Velighetens lov

De som känner mig vet att min velighet är åt helvete jobbigt. Ibland. Ibland går det fort som satan. Ibland blir det inte ens något val. Micke har lite av samma åkomma. Det är ingen bra kombo. Men vi jobbar på det. Idag åkte jag ner och gjorde slag i saken och köpte lampan som jag började tänka på för ett halvår sen. Så eftersom jag inte är på någon bartömning ikväll sitter jag istället här hemma och gottar mig åt lampan som lyser upp i mörkret. Äntligen. Lite väl starkt kanske. Vi har ingen dimmer.

Varför denna velighet? Svårigheten ligger i att veta att man valt det allra bästa. Att det blir det mest rätta. Jag lovar, eftersom jag köpt lampan idag kommer jag hitta en annan lampa imorgon som ev hade bliit liiiite bättre. Ni hajjar, vi pratar om en lampa!!! Hur fel kan det bli, vad kan hända. Kommer solen trilla ner över jorden?

Men då och då chockar vi oss själva. Vi köpte en knallgul tapet med fåglar på. Det tog 3 minuter. Namnen till våra barn däremot... Man har 3 månader på sig att anmäla namn till skatteverket sen sägs det att de ger barnet ett namn. Men det är inte sant. Jag ringde och frågade.

Det tog 15 år innan vi gifte oss. Bröllopsfesten ligger fortfarande och puttrar runt i våra huvuden. Men va tusan vi har bara varit gifta i ett halvår... Allt har sin tid. En fest blir väl inte tråkigare för att den kommer lite långt efter. Eller?

6 månader går fort. Den här dagen skulle jag vilja göra om. Varje dag.