Idag önskar jag att det fanns en smärtlindrande salva att stryka på en trasig själ. Jag önskar att alla fick känna lycka och inte ofattbar sorg. Att livet var rättvist och snällt. Inte gränslöst sorgset.
Jag tänker så mycket på familjen E. Inget som sägs kan lindra, inget som sägs kan hjälpa. Det enda vi kan göra är att visa respekt för livet. Att ta hand om det som är här och nu, att uppskatta och njuta. Att inte vara småsint och göra tuppar av fjädrar. Respekt idag är att vara tacksam för allt som är så himmelskt bra även om det är stojjigt, rörigt, fullt av omaka strumpor, argsinta små ungar och lite motgångar. So what, det är ju livet. Gå in HÄR och kämpa ihop med denna lille krigare. Ingen kan göra allt men många kan göra stordåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar