...å lite till

Borde som alltid gått och lagt mig för längesen. Men duracellfunktionen har dragit igång. Fast det var väl kanske att överdriva, det handlar nog mer om att förmå sig att ställa sig upp, släcka alla lampor, ställa in maten (hur länge har den stått ute, vad är klockan egentligen...), gå uppför brant trappa och hälla ner sig i sängen.

Kom hem till solsken och glass och kaffe hos Jessika och Alex. Samlade sedan ihop de barn som kände sig manade och gick in och tog en näringsrik kvällsmat gjord på macka och stekt ägg. Love somnade halvvägs genom mackan i en Fatboykudde. Jack la sig utan knog efter ett bad. Nea låg länge i sängen och sjöng om "polisen som släppte värsta fisen". Harangen innan höll ungefär samma höga nivå. What are brothers for? Sen kom hon ner och sällskapade lite. Henne gör man inte som man vill med. Hon kör med oss. Men vem kan någonsin bli arg på henne?

Hade tjejmiddag här igår (så nu vet du var Anneli var Niclas). Mysigt som alltid. Hade ovanligt bra koll i köket tycker jag. Det är väl annars inte det jag är mest känd för. Men nu bästa folket måste jag verkligen gå upp och lägga mig. Nu med en gång.