skicka en kommentar