Det gick jättebra både att komma till Budapest och hem igen.
Helgen har för övrigt varit hur bra som helst. Affärerna i Budapest gjorde sig en liten hacka i söndags, timmarna innan planet lyfte. Pubarna fick sig också en dos. För att inte tala om fiken.
Ville bara säga att jag är här igen. Bilder och annat kommer kanske orka hela vägen in här om min energi håller i sig till efter kl 21 ikväll vilket är ytterst otroligt.
Känns som om dygnet skulle behöva 8 timmar till. Förstår inte NÄR man någonsin ska komma ikapp. Hur man (jag) än gör så ligger jag efter på alla plan. Barnen, jobbet, hemmet, fritiden. Ska det vara så? Och jag som ändå brukar kunna tagga ner och ta det mesta med ro. Oavsett storlekar på kläd-, papper- och dammhögar. Men det funkar inte riktigt längre. Började sortera ut vinterkläder igår. Det tog en hel kväll. Och då är jag bara på skodelen än. Hur kan tre barn ha 45 par skor? Obegripligt. Nu får det fan va nog. Jag funderar på att slänga allt och börja från början.
Jag tror att ni vet precis vad jag menar. Det är inget unikt problem att ligga efter med livet. Det är väl bara att gilla läget, stänga av sensorerna och inrikta sig på det som är verkligt viktigt i livet. Och det lär inte vara om jag har ordning på vinterkläderna eller inte...
1 kommentar:
Jag förstår precis, har samma problem här hemma vill bara ställa tillbaka klockan på morgonen och sova vidare. Synd att det inte funkar...
Skicka en kommentar