Idag är en stor dag för våra stora småkillar. Tre år stora så är det dags för dem att säga hejdå till de älskade napparna. Jag vet inte vem som tycker det är jobbigast. Jag eller de. Efter några veckors peppning var det dags för ugglecermonin. Napparna samlas ihop i påse och lämnas till ugglan i skogen. Charlie, Louise och Oscar följde med och höll oss sällskap vid den fina cermonin där Charlie och Louise sjöng ugglesången och Jack och Love under högtidliga former lämnade sina påsar till ugglan.
Sen firade vi med saft och bullar. Och slutligen och kanske den för killarna viktigaste delen. Inköp av valfritt föremål i leksaksaffär (är inte jättestolt över den mutan men det var de värda de små krigarna). Efter moget övervägande och eventuellt lite vägledning, blev det varsin "skitcool" (Jack) radiostyrd bil som de oerhört stolta bar hem själva.
Och kvällen har gått över förväntan. Vid läggdags var de bra sugna på napparna båda två men efter saga och lite överläggningar om hur kul det egentligen är att vara stor så somnade båda två. Utan napp. Men än är inte den här natten över, den har bara börjat... Jag fattar ju hur stort det här måste vara för dem. Nappen som funnits där sedan dag 2 i livet, befinner sig plötsligt i ett träd i skogen. Hos en uggla av tyg.
"Kan vi gå och titta på napparna en dag" sa Love innan han gick och la sig. Och det är väl klart att vi kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar