Tid, tid, tid...

Jag är en tidsoptimist i sann bemärkelse. Hämtade barnen vid halv fyra idag. Hade varit förutseende och packat ner skridskogrejjerna med hopp om tur till sjön. Jack och Love blir eld och lågor och klär på sig i rekordfart. Går till nästa avdelning för att hämta lilla fröken också. Inte fullt lika pigg. Faktiskt ganska supertrött. Hon ligger och sover i soffan. Hm, två toppade hockeykillar och en nertaggad brutta. Den ekvationen är ingen baggis. Men 3 mot 1 vinner så det blir skridskor på sjön - ändå. Nea är ilsken hela tiden, killarna jätteglada.

Åker en stund, sen ringer farmor och farfar och undrar om vi snart är hemma. De längtar efter småfisarna och vill gärna träffas. Står utanför vårt hus. Vi packar raskt (!) ihop oss och åker hem, klockan är fem. I bilen kommer Love på att jag har lovat dem att vi skulle baka muffins idag varvid jag bums drar igång ett muffinsbak men kommer samtidigt på att vi måste ha någon form av kvällsmat också och börjar skala potatis mitt i baket. Och så på med lite kaffe. Och röjja undan det värsta i omgivningen. Barnen är hungriga och våldför sig på smeten så fort jag vänder ryggen till. Någonstans här inser min svärmor att det är bäst att gripa in för att det inte ska gå helt överstyr. Känner mig väldigt tacksam för det och undrar i mitt stilla sinne varför det oftast alltid är så här det slutar. Tusen projekt på samma gång, helst i omöjliga kombos. Men med lite hjälp blev det både kvällsmat till oss och muffins och kaffe till farmor och farfar.

Ska gå raka vägen till sängen nu. La mig sent och vaknade tidigt, ungefär runt halv fyra inatt av en liten Early bird som ville upp och kolla tv. Dessutom hade pannan stannat mitt i natta så Mike var tvungen att gå upp och dra igång den. Tillbringade sen resten av natten i en minimal Klippansoffa liggandes sked med lilla fröken Ilsken. Inte mycket sömn att prata om där inte. Hade annars en jättemysig kväll igår med trevlig sällskap, god mat och mycket prat om kärlek, liv och död. Sånt ger enormt med energi i vanliga fall. Och det gjorde det även igår. Men jag missade nog bara var i kroppen det lagrade sig för just nu känner jag mig mest som en - äh kommer inte ens på vad det kan va. Något gammalt, blekt, trött och tomt. Men lite sömn nu så är jag som ny imorron. Promise!