DISKMASKINSBLUES

Scenen; ett kök, diskmaskinen av modell äldre brusar, inne vid tv:n sitter Jack och Love med bästisen Anton och har grabbkväll. Uppe sitter man och dotter och läser saga. Jag sitter i soffan i det där köket och bara drabbas lite grann av blogglängt. Inte för att jag absolut måste dela med mig av min tillvaro utan mer för att det var så himla längesen jag skrev något. Alls. Jag som byggt mitt liv på att hålla igång minst 4 dagböcker samtidigt har inte skrivit en rad på en hel evighet. Dvs hur ska jag någonsin komma ihåg hur bra jag haft det på semestern? Jamen - använd hjärnan tänker ni då. Ty det verkar ju vara en bra lösning. Men då den fortfarande består av 3/4-delar teflon är det inte ens ett alternativ. Men så tänker jag att det nog egentligen inte är detaljerna som är viktigast att komma ihåg. Kanske mer känslan av att man har det jäkligt bra.
Bra som i att vi fick känna av Moder Jords krafter i form av en tromb utanför stugknuten och ett jordskalv som skakade Love ur sängen. Utan att det hände mer än egentligen det, inga rasade hus. Lite fallna träd och en bortblåst båt men ingen skadad. Läste att jordskalvet i Japan förra året var 32 miljoner gånger starkare än det vi kände igår... Himmel, vilken jävla maktlöshet!!! Så ja, känslan av att vi har det väldigt bra är en fin känsla. Därutöver finns det en miljon andra skäl till att känna att livet har drabbat oss positivt så här långt.

Men åter till scenen. Där i köket. Där jag är nu. En diskmaskin som brusar i bakgrunden gör t ex att jag kan bryta en bit av chokladkakan utan att någon hör. Men ja, det var egentligen inget mer jag ville säga. Mer än ett hej till er som trots en sorglig bloggtorka går in här och kollar läget ändå. :-)
Nu vill Jack mysa med morsan så bäst att passa på. Snart är de 18 och tycker jag är helt ute. Och är de arton betyder det att jag...

Nä vi nöjer oss med att de bara är 7 och fortfarande tycker jag är knalltuff.

Sommarens tre bästa - alla kategorier. Och fisken var också god.